Detta möte blev i sista stund omställt från att hållas på högskolan till att hållas vävledes. Antalet deltagare är inte antecknat.

Nu fanns den förebådade ”revised and expanded edition” av Letters framför oss. Den innehåller 508 brev. Inget som fanns i den första upplagan har strukits eller kortats: 45 av breven i den återges nu mer fullständigt och deras numrering från 1 till 354 är i princip oförändrad, men eftersom ordningen är kronologisk och brev 219 i förra utgåvan var feldaterat har det med rättat datum fått byta plats och nummer med brev 220. De nytillkomna breven betecknas med nummer+bokstav — som 8a, 8b, 8c för de tre brev som skjutits in mellan brev 8 och brev 9.

Egentligen var det snarare den första upplagan som var nedminskad än denna som är utökad: det här är det urval som Humphrey Carpenter och Christopher Tolkien från början gjorde men som förlaget ansåg skulle göra boken alltför dyr. Förutom att detta återställts har utgivarnas notapparat kompletterats och sakregistret uppdaterats. Innehållsligt är den mest märkbara skillnaden att mer av familjelivet kommit med: fler brev till barnen och fler notiser om det i brev till andra.

Efter att den förnyade brevsamlingen kontemplerats fanns det mer att titta på.

Från 2023

• En annan nyutkommen tjock och viktig bok var Tolkien’s Faith: A Spiritual Biography av Holly Ordway. Den är vad titeln säger, en skildring av Tolkien och hans levnad med fokus på den andliga och kyrkliga sidan — hans fostran i Birmingham Oratory, engagemang i katolska organisationer, anknytning till särskilda helgon, medverkan i The Jerusalem Bible, reaktion på andra vatikankonciliets reformer och så vidare. Som hennes förra bok (Tolkien’s Modern Reading, 2021) visade är Ordway en imponerande idog forskare och förutom på vad Tolkien sagt i brev och intervjuer bygger hon sin framställning på en stor mängd andra källor. Återigen har hon åstadkommit vad som torde komma att ses som ett standardverk.
• Pity, Power, and Tolkien’s Ring: To Rule the Fate of Many av Thomas P. Hillman är en närläsning av Bilbos och Frodos resa med Ringen (eller dess frånvaro) från det att Bilbo hittar den ända till deras avfärd över havet. En central tanke är att deras medömkan, pity, med Gollum räddar världen men inte räddar dem själva från skada och förlust.
• Med Commentaar op de wereld van J.R.R. Tolkien: Omringd door Kwaad in de ban van het Goede vill Gertram Schaeffer i två tjocka band lägga fram hela den historia Tolkien berättar om Arda i rätt ordning från början till slut, och även ta med till exempel kommentarer han gav i sina brev. Det rör sig alltså om återberättelse och sammanfattning.
• Antologin Aurë entuluva! J.R.R. Tolkien zum 50. Todestag låter tio skribenter ge sina personliga vittnesbörd om sin Tolkien-läsning och vad den betyder. Sammanställaren David Engels är själv en av dem och finner för sin egen del att kärlek till Tolkien är liktydigt med kärlek till Västerlandet. Men boken driver ingen gemensam tes och det är stor skillnad i längd och upplägg mellan bidragen, några från namn seminariet kände igen (som Damien Bador). De ges alla i tysk språkdräkt, vilket förmodligen innebär att några av dem översatts, men om detta sägs inget.
• Henk Brassien, känd som ”the Hobbithunter” (se hans vävnäste), förtecknar i del 3-6 av sin lilla bok De Hobbit in Nederland alla utgåvor av The Hobbit som bok eller ljudbok i nederländsk eller frisisk översättning. Men i del 1, 2, 7 och 8 berättar han om allt möjligt relaterat (inte bara i Nederländerna), till exempel platser, prylar och en växtart som fått heta något med Hobbit, och musik, pussel, spel och filmer som inspirerats av boken.
• Journal of Inklings Studies 13:2 innehöll inte någon artikel om Tolkien, men fyra böcker om honom och hans verk recenserades. Innehållsförteckning finns här, med gratislänkar till recensionerna.
• En av de fyra där recenserade böckerna var Tolkien’s Hidden Pictures: Anthroposophy and the Enchantment in Middle-earth av Mark McGivern. Med stöd av hur Verlyn Flieger i Splintered Light kopplade Tolkiens berättelse till Barfields antroposofiska filosofi utvecklar han idén att dess starka verkan grundas i dolda ”bilder” i den, med vilket han menar något i stil med Jungs arketyper, fast inom Steiners paradigm.
• The Little Book of J.R.R. Tolkien: Epic Fantasy from the Creator of Middle-earth ingår i en serie av Little Book of . . . och är skriven av Catherine Stephenson (fastän det inte framgår annat än med pyttebokstäver bland copyrightinformationen). Boken är mycket riktigt liten till formatet, men trots titeln innehåller den inte episk fantasi utan en minimalistisk presentation av Tolkien och hans verk. Texten på en sida är ofta bara en ensam mening mittpå.
• J.R.R. Tolkien: Christian Maker of Middle-earth av Jeremy W. Johnston återberättar Tolkiens levnadslopp, med viss övervikt för den tidiga delen, och pekar gärna ut kristna inslag. Till skillnad från Ordways bok tillför alltså denna inget nytt.
• Paret Dimitar Dimitrov och Susana Cabaço har skrivit böcker i skilda ämnen och nu även Tolkien Decoded: The Hidden Knowledge Behind The Lord of the Rings. Som man kan ana är den lättviktig. Sista sjättedelen är en egen fiktion om Sam, Merry och Pippin på nya äventyr femton år efter Ringens krig.

Från 2022

• The Road to Fair Elfland: Tolkien on Fairy-stories: An Extended Commentary av Giovanni Carmine Costabile har ett förord av Simon J. Cook, där denne skriver att han aldrig helt lyckats förstå On Fairy-stories. Det kan gälla fler av oss, och det är tacknämligt att Costabile här ger vägledning med en stycke-för-stycke-kommentar till Tolkiens text. Ofta citerar han tidigare författare som Tolkien själv anför (som Coleridge och Chesterton) eller kan förmodas ha läst (som Thomas av Aquino) och anknyter till eller vänder sig mot.
• I första delen av The Map of Wilderland: Ecocritical Reflections on Tolkien’s Myth of Wilderness analyserar Amber Lehning hur vildmarken betraktas i Beowulf, Mabinogion och Sir Gawain and the Green Knight och hur dessa olika synsätt påverkat Tolkien. Andra delen handlar om hur vildmarken möter oss i Tolkiens Arda. Tredje och sista delen ägnas åt hur hans berättelser påverkat ekologiska tänkare och miljöaktivister, och hur läsaren kan inspireras till att ändra levnadssätt.
• Robert T. Tally Jr. gör i J.R.R. Tolkien’s The Hobbit: Realizing History Through Fantasy: A Critical Companion en uppmärksam och påläst genomgång av The Hobbit med tesen att den fungerar som en ‘historisk roman’: Bilbo lär sig se sin plats i historien och berättelsen kan hjälpa läsaren att se sin. Tally har en marxistisk utgångspunkt, men den märks mest i hur historia blir något av en numinös storhet.
• Jorge Luis Bueno-Alonso planerade att hålla en Tolkien-konferens vid universitet i Vigo 2020. När pandemin satte stopp för den blev projektet istället en bok, Tolkien in the 21st Century: Reading, Reception, and Reinterpretation. Den är en antologi med nio bidrag, av god kvalitet. Titeln säger inte mycket om innehållet, här behandlas de mest skilda ämnen: illustrationer, runor, rasism och antirasism i berättelsen, några kvinnogestalter hos Tolkien jämförda med Arthur-sagan.
• Tree & Star : Tolkien and the Quest for Earendel av David Haden vrider och vänder på sitt ämne. Haden följer etymologiska och mytografiska spår från namnet Earendel in i vinklar och vrår. Kort innan Tolkien skrev ”The Voyage of Earendel the Evening Star” följde han med fader Vincent Reade på en resa till Lizard-halvön; i sitt tionde kapitel redovisar Haden sina rön om Reade och resan.
• Le Guide Tolkien av Yannick Chazareng är en faktabok på cirka trehundra sidor. Den ger en översikt av Tolkiens verk och en del om vad de inspirerat till: forskning, filmer, rollspel, konst. Ungefär sista tredjedelen är en alfabetisk uppslagsdel. Man får också en kort sammanfattning om verkens franska översättningshistoria samt en tabell med namn som blivit olika i olika översättningar.
• One Fantasy to Rule Them All: A Look at J.R.R. Tolkien and His Work av Amanda Kuhs är en tunn bok: introduktion, femton oerhört korta kapitel och epilog, allt på 43 sidor. Åtta av kapitlen ägnas åt Tolkiens inspirationskällor, två ägnas åt undervisning om eller med hjälp av Tolkiens böcker.
• Titeln på Guests, Host and the Holy Ghost: Who Tolkien’s Tom Bombadil and Goldberry are and Why It Really Matters av Daniel Côté Davis och Michael Organ avslöjar allt: Bombadil är den Helige Ande, det är tesen.
• Att Tolkien funderade en del på de gamla jutarna och deras relationer med andra folk kan ju ses i Finn and Hengest och i hans kommentarer till Beowulf. Casper Clemmensen tar fasta på detta i Tolkien og det mytiske Jylland och pressar varje droppe ur det. I slutet av boken föreslår han också några geografiska och mytiska anknytningspunkter; värd att nämna är likheten mellan Orvar Odds förtrollade brynja och Frodos mithrilbrynja.
• Aux origines du Seigneur des Anneaux: De Tolkien à Jackson av Vivien Lejeune har en halva om Tolkiens liv och verk, och en halva om Jacksons filmatiseringar.
• Då och då kommer numera en bok ut samtidigt på många olika språk, antagligen med stöd av maskinöversättning. Den engelska versionen av en sådan bok är Eleven Hidden Gems in the Works of the Inklings: The ”Music of Iluvatar” in the Worlds of J.R.R. Tolkien, C.S. Lewis and Owen Barfield av Eugene Terekhin, tydligt avsedd att inspirera och bygga upp läsaren.

Äldre

• I studien Tolkien as a Literary Artist: Exploring Rhetoric, Language and Style in The Lord of the Rings (2021) av Thomas Kullmann och Dirk Siepmann, som skrivit en del kapitel separat och en del tillsammans, undersöks sådant som ordfrekvenser, syntax och olika texttyper i The Lord of the Rings (naturbeskrivningar, anföranden, sånger).
• Frodo’s Wound: Why The Lord of the Rings Is a Great Book av Krishnan Venkatesh (2021) skrevs för att Venkatesh kom i diskussion med en vän och för första gången på årtionden läste om The Lord of the Rings för att se om den är stor litteratur eller bara väldigt bra. Han fann att den gav honom mer nu än i ungdomen. Boken består av korta essäer om en mängd episoder där Venkatesh ser exempel på Tolkiens skicklighet, men också några där han ser brister.
• Tolkienian Glôssology: Or a Study of the Primitive Elvish Vocabulary of Tolkien’s Qenya Lexicon and Gnomish Lexicon from the Late 1910s, the Precursors of Quenya and Sindarin av Mark Hooker (2020). Likt Hookers tidigare böcker bjuder denna på en strid ström av språkliga spekulationer.
• Beregond hade till sist fått fatt i boken Hobbit/Hobbit av Apiù Mani (= à piu mani ‘av flera händer’) från 1982 som han sökt i årtionden för att få reda på vad den var. Den visade sig handla om högerpopfestivalerna Campo Hobbit (se rapporten från vårt möte 1 oktober 2020), och tycks vara skriven av deltagare.

Det satt sex kring bordet denna kväll, och först på programmet stod Daniel Möller. Han hade i Tolkienpoddens juniavsnitt berättat att han av efterlevande till kompositören Sven-Eric Johanson fått låna originalpartituret till dennes Härskarringen-opera, och nu presenterade han för oss vad han funnit. Operan, daterad 1972 och med libretto av Anders Harning, uppfördes aldrig, av upphovsrättsliga skäl har det sagts, och partituret slutar efter halva operan. Tonspråket är förhållandevis modernistiskt med olika kompositionstekniker, t.ex. mer traditionellt skrivna körpartier, eller vissa inslag av slumpmusik. Solistpartierna är recitativiskt skrivna, och det finns inga traditionella arior. Verket är skrivet för en stor symfoniorkester förstärkt med bl.a. saxofoner, bongotrummor, samt vissa elektroakustiska inslag. Det är intressant att se vad ur berättelsen som valts ut. Antalet hobbitroller är nedskuret till tre, och handlingen inleds under sex helt instrumentala minuter; den första sång som hörs är en alvkör vid mötet med Gildors följe. Alla tre hobbitarna ska sjungas av sopraner, medan Aragorn och Gandalf blivit basar. Daniel spelade upp exempel ur musiken. Eventuellt finns det particell på Musikverket varur mer om operans helhet skulle kunna framgå; Daniel ska forska vidare.

Akterna från Omentielva Otsea, den sjunde internationella konferensen om Tolkiens skapade språk, som hölls i Hayward i Kalifornien 2017, hade det gått troll i, men nu kunde Arda Philology 7 äntligen stolt uppvisas av sin redaktör Beregond. Volymen kan skärmläsas här, där man också kan beställa ett exemplar.

Från 31 augusti till 3 september höll Tolkien Society sitt femtionde Oxonmoot. Jubileet samlade extra många deltagare, inte minst fler transatlantiska än vanligt. Ett föredrag som Beregond mindes var det av Kristine Larsen; hon talade om himlafenomenen i jultomtebreven, som många gånger stämde på ett överraskande sätt med vad som under varje år hade förekommit.

En mycket spännande nyhet var att en ny upplaga av Letters utlovats till november, med antalet brev ökat till över 500. Men redan 9 juni hade en guide till ännu många fler Tolkien-brev, publicerade som opublicerade, blivit tillgänglig i vävnästet TolkienGuide.com. Man hittar inte själva brevtexterna där, men databasen har en ingående indexering av breven, och uppgifter om ifall man kan finna texten någonstans på världsväven eller i arkiv. Guiden finns här; om man till exempel söker på ”fish” är ett av resultaten ett brev till Nancy Smith julen 1963, och en av dess beledsagande länkar leder till en komplett transkription som bloggaren Leslie Turek lagt ut; Tolkien berättar bland annat att han likt Gollum tycker om fisk. En presentation av brevguiden när den lanserades finns här i vävnästets Youtube-kanal. Meningen är att den ska växa, och information om brev som saknas i den välkomnas av de ansvariga.

Avslutningsvis tittade vi på ett antal nyanskaffade böcker:

• Först och främst en ny bok med originalmaterial, The Battle of Maldon av J.R.R. Tolkien, utgiven av Peter Grybauskas. Känt från förut är första inslaget, ”The Homecoming of Beorhtnoth Beorhthelm’s Son” (inledning plus versdrama plus essä om ofermod, ursprungligen i årsskriften Essays and Studies 1953), men ur manuskriptbox A 30/2 i Bodleian Library har Grybauskas hämtat Tolkiens prosaöversättning av det fornengelska diktfragmentet om slaget, ett urval av hans noter om ord och fraser i dikten, jämte ett föredrag om den fornengelska verstradition som syns i den. (Skaffar man deluxeutgåvan får man dessutom en cd med Tolkiens egen inspelning av versdramat och Christopher Tolkiens inläsning av de andra två texterna från Essays and Studies.) Grybauskas själv ger förklarande noter till Homecoming-texterna, och avslutar boken med en uppsats om kopplingar mellan detta stoff och Tolkiens legendarium.

• I augusti hade den förebådade antologin Ringens återkomst: Texter om Tolkien kommit ut, med sju nyskrivna svenska texter av Jerry Määttä, Finn Zetterholm, Maja Hagerman, Inger Edelfeldt, John Sjögren, Judith Kiros och Nathan Hamelberg. Innehållet beskrivs här. Någon redaktör anges inte, men Peter Karlsson på Norstedts som skrivit förordet är väl en rimlig gissning. Den text som främst tillför något nytt är Finn Zetterholms charmiga berättelse om hur han mötte Hompen som barn till bokens översättare Tore Zetterholm — fast ”[e]gentligen var det nog min mor Gertrud som gjorde det mesta av översättningen” — och brorsbarn till dess illustratör Torbjörn Zetterholm, som ”brukade skryta med att han aldrig läst hela boken, bara de ställena han skulle göra illustrationerna till”. Inger Edelfeldt skriver om sina erfarenheter som Tolkien-illustratör när det begav sig, även det ett stycke historia att tacka för. (Den här bokens omslagsbild är förresten en Gollum av Johan Egerkrans.)
• John Sjögren har förutom ett bidrag till Ringens återkomst skrivit en egen bok, Jordens sång: Essäer om Tolkiens tankevärld, lika nyutkommen, där han behandlar tolkienska teman som naturen och maskinen, ondskan, språket och skönheten. Sjögren, som liksom Tolkien är romersk katolik, pekar ibland ut bibliska paralleller, men hans text är mer filosofisk än teologisk.
• Fjolårets Tolkien Studies, volym XIX, kom försenat ut nu 2023. Dess innehåll förtecknas här. Särskilt kan Christopher Cranes bidrag noteras: för att reda ut invändningar som rests mot hur Verlyn Flieger i sin utgåva av Smith of Wootton Major återgett och analyserat de hand- och maskinskrivna manuskript och rättade karbonkopior som Tolkiens skrivprocess efterlämnat har Crane företagit ett eget studium av dem och redovisar här resultatet.
• På årets Oxonmoot skedde ett boksläpp som fick många att köa ett par timmar för ett exemplar. Det gällde Why We Love Middle-earth: An Enthusiast’s Book about Tolkien, Middle-earth and the LotR Fandom. Undertitelns entusiast måste vara den tilltänkta läsaren, ty boken är skriven av en duo, Shawn E. Marchese och Alan Sisto, under flera år värdar för den oerhört framgångsrika Prancing Pony Podcast (som fortfarande drivs av Alan Sisto, men nu med växlande medvärdar). Innehållet har tre avdelningar: en om Tolkiens böcker, en om förfilmningar (Rankin/Bass, Bakshi, Jackson) och en om fandom (samlande, Tolkien-sällskap, med mera). Det mesta av texten är skriven av Marchese och Sisto gemensamt, men för att få med sig något av poddens framgångsfaktor avslutas nästan varenda kapitel med att först den ene, sedan den andre, får förklara sin förtjusning över dess ämne med egna ord.
• Vid förra mötet tittade vi på Peter Roe Series XXI (som nämligen är Twenty-First Century Receptions of Tolkien från 2022). Nu hade vi framför oss inte bara seriens nummer XXII, Tolkien and Diversity: Proceedings of the Tolkien Society Summer Seminar 2021 (utkommen 2023), utan litet i oordning även dess nummer XX, Adapting Tolkien: Proceedings of the Tolkien Society Seminar 2020 (2021). Will Sherwood har redigerat båda, och innehållsförteckningar finner man här och här.
• Tämligen ny var också en mycket omfattande bibliografi, Bibliografia Sredizemja: Tvortjestvo Dzj.R.R. Tolkina i jevo izutjenije v rossii i za rubezjom av Michail Michajlovitj Mints (2022). Att de 3085 förtecknade verken sorterats upp i sextiofem typ- och ämnesvisa listor (rubricerade på ryska) och som enda index har ett författarregister kan göra den svår att hitta i. Från Mints vävsida om boken kan den dock hämtas gratis som PDF, och i den formen kan den ju fritextsökas.
• Steve Bivans är amerikansk medeltidshistoriker och engagerad ekoaktivist. 2014 gav han ut boken Be a Hobbit, Save the Earth: The Guide to Sustainable Shire Living. På drygt femhundra sidor skriver han klart och lättfattligt om de överhängande hoten mot vår livsmiljö och hur ett hobbitaktigt jordnära levnadssätt kan motverka dem. I sin introduktion hänvisar han till Tolkiens tal i Rotterdam som tecken på medhåll från auktorn själv.
• Nummer 3 av det italienska magasinet Antarès Prospettive Antimoderne (2012) var ett temanummer om Tolkien med tolv artiklar, ett drama och en intervju. I ett antal av artiklarna relateras Tolkien till olika andra, som Vladimir Solovjov, Karl Popper, Frank Herbert, H.P. Lovecraft och C.S. Lewis.
• Aftonen bjöd på två ryska böcker, och den andra var Vyrozjdenie ili vozrozjdenie? Filosofskie esse o sovremennoj kulture i o tvortjestve Dostojevskogo, Tolkina, Ortegi-i-Gasseta (2006), skriven (dels gemensamt, dels omväxlande) av V.I. Pantin och T.F. Stoljarova. Avsnittet om Tolkien har tre kapitel; det mittersta (av Stoljarova) tar upp ”The Tale of Adanel”.
• Konstboken The Enchanted World of Peter Pracownik (2004) har ett kapitel med Tolkien-inspirerade verk, bland annat några av korten ur Pracowniks The Lord of the Rings Tarot Deck från 1997.
• I sin Ian McKellen: An Unofficial Biography (2005) ägnar Mark Barratt ett tiotal sidor åt Jacksons filmatisering av The Lord of the Rings, i vilken McKellen spelade rollen som Gandalf.

Hur många seminarister som samlades på högskolan denna kväll blev tyvärr inte antecknat, men vi kastade oss genast över en ny hög med böcker.

År 2022 skulle volym XIX av Tolkien Studies ha kommit, men endast ett separat supplement till den hann ut, medan huvudvolymen försenades till 2023 och inte hade nått oss. Supplementvolymen som låg på bordet var dock en innehållsmässig tungviktare: The Chronology of The Lord of the Rings, alltså Tolkiens arbetsdokument för att samordna berättelsens trådar, utgivet med inledning, noter och kommentarer av William Cloud Hicklin. Denna kronologi refereras här och var av Scull och Hammond i deras Reader’s Companion, och manuskriptet visas i en svit av bilder i utställningskatalogen The Art of the Manuscript (se förrförra mötet), men nu finns alltså hela texten tryckt och läsbar utan förstoringsglas, samt försedd med nyttiga noter.

Journal of Inklings Studies 13:1, första numret för innevarande år, hade däremot utkommit enligt tidtabellen. Det bjöd på en artikel om Númenor och sex recensioner av Tolkien-relaterade böcker, se innehållsförteckningen här, där man också fritt kan läsa recensionerna.

Reviderade nyutgåvor

• 23 oktober 2014 noterade seminariet det då nyutkomna häftet Tolkien at Exeter College: How an Oxford Undergraduate Created Middle-earth av John Garth. Nu beskådades en reviderad nyutgåva, publicerad 2022, som rentav fått ett omslag i färg.
• Redan nu 2023 kom en reviderad och utökad upplaga av det viktiga referensverket Tolkien’s Library: An Annotated Checklist av Oronzo Cilli. Denna upplaga är 94 sidor tjockare än den första från 2019 (beskriven här 5 december det året).

Tjeckiskt

Beregond hade köpt ett tjeckiskt storformatshäfte, Silmarillion dodatky från 1990, och först efteråt upptäckt vad det var för något. En översättning av The Silmarillion som gjorts illegalt under kommunisttiden gavs ut i enkelt format i samband med sf-kongressen Parcon 1990 i Bratislava. Häftet med dodatky ’tillägg’ innehåller översättningar av index, av bihanget med språkelement, samt av släktträden (en lös bilaga med kartor skulle också finnas, men saknades i detta antikvariska exemplar). Till dessa hade fogats en kronologi över första åldern och ett efterord (till hela översättningen) av Zdeněk Neubauer.

Inspirerad av detta hade Beregond letat upp mer tjeckisk tolkieniana som förbigått honom och anskaffat följande:

• Do světa na zkušenou, čili, O cestách tam a zase zpátky (2010, men det verkar ha funnits äldre utgåvor) är ovannämnda Silmarillion-efterord av Zdeněk Neubauer som bok. Texten är lätt reviderad och följs av en liten berättelse (som inte tycks ha något med Tolkien att göra) av samme författare.
• Rejstříky k Hobitovi av ”Daniela Binderová & kolektiv” (2002): ett ytterst ambitiöst sakregister till två översättningar The Hobbit. Man kan till exempel slå upp (Turgon) — ställt inom parentes eftersom själva namnet inte finns i boken — och få sidnumret för omnämnandet av ”kral Gondolinu” (”the king of Gondolin”) plus en hänvisning till uppslagsordet elfové, alver, där Turgon finns insorterad under ”(Noldor) elfové hlubin Deep-elves”.
• Sloužím Tajnému ohni: Duchovní zdroje literární tvorby J.R.R. Tolkiena (2022, tidigare upplaga 2020) är enligt titeln en bok om de andliga källorna till Tolkiens litterära verk, skriven av Pavel Hošek, professor i religionsvetenskap vid Karlsuniversitetets fakultet för evangelisk teologi.
• Od Knihy ztracených pověstí k Silmarillionu av Helena ”Kanyapi” Chocholoušková (2005) reder ut skillnaderna mellan The Book of Lost Tales och The Silmarillion.
• Elfové, hobiti, trpaslíci a mýty av Andrea Čudrnáková (2008) går igenom de olika väsensslagen i Tolkiens berättelser och deras motsvarigheter i myt och saga.
• Písně ze Středozemě (2004) innehåller text och noter till åttiofyra sånger från Midgård, de flesta skrivna av fans i Poetického společenstvo (’Poetiska sällskapet’). I sju fall är det Tolkiens poesi (återgiven med tillstånd) som tonsatts.
• Silmarillion, en cd med rockviolinisten Jan Hrubý och bandet Kukulín. Den rymmer tolv låtar, varav nio Tolkien-inspirerade (sju med engelska texter av Patrika Frecerová, en av Jan Kolár, och en helt instrumental, ”Bag End” av Jan Hrubý).

Spanskt

Legendaria, ett spanskt förlag med stark inriktning på Tolkien, har varit flitigt och gett ut alla utom den sista av följande färska böcker:

• I Reconstruyendo Arda: Una nueva estructura para la mitologia de J.R.R. Tolkien (2023) försöker Pedro Fernández Álvarez räkna ut vad som fanns var i de fem volymerna av Röda Boken och sortera legendariets texter efter varifrån de hämtats.
• Ett av Tolkiens oavslutade projekt var ju boken Language and Human Nature som han och C.S. Lewis tänkte skriva tillsammans, men som han förmodligen inte ens började på (en påbörjad inledning av Lewis publicerades i VII volym 27 (2010)). Men båda yttrade sig på olika ställen om ämnet, och i boken Palabras con sentido: El lenguaje y la naturaleza humana según J.R.R. Tolkien y C.S. Lewis (2023) presenterar Helios De Rosario deras tankar i ett idéhistoriskt sammanhang.
• Historia de Númenor y la Tierra Media de la Segunda Edad av Martin Simonson och Bernard Torello från 2022 sammanställer andra ålderns historia, faktiskt på ett liknande sätt som Brian Sibley samma år gjorde i The Fall of Númenor, men berättad med deras egna ord, medan han klippte ihop Tolkiens texter (se förra mötet).
• La tradición y la Tierra Media (2022) är en samling artiklar av Martin Simonson av vilka alla utom en tidigare publicerats på engelska på olika håll, men nu alltså presenteras på spanska.
• Den flitige Simonson (av svenskt ursprung men sedan länge bosatt i Baskien) har också skrivit De Beowulf a Bombadil: La representación de la naturaleza en la literatura fantástica británica (likaså 2022). I tre avsnitt behandlar boken hur naturen skildrats: från fornengelsk tid till 1800-talet, i edvardiansk litteratur, respektive hos Tolkien.
• Las vacaciones de un hobbit: Los viajes de J.R.R. Tolkien durante la Belle Epoque av José Manuel Ferrández Bru och Fernando Frías Sánchez (2022) ägnas åt de resor Tolkien gjorde i sin ungdom. Den till Schweiz 1911 är flitigt omskriven, men här behandlas även hans resor hemma i Storbritannien och den till Frankrike 1913.
• Abel de Jésus, en oskodd karmelit med Youtube-kanal, har skrivit boken Tras el oeste legendario: La teología de J.R.R. Tolkien. Fast han citerar från The Lord of the Rings och från ”Athrabeth Finrod ah Andreth” anger han som huvudkällor texterna i Tree and Leaf inklusive ”Mythopoeia” (där frasen ”beyond the fabled West” ju återfinns), och Smith of Wootton Major inklusive den förklarande essän, så det är verkligen Tolkiens teologiska tänkande som är ämnet, snarare än teologiska avtryck i hans berättelser.

Allmänt

• Att Tolkiens värld och gestalter blivit kulturfenomen som man möter inte bara i hans böcker utan i filmer, spel och det allmänna medvetandet är en premiss för boken Twenty-First-Century Tolkien: What Middle-Earth Means To Us Today av litteraturvetaren Nick Groom (2022). På sina drygt fyrahundra sidor hinner dock Groom säga mångt och mycket om böckerna, med varierande djup och klarsyn.
• Groom har också skrivit en av de fyra artiklarna i den lilla volymen Twenty-First Century Receptions of Tolkien: Proceedings of The Tolkien Society Winter Seminar 2021, redigerad av Will Sherwood och utgiven av Luna Press 2022 (innehållsförteckning här). En tredjedel av den utgörs av den sista artikeln, ”Tolkien’s Grave as a Site of Memory”, där Mina D. Lukić och Dejan M. Vukelić redovisar intressanta resultat av en enkät bland besökare till Tolkien-relaterade platser, med 500 svarande varav 315 besökt graven.
• Samma år gav Luna Press ut en antologi redigerad av Francesca Barbini med en titel som det vore vanskligt att återge inuti en mening, då den ska skrivas med intern punkt: Not the Fellowship. Dragons Welcome! Temat är alltså gestalter i Tolkiens verk mindre välkända än de i Ringens brödraskap (Túrin Turambar som kommit med, till och med i två av bidragen, kan tyckas ligga på gränsen). Som synes av innehållsförteckningen är det elva skribenter som fått presentera tio personer, från Trädskägge till Smaug via bland andra Nerdanel.
• Boken How to Misunderstand Tolkien: The Critics and the Fantasy Master av Bruno Bacelli (2022) redogör för olika angrepp på Tolkien och påvisar deras svagheter, ofta genom att redogöra för vad Tolkiens försvarare svarat. Men den avslöjar också brister i hyllningar som velat lägga beslag på Tolkien för olika idéers räkning.
• Black History is Also: Whitewashing Tolkien: Concerning Black Hobbits, Rangers and Other Fictional Characters av Aaron Brachfeld (2022) ingår i en serie pamfletter Black History is Also. Den fastslår att Tolkien var stenhård antirasist och påpekar att texten beskriver Aragorn som ”dark”; enligt Brachfeld bör detta avse hudfärgen och hans ”pale face” under det mörka håret vara blekt av umbäranden. Att avbilda honom som ’vit’ är därmed ett fall av ”whitewashing”.
• C.R. Wiley som skrivit In the House of Tom Bombadil (2021) är en amerikansk pastor, som noterar Tolkiens motvilja mot predikande berättelser och vill undvika att läsa ut en predikan ur skildringen av Tom Bombadil och Goldberry. Boken är snarare en meditation i samtalston. Det finns också en Group Study Guide till den från 2022.
• Tolkien for Beginners av Louis A. Markos (2022) är som titeln säger en grundkurs. Första kapitlet tecknar Tolkiens liv, i de följande femton sammanfattas The Silmarillion, The Hobbit och The Lord of the Rings i på drygt hundrafemtio sidor (med en kort sidoblick på The Book of Lost Tales och Unfinished Tales), och de sista fyra ägnas åt övriga verk samt Letters.
• Den finska översättning av The Lord of the Rings som kom ut 1973–75 var gjord av Kersti Juva (tillsammans med Eila Pennanen i de två första banden och med Panu Pekkanen för dikterna), och Juva har senare reviderat den. I boken Tolkien tulkkina: Tarina Sormusten herran suomentamisesta (2021) berättar hon om sin väg som Tolkien-översättare och ger mängder med exempel på varierande lösningar av ställen i texten och av namn och termer.
• The International Relations of Middle-earth: Learning from The Lord of the Rings (2012) av Abigail E. Ruane och Patrick James låter Tolkiens verk belysa teorier och frågeställningar om internationella relationer. Den har ett akademiskt tonfall och vänder sig i första hand till studenter.
• Leadership in Middle-earth: Theories and Applications for Organizations av Michael J. Urick (2021) ingår i en serie om att lära ledarskap utifrån populärkultur och vänder sig till en bredare läsekrets. Urick vill presentera både Tolkiens syn på ledarskap och vad vetenskapen utrönt på området. Kapitlet om hur man håller möten har det oväntade kalaset hos Bilbo och rådslaget hos Elrond som exempel.
• Management by Sauron: Sormusten herran johtamisopas (2010) är en bok på finska av Harri V. Hietikko om ledarskap. Trots titeln är det inte bara Saurons modell som granskas, det finns även avsnitt om Gandalf, Saruman, Aragorn, Théoden, Frodo, Denethor och Galadriel.
• Introduktionen till antologin Wagner & Cinema (2010), redigerad av Jeongwon Joe and Sander L. Gilman, heter ”Why Wagner and Cinema? Tolkien Was Wrong”.
• Entangled Life av Merlin Sheldrake från 2020 är inte alls någon bok om Tolkien, men på sidan 144 finner man två långa citat om Galadriels gåva till Sam. Sheldrake menar att Tolkien hade i åtanke den nytta det kan göra att tillföra jord med mykorrhizasvampar.

Läromedel

• SuperSummary heter en serie med läromedel om olika böcker. Hittills hade de hunnit med The Silmarillion, The Hobbit och The Fellowship of the Ring. Materialet säljs primärt i digital form, men Beregond hade hittat ett tryckt exemplar av deras Study Guide till sistnämnda. Vid sidan av en sådan existerar också för varje bok en lärarhandledning.
• Skolboken om Der kleine Hobbit av Irene Proempeler som seminariet besåg 14 oktober 2010 är en lärarhandledning. Nu beskådades en tillhörande Lesebegleiter (i en utgåva från 2022, men den fanns säkert tidigare).
• :in Deutsch (med inledande kolon, ja) heter en tysk läromedelsserie man kan abonnera på. Nr 4 år 2002 bestod av material för undervisning om Der kleine Hobbit: planläggning, idéer till läromoment och elevuppgifter samt ett overheadblad med en egen version, i färg, av Wilderland-kartan.

*

Efter att bokhögen genomsetts berättade Beregond om konferensen om Tolkien och G.B. Smith som han varit på i Oxford i mars. Doug Anderson hade dessvärre blivit sjuk och inte kunnat medverka, men programmet var ändå välfyllt. Alla anföranden spelades in och man kan nu ta del av dem på Youtube.

Överhuvudtaget finns en växande mängd material tillgängligt på världsväven, konstaterade vi. Till exempel har Tolkien Society en kanal på Youtube — här — med inspelningar från sina arrangemang. På universitets vävsidor kan man finna akademiska avhandlingar och uppsatser i elektronisk form för gratis nedladdning. Beregond hade på det sättet, ehuru med hjälp av Wayback Machine, lyckats ladda ned Andrew Higgins doktorsavhandling ”The Genesis of J.R.R. Tolkien’s Mythology”.

Åke Bertenstam nämnde att det 2022 kommit en bok av Tom Shippey, Beowulf and the North before the Vikings, där förstås Tolkiens tankar i ämnet refereras här och var.

Utgivningsdatum för antologin Ringens återkomst hade nu satts till 17 augusti, och dessutom var en annan ny svensk bok om Tolkien, Jordens sång av John Sjögren, utannonserad att komma 1 augusti. Vi fortsatte att dryfta vår plan på en öppen Tolkien-kväll på högskolan senare på hösten.

Återigen blev det en digital sammankomst, och tre seminarister tittade denna februarikväll på varandra och på ett antal publikationer.

Den första publikation som togs upp fanns dock inte att se, men vi noterade den spännande nyheten att Norstedts förlag i anslutning till 50-årsminnet av Tolkiens död aviserat en ny antologi, Ringens återkomst: Texter om Tolkien, med originaltexter av svenska skribenter, till kommande augusti.

Den andra var digital: 11 januari hade tidskriften Jacobin (som kallar sig ”a leading voice of the American left”) i sitt vävnäste publicerat artikeln ”A Marxist View of Tolkien’s Middle Earth” av John Molyneux, ursprungligen en bloggpost av Molyneux från 22 september 2011, ”Tolkien’s World — a Marxist Analysis”. Analysen vittnar om uppmärksam läsning av Tolkien (Middle-earth felskrivs genomgående Middle Earth, men det är inte typiskt), är intelligent och väl värd att läsa. Den kom inte med i något tryckt nummer av Jacobin, men ligger öppet i vävnästet, och författarens blogg finns också kvar, som synes av länkarna ovan.

Materiellt förelåg en ny bok med J.R.R. Tolkien som författarnamn, som dock inte tillförde något nytt. Det var The Fall of Númenor and Other Tales from the Second Age of Middle-earth, en volym i vilken Brian Sibley sammanställt material om Númenor och andra åldern ur The Lord of the Rings, The Silmarillion, Unfinished Tales, volymerna V, IX och XII av The History of Middle-earth, samt The Nature of Middle-earth och Letters of J.R.R. Tolkien. Andra åldern presenteras här i en annalistisk ram. Kronologin är också den ledning man har om man letar efter något särskilt i boken — den har inget sakregister. Alan Lee har försett boken med illustrationer både i och utan färg, och deluxe-utgåvan som Beregond visade upp hade även färglagda kartor.

En gammal bok av Tolkien, The Silmarillion, hade kommit i en deluxe-utgåva med illustrationer valda från författarens egna alster, till exempel alviska heraldiska emblem som kapitelvinjetter. I några fall är det likväl inte hans original som används utan de färglagda versionerna av H.E. Riddett. Det medföljde också några bonusar, som en reproduktion av Tolkiens egenhändiga Beleriand-karta och ett häfte av Christopher Tolkien — The Silmarillion by J.R.R. Tolkien: A Brief Account of the Book and Its Making — som först gavs ut i samband med The Silmarillion 1977, och vars text även tryckts i Mallorn 14 och i svensk översättning som första bidrag i första volymen av Arda (Arda 9). (Digitalt finns den tillgänglig att läsa hos Tolkien Estate.)

Och så en radda till, en del från fjolåret och även en hel del äldre:

• Nu nyligen 2022 utkom In de ban van hobbits & elfen: Leven en werk van Tolkien av Johan Vanhecke, en ny omarbetad utgåva av hans In de ban van de hobbit (med samma undertitel; 2005). Boken har fått två nya kapitel — ett om alver och ett om ekologi — medan ett om Tolkien i nederländsk press utgått. Som synes behandlar boken mer än Tolkiens liv och verk, bland annat påverkan på fantasygenren, Tolkien-inspirerad konst och fandom. På omslaget upprepas titeln i en runslinga som Beregond hade hjälpt till med.
• Den franska gruppen Le Dragon de Brume har givit ut ett antal högkvalitativa volymer och nu tittade vi på Fées, navigateurs & autres miscellanées en Terre de Milieu från 2017. Innehållsförteckning finns här. Den har två delar; titeln hör egentligen till den första av dem. Den delen börjar med att ta upp dikten ”Once upon a Time” genom att trycka om Kris Swanks artikel om den från Tolkien Studies X och sedan ge Swank utrymme till en uppföljare (allt översatt av Stéphanie Loubechine). Andra delen heter ”J. R. R. Tolkien, au croisement des mythes” och innehåller bidrag från ett kollokvium i Dijon i april 2015.
• Tesen i A Sense of Tales Untold: Exploring the Edges of Tolkien’s Canvas av Peter Grybauskas (2021) är att de centrala berättelsernas ofokuserade inramning, det som inte får sina egna berättelser eller som lämnas osagt, är avgörande för totalintrycket. Han väljer tre exempel för att visa detta: sista alliansen och dess krig mot Sauron i bakgrunden till Ringens krig en tidsålder senare; Túrins många hjältedåd som omtalas men inte skildras; samt att Totta i The Homecoming of Beorhtnoth aldrig sägs, men säkert tänks, vara den som sedermera skulle komma att skriva dikten om slaget vid Maldon. På sistnämnda punkt är Grybauskas alltså oense med Shippey, och argumenterar för sin läsning.
• I Utopian and Dystopian Themes in Tolkien’s Legendarium av Mark Doyle (2020) är tesen att ett skäl till att Tolkien väcker anklang hos så många är att han framställer samhällen med efterlängtade goda sidor och samhällen med igenkännliga onda sidor, utan att göra dem till perfekta utopier eller dystopier. Doyle menar också att Tolkiens ekologiska vision är mer katolsk än romantisk, och att hans frihetliga politiska tänkande går i radikalt rät vinkel mot rådande idéer.
• Den brasilianska akademikern Stéfano Stainle har gett ut ett par Tolkien-studier, och den första av dem låg nu på vårt bord: Gandalf: a linha na agulha de Tolkien: A atuação de Gandalf na Terra-média (2018). Alltså Gandalf som ’tråden på Tolkiens nål’, ett sammanknytande element i Tolkiens berättelser. Stainle gör det också till utgångspunkt för en översikt över den kosmiska ordningen i deras värld.
• År 2002 och 2003 gav Oliver Bidlo ut ett par böcker om Tolkien, och 2022 kom en ny, Streifzüge durch Tolkiens Welt Mittelerde: Aufsätze und Essays. Ämnesspektret är brett, från tolkiensk numerologi (som Bidlo skrev mer om i sin första bok), till Tolkien och jugendstilen.
• The Inklings and Culture: A Harvest of Scholarship from the Inklings Institute of Canada (2020), är en antologi redigerad av Monika B. Hilder, Sara L. Pearson och Laura N. Van Dyke. Den har hela tjugutre bidrag, varav tre om Tolkien, ett om Tolkien-baserad film och ett om Tolkien och Lewis kontra videospel.
• The Cimmerian var en tidskrift om Robert E. Howard. Volym 3 nr 3 (mars 2006) innehöll en artikel om Howard och Tolkien, ”The Shortest Distance Between Two Towers” av Steven Tomkins. Tidskriftsnumret kom ut i begränsad och numrerad upplaga och Beregond hade efter långt letande lyckats få tag i exemplar 159.
• 2022 gav Christoph T.M. Krause på eget förlag ut Tolkien: Der Archetyp eines sublimierten Homosexuellen, am Beispiel eines Superstar?. Boken, som är på nästan sjuhundra sidor, inspirerades av filmen Tolkien från 2019. Krauses idé om Tolkien som sublimerat homosexuell är bokens kärna, men den fylls till stora delar av avtryckta Wikipedia-artiklar, och några artiklar ur olika tidskrifter som återges (utan tillstånd?) in extenso såväl på originalspråk (engelska) som i tysk översättning.
• Stefan Servos är upphovsman till flera publikationer om Jacksons Tolkien-filmer. 2022 gav han ut Unnützes Wissen für Tolkien Fans: Die spannendsten, absurdesten und lustigsten Fakten rund um Mittelerde. Det är alltså en blädderbok med korta faktatexter, som längst någon halvsida men mestadels bara några rader.
• The Essential Tolkien Trivia and Quiz Book: A Middle-earth Miscellany av Willam MacKay är inte alls ny utan från 2012 men hade inte varit uppe förut.
• Ännu äldre, från 2001, var parodin Der Herr der Ohrringe av Myk Jung.
• Historien om danska The Tolkien Ensemble och deras musikaliska versioner av till slut samtliga dikter och sånger i The Lord of the Rings berättas av ensemblens grundare Caspar Reiff i En troldmand kom forbi: Fortællingen om The Tolkien Ensemble & Sir Christopher Lee (2019) — Lee kommer med för att han i slutprodukten medverkade som berättarröst.
• Det var som bekant på baksidan av ett vykort med Josef Madleners målning Der Berggeist som Tolkien skrev ”Origin of Gandalf”. Josef Madlener: Mein Kosmos (2007) är en stor och tätt illustrerad bok om konstnären av Joseph Kiermeier-Debre och Fritz Franz Vogel. Flera sidor ägnas åt Der Berggeist och dess Tolkien-anknytning.

På nyhetsfronten noterades en utannonserad konferens om G.B. Smith och J.R.R. Tolkien, 21–22 mars i Oxford. Den arrangeras av Doug Anderson, Oronzo Cilli och Beppe Pezzini och hålls på Corpus Christi College, där Smith var student (och där Pezzini är professor).

Seminariet beslöt att försöka få till stånd en programkväll om Tolkien på Södertörns högskola någon gång i oktober.

På grund av ett sent tillstötande hinder för fysiskt möte blev detta möte digitalt. Antalet deltagare är inte bevarat, men var säkert högre än på förra mötet.

Sedan senast hade Beregond besökt Marquette University och manuskriptutställningen där, och samtidigt bevistat det PPP Moot som med anledning av utställningen hölls i Milwaukee. Det var alltså en konferens kopplad till podden Prancing Pony Podcast; 2021 hölls ett digitalt PPP Moot men detta var det första fysiska, fast det samtidigt hade fjärranslutna deltagare och talare. Programmet var innehållsrikt, med Corey Olsen, Michael Drout och Verlyn Flieger som huvudtalare och många andra föreläsare, bland andra en geolog som analyserade Númenors undergång och tsunamin den orsakade. Ett panelsamtal om konferenstemat ”’As Our Might Lessens’: Perseverance, boldness, and courage in the face of impossible odds and waning strength” spelades in och kan avlyssnas här.

En del av allt som visades på utställningen J.R.R. Tolkien: The Art of the Manuscript var inlånat från Bodleian Library, men det mesta var hämtat ur samlingen på Marquette University (där ju manuskripten till The Hobbit och The Lord of the Rings, jämte Farmer Giles of Ham och Mr. Bliss, förvaras). Till exempel kunde man se alla versionerna av Bilbos sång om Earendil. Liksom i Tolkien-utställningen i Paris 2019–20 fanns också material med för att ge kontext åt Tolkiens alster, i det här fallet sådant som medeltida manuskript och kalligrafi av William Morris. Katalogen heter detsamma som utställningen och avbildar allt som fanns att se; den blev snabbt slutsåld och behövde tryckas om.

När Beregond berättade om utställningen visade han också kringmaterial som funnits att ta för besökare. Det fanns blad med tips om vad som var särskilt intressant ur olika synvinklar: Tolkien som filolog och som författare, katolska anknytningspunkter och mytologiska ekon. Det fanns också en folder för att engagera hela familjen (titta på Tolkiens Glórund-målning och försök se ut som en slingrande drake — låt en av er vara framkropp och en vara svans!) och en ”Scavenger Hunt” med barnvänliga uppdrag (leta rätt på den första Silmarillion-kartan — kan du hitta ”Wandering Gnomes” på den?).

Beregond hade förstås också ägnat ett par dagar åt manuskriptstudier, som man nu får göra i det digitala systemet Anduin. Allt finns högupplöst inskannat så att det är lätt att detaljgranska svårtydda krumelurer.

Seminariet hade denna kväll en ytterst rar bok på sitt bord: Wheelbarrows at Dawn: Memories of Hilary Tolkien av Angela Gardner och Neil Holford (2010). Det är alltså en biografi över Tolkiens bror, delvis baserad på källmaterial som en sonson till denne ställt till förfogande, men också på författarnas egna forskningar. Naturligtvis kom den då också att handla om Tolkiens föräldrar, honom själv och andra släktingar, och det visade sig finnas passager som Tolkien Estate inte tillät författarna att publicera. Därför trycktes bara några tiotal exemplar, med de problematiska ställena övertryckta med svart och omöjliga att läsa. Det oläsbara utgör dock ingen stor del av texten. Boken är i stort format och rikt illustrerad, och återger brev inom släkten och annat primärmaterial. Ifall man av Carpenters biografi fått intrycket att de två bröderna inte hade närmare kontakt med sin släkt korrigeras detta här.

Jämte den förra uppvisades en annan svåråtkomlig bok: 30 jaren in Unquendor: Verzamelde opstellen over Midden-aarde av Ben Koolen (daterad 2012 på titelsidan men 2011 på tryckortssidan), som bara spritts inom det nederländska sällskapet Unquendor. I ett förord förklarar Ben Koolen att han utövat sitt medlemskap främst med pennan. Den här volymen, som fyller närmare fyrahundra sidor med fyrtioåtta uppsatser, bär syn för sägen. Vad han framförallt ägnade sig åt var att ”ardalogiskt” undersöka Tolkiens texter som (översatt) källmaterial till midgårda historia och förhållanden. Det mesta i samlingen har tidigare sett dagens ljus i Lembas eller andra Unquendor-publikationer, eller i nummer av Koolens egen Gele Tolkien-reeks, men det finns också några nya texter om hobbitpoesi.

Från Nederländerna kom även en bagatell från 2003, Het verband van de ring där olika serieskapare i elva separata serieäventyr parodierat The Lord of the Rings på olika sätt.

Tolkien Studies XVI från 2019 borde ha förelegat redan när vi tittade på volym XVII (4 mars 2021), men hade den gången försvunnit i posten och först nu hade det förkomna exemplaret ersatts. Höjdpunkten är ett bidrag från Richard West som återger och diskuterar ett intressant brev från Tolkiens vän jesuitpatern Robert Murray till en avhandlingsförfattare, Michael A. Witt, beträffande The Lord of the Rings som ett katolskt verk. ”But I would subsume all theological evaluation under a literary appreciation of them as works of imagination” skrev fader Murray. Hela innehållet förtecknas här.

Journal of Inklings Studies 12:2 var däremot nyutkommen. Denna gång bjöd tidskriften på en artikel om Tolkiens verk och tre recensioner av Tolkien-relaterade böcker; se innehållsförteckning här.

Äntligen lyckades seminariet åter sammankomma på plats på Södertörns högskola, även om bara tre av oss lyckades infinna sig denna gång.

Vi började där förra mötet hade slutat, med att diskutera Amazon-serien Rings of Power, av vars första säsong nu endast det åttonde och sista avsnittet återstod. Den utspelas i Midgårds andra ålder, men den historia som redovisas i bihangen till The Lord of the Rings har i serien blivit omstuvad och komprimerad. Seriestarten hade fått stor uppmärksamhet på årets Oxonmoot, kunde Beregond rapportera.

Det noterades också att samma dag som seminariet hölls hade varit sista dagen av en tre månader lång utställning i Cahors i Frankrike, där drottning Margrethes illustrationer till The Lord of the Rings visats tillsammans med Tolkiens egna bilder i gobelängversion från Aubusson.

The Great Tales Never End: Essays in Memory of Christopher Tolkien, redigerad av Richard Ovenden och Catherine McIlwaine vid Bodleian Library, var planerad som en festskrift. Men Christopher Tolkien avled innan den blivit klar och istället kom den ut nu 2022 in memoriam och låg nu på vårt bord. Efter en intressant inledning av McIlwaine bjuder boken på en hyllningsdikt av Maxime H. Pascal, på franska med engelsk översättning av Baillie Tolkien, följd av Priscilla Tolkiens minnen av sin bror och därefter bidrag från nio framstående namn på Tolkien-fältet. Innehållsförteckning finns här (den amerikanska utgåvan, som den sidan gäller, är likadan som den brittiska). Förutom texter av hög kvalitet innehåller boken bilder, såväl familjefoton som illustrationer och manuskript, bland dem några som aldrig setts förut.

Mary Fairburn, konstnären bakom bilderna i den officiella Tolkien-kalendern 2015, gav 2020 ut sin sjävbiografi Borne on the Wind: Memoirs of an Artist. Hennes kontakt med Tolkien utgör en ringa del av en färgrik levnad runtom i världen, men längst bak i den tjocka boken reproduceras två av hans brev till henne.

Tre av Tolkiens texter, nämligen ”The Rings of Power and the Third Age”, ”The Disaster of the Gladden Fields” och ”The Tale of Years”, utgjorde innehållet i en ny volym med Elmenels tengwakalligrafi, Parma Eldaliéva Special II som Beregond kunde visa upp, och som kan ses här.

Men vi hade också en hög med ordinär sekundärlitteratur att stifta bekantskap med.

Från Italien

• Tengwakalligrafi handlar det om även i Come scrivevano gli Elfi: Manuale di calligrafia Tengwar av Roberto Fontana (2022). Förutom instruktion om skönskrift ger han utförliga beskrivningar av olika skrivmod, inklusive ett för italienska. Det har tyvärr slarvats en del med korrekturläsning och redigering; till exempel förklarar inte förkortningslistan alla de använda förklaringarna (så finns ”DCS” med, men ”DTS” saknas).
• Associazione Italiana Studi Tolkieniani är en av de italienska Tolkien-organisationerna. Den grundade 2019 en årsskrift, I Quaderni di Arda, vars första volym dock inte utkom förrän 2020 och etiketterades ”Volume I — 2019/2020”. Den har temarubriken ”Tolkien e la letteratura della Quarta Era”, och innehåller akterna från en konferens med det namnet som hölls vid universitetet i Trento 2017, med bidrag på andra språk översatta till italienska. Det finns ingen recensionsavdelning som sådan, men Claudio Testi recenserar dock McIntosh, The Flame Imperishable (se seminariet 15 mars 2018). Innehållsförteckning till hela volymen finns här (man behöver skrolla ner).
  Volym II för 2021 utkom även den 2020! Dess tema är ”Tolkien e la traduzione”. Innehållet förtecknas här (man behöver skrolla ner); denna gång inklusive två recensioner.
• La Battaglia delle Innumerevoli Lacrime: La storia dietro la cronaca av Gianluca Meluzzi (2021) är en utforskning av Nirnaeth Arnoediad. Meluzzi identifierar skillnaderna mellan olika källtexter och vågar sig på att redigera ihop en aggregerad version. Han granskar Tolkiens kartor för att klargöra geografin, och rekonstruerar sedan i detalj slagets förlopp.
• Marco Rubboli, som är mästare i historisk fäktkonst och forskar i krigsvetenskap, har skrivit Guerra nella Terra di Mezzo: Battaglie, duelli, stratagemmi e potere nelle opere di J.R.R. Tolkien (2022). Han går igenom The SIlmarillion, The Hobbit, The Lord of the Rings, och Farmer Giles of Ham ur sitt ämnes synvinkel, men gör ofta inte mycket mer än upprepar vad texten säger. Han avslutar med ett kapitel om midgårda krigares utrustning och utbildning, samt kungens roll, med mytiska och historiska jämförelser (bland annat med Machiavelli).
• I Popoli di Arda (2019) presenterar konstnären Andra Monda människor, hobbitar, dvärgar, alver och orker i text men framförallt i bild — skisser, teckningar och målningar.
• Trots engelsk titel är samlingen Creating Worlds through Languages: Tolkien between Philology and Conlang, redigerad av Davide Astori och Elise Sicuri (2019), en italiensk bok. Den innehåller sex artiklar, tre på engelska och tre på italienska; fyra av dem presenterades vid en temadag 1 december 2017 på universitetet i Parma om Tolkien som språkvetare och -makare.
• Den egenutgivna boken La regola Tolkien: Dalla crisi di civiltá al ritorno del Re av Gianluca Sementilli (2021) handlar om en civilisationskris, inte om Tolkien. Sementelli hänvisar bara till berättelsen om ringuppdraget som grund för ”Tolkienregeln” att varje individ måste kämpa emot totalitära hot.

Från andra håll och kanter

• I Argentina utkom 2013 den bastanta volymen El arbol y las hojas: J.R.R. Tolkien — una estética lingüística av dominikanpatern Horacio Augusto Ibáñez Hlawaczek. Den handlar föga om språkestetik, men ger en översikt av Tolkiens liv och verk och diskuterar verkens tematik, ibland med hjälp av omfattande citat — Shippeys The Road to Middle-earth får rakt av släppa till tolv sidor om Tolkiens syn på ondskan och likaså återges hela det berömda brev 131 från Letters, i bägge fallen ur deras spanska översättningar. Författaren översätter själv en artikel ur The Guardian om den famösa Vyne-ringen, medan Tolkiens dikt ”The Hoard” kan läsas i engelskt original. Läsaren får sig alltså en hel del till livs, men det ter sig något osovrat.
• Alexis Louvet, en annan argentinsk präst, tillika litteraturprofessor, har skrivit en mindre tjock bok med något längre titel, Apostillas al poema Mitopoeia y otros ensayos sobre la obra de J.R.R. Tolkien (2021). Den fylls till tre fjärdedelar av anmärkningarna till ”Mythopoeia”: systematiska, utförliga och kunniga. I de andra uppsatserna behandlas några kristna reflexer, som Vardas marianska drag.
• Två av de tio bidragen (plus förord och efterord) i J.R.R. Tolkien and the Arts: A Theology of Subcreation (2021; redigerad av Neil Bustard och Melody Green) ägnas åt bildkonsten (Tolkiens egen bildkonst respektive hans syn på illustrationer) och ett undersöker förhållandet mellan text och filmatisering. I de övriga rör det sig om ordakonsten, hur Tolkien utövade den, hur han såg på den och vad han åstadkom med den.
• Renée Vink har sedan 80-talet varit en flitig skribent på Tolkien-fältet. Hon har varit redaktör för det nederländska sällskapet Unquendors tidskrift Lembas och skrivit mycket i den, men också bidragit till publikationer i andra länder. I boken Gleanings from Tolkien’s Garden: Selected Essays (2020) har hon nu samlat tretton texter, nio tidigare tryckta men också fyra nya. Bland annat undersöker Vink vad man kan förstå om vilken översättningstyp Tolkiens tänkta översättning från Röda Boken är, och finner att den kontrasterar mot hur han översatte Beowulf.
• Att Tolkien inspirerades av Kalevala har oftare omnämnts än utforskats, men Jyrki Korpuas Tolkien ja Kalevala (2022) är alltså en hel bok i ämnet.
• Samme Korpua har också skrivit The Mythopoeic Code of Tolkien: A Christian Platonic Reading of the Legendarium av (2021). I den diskuteras nog mer det platonska än det kristna. Det rör sig både om berättelser hos Platon — Gyges ring, Atlantis — och mer filosofiska aspekter, som synen på fiktion och skapande.
• Tolkien and the Classical World, redigerad av Hamish Williams (2021), är nr 45 i Cormare-serien från Walking Tree och en gedigen lunta, gott och väl över fyrahundra sidor. Gyges ring och Atlantis tas upp även här, men också många andra paralleller i antik litteratur och historia: innehållsförteckningen finns här.
• Den lilla Understanding: ”The Lord of the Rings” ”The Fellowship of the Ring” (Book 1) av Gloria Lauzanne är egenutgiven och odaterad (men enligt Blackwell’s från 2020). Efter en inledning om berättelsens djupa förankring i midgårda språk och historia har Lauzanne valt ut fyra passager ur bok 1 att analysera. Alltsammans ryms på 34 sidor. Texten är på engelska men använder franska översättningar av egennamn och citat som måste ha tillbakaöversatts från franska.
• The Lure of the Ring: Power, Addiction and Transcendence in Tolkien’s ”The Lord of the Rings” (2018) av terapeutparet Alan James Strachan och Janet Coster undersöker främst Sauron och Tom Bombadil ur ett psykodynamiskt perspektiv med inspiration av österländsk vishet och mystik.
• Tolkien-biografier för barn är en växande genre. Innevarande år hade en ny sådan utkommit i serien Little People, Big Dreams. Det är en bilderbok, skriven av Maria Isabel Sánchez Vegara och illustrerad av Aaron Cushley, med fyra sidor text per uppslag. Fast allt inte är hundraprocentigt korrekt får den med de viktiga punkterna.
• I likhet med Sementillis italienska bok ovan är den spanska Relatos que inspiraron a J.R.R. Tolkien: La semilla de la Terra Media (2019) inte en bok om Tolkien. Daniel Bernardo har översatt tolv texter, valda antingen för att Tolkien självt nämnt texten eller dess författare, eller som prov på äldre tolkienaktig fantastik , till exempel ”Die Elfen” av Ludwig Tieck från 1812.

Periodica

• Volym 12:1 av Journal of Inklings Studies innehöll ingen artikel om vår författare, men flera böcker om Tolkien recenserades, och även The Nature of Middle-earth med hans egen text. Numrets innehåll förtecknas här, med öppna länkar till alla recensionerna.
• An Unexpected Journal säger sig vara en kvartalstidskrift för kristendom med förnuft och fantasi. Namnet låter ju ana bekantskap med Tolkiens verk, och volym 3:1 våren 2020 var ett temanummer med titeln The Worlds of Tolkien. Innehållsförteckning finns här.

Piratbok

Den egenutgivna boken The Mystery of the Free Will: The Singularity and Magnitude of Tolkien’s Achievement anger varken författare eller årtal, men har saluförts som publicerad 2021 av Ivette Vansteenburg. Innehållet mellan pärmarna är emellertid identiskt med The Flame Imperishable av Jonathan S. McIntosh från 2017. Rent stöldgods.

* * *

Sedan böckerna beskådats och bebläddrats växlade ämnet till svensk översättningshistoria. I Ohlmarks version kom The Lord of the Rings ju att få namnet Härskarringen, men varken när den först kom ut eller i den första pocketupplagan angavs titeln på någon av delarnas omslag eller titelsida. Den gömde sig längre in, och bara i den sista delen, för Ohlmarks var som så ofta inte konsekvent och hade i de första banden gett verket andra titlar. Beregond hade gjort en utredning av det hela enligt följande:

Avslutningsvis berättade Beregond litet om vad han hunnit med av manuskriptforskning på Bodleian Library i anslutning till Oxonmoot.

Planen var att hålla detta möte fysiskt, men det visade sig praktiskt omöjligt och de fyra deltagarna denna kväll samlades istället via länk.

Det fanns som vanligt några böcker att bese:

• Att Tolkiens hustru Edith betydde mycket för honom är välbekant. 2021 kom en bok om henne från Walking Tree (deras Cormarë Series 46), skriven av Nancy Bunting och Seamus Hamill-Keays: The Gallant Edith Bratt: J.R.R. Tolkien’s Inspiration. Den utforskar grundligt tiden från hennes födelse 1889 till och med 1917, men slutar där. Det är välkommet att få se mer av henne än den lätt beslöjade bild Carpenter ger. Denna bok tillför många fakta, fast bara yttre fakta. Naturligtvis handlar texten också mycket om hennes make; ibland blir det mer om honom än om henne.
• J.R.R. Tolkien for Kids: His Life and Writings, with 21 Activities av Simonetta Carr (2021) handlar mer om livet än om skrifterna, och att den riktar sig till barn innebär inte att den inte är faktaspäckad. Som framgår av titeln får läsaren också förslag på egna tolkienartade aktiviteter (öva kalligrafi, skriva en sång, pressa blommor . . .).
• Le gemme e lo spirito: Commento teologico al Silmarillion av Fabrizio Ricci (2020) drar ganska mekaniska paralleller mellan inslag i Silmarillion och bibliska historien: frändeslakten i Alqualonde är som Kains mord på Abel, Gondolins fall är som när babylonierna erövrade Jerusalem, det långa kriget mot Morgoth är som kampen mot ondskan i denna värld, med mera.
• Hommage à J.R.R. Tolkien: Promenade en Terre du Milieu av Yannick Chazareng (2020) är en grant formgiven bok. I en mängd korta avdelningar behandlar Chazareng Tolkiens verk och olika teman, intervjuar flera Tolkien-kännare och berättar också om fandom, om rollspel och om fantastik före och efter Tolkien. Boken är full av bilder, framförallt bilder av böcker.

Slutligen förelåg en bok som var från innevarande år och svensk: Sagan om Sagan om ringen: Berättelsen om en skiva, en boktrilogi, en filmserie och deras fortsättning av musikern Peter Bryngelsson. Den 2 april höll Bryngelsson en releasekonsert på Rönnells antikvariat i Stockholm och presenterade boken. Beregond var där och köpte ett exemplar som han sedan dess hade läst och nu berättade om.
Boken har två delar. Den första delen är en skildring inifrån av den hippiekultur under 60- och 70-talen som tog så mycket färg från Tolkiens värld, som Bryngelsson själv då också var förtrollad av. Det är mycket läsvärt, han är en god iakttagare och berättare. Den andra delen är ett ’hur gick det sedan’ — förtrollningen har brutits och Bryngelsson ser med bekymmer en mordisk och fascistisk samtid hylla Tolkien. Men att hyllandet vävs ihop med det mordiska tycker han är rimligt, han uppfattar nu The Lord of the Rings som fylld av våld. Det framgår att det mer är Jacksons filmer än någon omläsning som gett honom det intrycket (i Tolkiens text fyller allt våld, inräknat två hela stridskapitel, bara några procent av sidorna). Han är också ense med moderna högerextremister om att Tolkien harmonierar med Evola. Men Bryngelsson kommer in på många intressanta aspekter av liv, samtid och saga. Han är tyvärr ofta i stort och smått lurad av filmerna, och ibland har han bara missat saker hos Tolkien, men han kan också vara uppmärksam och känslig, till exempel i ett kort kapitel där han funderar kring Tolkien och hans Edith.

Seminariet diskuterade Bryngelssons bok. Efter en stund övergick diskussionen till midgårdsinspirerade spel, och sedan till den Amazon-serie om andra åldern som nu börjat annonseras och skulle ha premiär till hösten.

Seminariet behövde fortfarande hållas via länk. Ett tidigare möte var inbokat 25 november men ställdes in då för få anslöt sig till dess öppnande. Mötet den här gången blev mer välbesökt, fast ingen anteckning om antalet bevarats.

Vi hade en inbjuden talare, John Rosegrant, som presenterade sin nyss utkomna bok Tolkien, Enchantment and Loss: Steps on the Developmental Journey. Rosegrant är praktiserande psykoanalytiker och skriver ungdomsfantastik.
Han använder begreppet enchantment, ’förtrollning’, i en vidsträckt mening som liknar vad Tolkien benämnde Faërie. En grundtes är att Tolkiens verk präglas av en aldrig upplöst spänning mellan denna förtrollning och en ständigt hotande avförtrollning — som till exempel mellan Bilbos ”eager feet” och Frodos ”weary feet” i vandringsvisan. Likaså skildrar Tolkien en värld där ’transitionalitet’, kärlek till andra i deras annanhet (Tom Bombadil är exempel på detta), står i pågående motsättning till den strävan efter makt som ser andra som objekt (Sauron är exempel). Rosegrant ser i sådana spänningar psykologiska sammanhang hos Tolkien; han anlägger ett utvecklingspsykologiskt perspektiv och resonerar om effekterna på Tolkien av att förlora först sin far och sedan sin mor. I boken säger han att det inom psykologin särskilt är Freud, Winnicott och Kristeva som inspirerat hans analys.

Efter att Rosegrant givit sin intressanta presentation vidtog frågor och diskussion av många aspekter.

En handfull publikationer fanns det sedan att se på:

• Vid förra mötet förelåg en bok om Tolkiens resa i Schweiz och nu visades en till, Die Schweiz in Tolkiens Mittelerde: Auf den Spuren seiner abenteuerlichen Sommerreise im Jahr 1911 av M.S. Monsch (2021), med förord av John Howe. Monsch har ett överflöd av förslag på hur resan kan ha försett Tolkien med material till sina berättelser.
• Επιδράσεις της Αρχαίας Ελληνικής Γραμματείας στο Έργο του Τζ.Ρ.Ρ. Τόλκιν (’Ekon av antik grekisk litteratur i J.R.R. Tolkiens verk’, 2021) är en antologi redigerad av Dimitra Fimi och Dimitris Kolovos. Den innehåller översättningar av artiklar som förut publicerats på engelska. Det nya i volymen är redaktörernas inledning.
• I 2021 års två nummer av Journal of Inklings Studies, som bildade dess volym 11, fanns en artikel om Tolkien i nummer 2, och i de som vanligt förträffliga recensionsavdelningarna behandlades flera böcker om Tolkien. Se innhållsförteckningar här och här, med öppna länkar till recensionerna.
• Majnumret 2021 av den polska tidskriften Debata (pdf här) innehöll på sidorna 14–17 en intervju med Ryszard Derdziński, gjord av Jerzy Necio, om Tolkien och Derdzińskis forskning om hans släkts polska härstamning.
• Förlaget Klett-Cotta som ger ut Tolkien i Tyskland producerar varje höst ett nummer av Tolkien Times. De senaste årens utgåvor kan man gratis ladda ner digitalt, men seminariet fick se ett pappersexemplar av det senaste numret.

Sex seminarister samlades via länk. Vi hade också en inbjuden talare, Arvid Dellien. Han kunde dock inte ansluta direkt när vi började, utan vi inledde med andra punkter.

Årets Oxonmoot hade ägt rum både på plats i Oxford och över länk. Beregond hade över länk hållit ett föredrag om Barad-dûr, som han nu lät seminariet ta del av.

Mera väsentligt var att det utkommit en ny volym av Tolkiens efterlämnade skrifter om sin subkreerade värld: The Nature of Middle-earth: Last Writings on the Lands, Inhabitants and Metaphysics of Middle-earth, redigerad av Carl F. Hostetter. Innehållet inskränker sig dock inte till förhållanden i det egentliga Midgård; inte minst får man veta mycket om djur, natur och befolkning i Númenor. Det är också intressant att se hur mycket möda Tolkien lade ner på beräkningar av hur antalet alver ökade under deras första årtusenden. Men boken omfattar mer än sextio relativt korta dokument och berör en mångfald ämnen; man får exempelvis läsa om alvisk kunskapsteori, ekonomi, ridkonst och skäggväxt.

Därutöver var det bara en ny bok som togs upp denna kväll: Dolda gudar: En bok om allt som inte går förlorat i en översättning av Nils Håkansson, om svensk översättningshistoria. Det rapporterades att Håkansson skriver en hel del om den ohlmarkska tolkienöversättningen.

Pamela Schulz-Nybacka tipsade om att Linnéuniversitetet skulle hålla en internationell konferens med ämnet ”The Fantastic in Cultural History — Inventorying a Growing Research Field”. Den var planerad till kommande december (men kom att hållas först i juni 2022).

Så följde till slut Arvid Delliens föredrag. I sin mastersuppsats vid Lunds universitets språk- och litteraturcentrum 2010 (pdf här) analyserade Dellien översättningar till kinesiska av sju västerländska verk, bland dem The Lord of the Rings. I uppsatsen listade han fem kinesiska översättningar av verket och analyserade den då nyaste, från 2009, som han fann en hel del brister i. En ny översättning gjord av Deng Jiawan hade sedan dess utkommit, 2013, och den kommenterades nu av Dellien. Den är utan tvekan den bästa hittills, även om det fortfarande skulle gå att göra en bättre. En del engelska namn översätts enligt sin betydelse, andra återges enligt sin ljudbild och får sin betydelse förklarad i fotnoter.
Efter föredraget fick Arvid Dellien en lång stund svara på seminaristernas intresserade frågor.

Sex deltagare kopplade upp sig till mötet.

Arda-systemet för strukturella referenser presenteras och förklaras för närvarande på en vävsida, men Beregond skulle vilja åstadkomma en större och bättre digital presentation. Efter en genomgång av systemet bad han deltagarna om idéer och fick en del synpunkter.

Högen med böcker att visa upp var mindre än förra gången.

• 1999 gav Rayner Unwin ut George Allen & Unwin: A Remembrancer i en mycket liten upplaga. Nu 2021 kom en andra upplaga med oförändrad text.
• Tolkien’s Switzerland: A Biography of One Special Summer (2019) med författarnamnen Alex Lewis och Elizabeth Currie följer Tolkiens resa till Schweiz 1911 dag för dag från 27 juli till 12 september. Det finns bilder på varenda sida, både foton och illustrationer av Ruth Lacon.
• 魔戒之王 (Mó jiè zhī wáng) av 徐辰 (Xú Chén) är trots att titeln betyder ”Ringarnas herre” ingen översättning, utan en Tolkien-biografi på kinesiska, utgiven 2018.
• Race and Popular Fantasy Literature: Habits of Whiteness av Helen Young (2016) är en grundlig behandling av ämnet. Young ägnar sitt första kapitel åt Tolkien och Robert E. Howard som föregångare för två viktiga former av fantastik. Hennes tes är att oavsett vad Tolkien eller Howard må ha tyckt eller avsett rymde bägges sätt att skriva en latent rasism som förts vidare av deras efterföljare.
• Vårterminen 2020 skrev Hannes Jansson-Möller ett examensarbete inom översättarutbildningen vid Lunds universitets språk- och litteraturcentrum. Det hette Down, down to Goblin-town: En kontrastiv studie av översättningen av verser i J.R.R. Tolkiens The Hobbit och jämför alltså Zetterholms, Hallqvists och Swedenmarks lösningar.
• Sist men störst och vackrast var volymen Parma Eldaliéva I som innehåller texten till The Hobbit utförd i kalligrafisk tengwaskrift; man kan se bilder här. Beregond hade fått ett exemplar av dess andra tryckning, från 2020. Konstnärinnan är Elmenel, Tsvetelina Taaffe, och ett sätt att skaffa hennes alster är stödja hennes stora pågående tengwaprojekt via Patreon.

((Det visades även en bok vars titel kan vara vilseledande: Inklings on Philosophy and Worldview av Matthew Dominguez. Inklings i titeln syftar inte på gruppen av vänner i Oxford utan är appellativet, här väl ’glimtar’.))