15 mars 2018

Denna gång hade seminariet tre deltagare. Beregond hade blivit klar med sin undersökning av dateringar av brev i Letters, och publicerat resultatet i avdelningen om breven i sitt vävnäste, under rubrikerna ”Veckodagar” och ”Terminer och ferier”. Nu redovisade han det för seminariet. Breven fördelas inte jämnt över veckodagar och säsonger, men trots livliga spekulationer fann seminaristerna inte uppenbara förklaringar till skillnaderna.

11 december 2017 auktionerade Sotheby’s i New York som lott 345 ut ett brev som Tolkien skrev till William Galbraith 8 mars 1956, jämte ett kort från 12 april. Brevets sista sida finns på bild i auktionskatalogen (betitlad Fine Books & Manuscripts), och beskrivningen citerar även från andra ställen i det. (Feltryck i katalogen: brevet anges vara från 1965, men av beskrivningen framgår att rätta årtalet är 1956.) Som svar på en fråga konstaterar Tolkien att midgårdskartan inte går att tydligt översätta till nuvärldens geografi, men säger att det förstås tänks finnas en relation ”in a general way”.

Utöver denna Tolkien-text fanns det till skillnad från förra gången åter ymnigt med böcker att bese, särskilt som det var två deltagare som hade varsin hög med nyförvärv med sig.

  • Ett av Tolkien-forskarens nyttigaste hjälpmedel, The J.R.R. Tolkien Companion and Guide av Christina Scull och Wayne Hammond, hade utkommit i ny reviderad upplaga, nu i tre band. Kronologidelen är fortfarande ett band, men uppslagsdelen har blivit två. Förutom att innehållet utökats har verket nu fått levande kolumntitlar, vilket underlättar användningen.
  • Flora of Middle-earth: Plants of J.R.R. Tolkien’s Legendarium av Walter S. Judd och Graham A. Judd kandiderar att bli ett standardverk på sitt område, uttömmande och upplysningsrikt, även om en kritisk läsare kan hitta detaljfel. Fadern Walter har skrivit den botaniska texten och sonen Graham har illustrerat.
  • 2017 kom en ny samling av Verlyn Flieger, There Would Always Be a Fairy Tale: More Essays on Tolkien. Den innehåller nitton studier, av vilka nio tidigare publicerats på olika håll.
  • Jonathan S. McIntosh undervisar i filosofi och hans bok The Flame Imperishable: Tolkien, St. Thomas and the Metaphysics of Faërie (2017) jämför tolkienska tankar med Thomas av Aquinos system. Detta är en mycket seriös analys av det teologiska innehållet i framförallt ”Ainulindalë”, och den har hälsats med lovord från många.
  • Teologiska aspekter behandlas i tre böcker till:
    • Tolkien et la religion: Comme une lampe invisible av Leo Carruthers (2016) presenterar Tolkiens katolicism i liv och brev och dess osynliga närvaro i hans verk.
    • I form av tillämpningar och paralleller görs den mycket synlig i The Road Goes Ever On: A Christian Journey Through The Lord of the Rings av Ann K. Frailey (2017, andra upplagan; den första kom 2011), som rentav är försedd med Imprimatur och Nihil obstat.
    • Det är förstås Gandalf, Frodo och Aragorn som Philp Ryken lyfter fram i The Messiah Comes to Middle-earth: Images of Christ’s Threefold Office in the Lord of the Rings (2017).
  • Som ofta förelåg också en volym från förlaget Walking Tree, Binding Them All: Interdisciplinary Perspectives on J.R.R. Tolkien and His Works (2017), redigerad av Monika Kirner-Ludwig, Stephan Köser och Sebastian Streitberger. Innehållsförteckning här.
  • Tolkien Societys årliga seminarium tog sig 2016 an ett centralt tema. Tolv bidrag publicerades 2017 som Death and Immortality in Middle-earth: Proceedings of the Tolkien Society Seminar, redigerad av Daniel Helen. Innehållsförteckning här.
  • En ny bok i genren Tolkien-biografier för barn är John Ronald’s Dragons: The Story of J.R.R. Tolkien, med text av Caroline McAlister och bilder av Eliza Wheeler (2017); närmare fyrtio stora färgtryckta bilderbokssidor, följda av noter och bibliografi.
  • Att Tolkiens The Fall of Arthur såg tryckpressens svärta och dagens ljus 2013 inbjöd, kan man säga, till en samling som The Inklings and King Arthur: J.R.R. Tolkien, Charles Williams, C.S. Lewis, & Owen Barfield on the Matter of  Britain, som kom ut 2017 (nätt och jämnt, 22 december), redigerad av Sørina Higgins. Hon är Williams-expert och har bloggen The Oddest Inkling, där hon också lagt ut bokens innehållsförteckning.
  • Tolkien studeras tillsammans med andra författare i tre böcker till:
    • Zachary A. Rhone, The Great Tower of Elfland: The Mythopoeic Worldview of J.R.R. Tolkien, C.S. Lewis, G.K. Chesterton, and George MacDonald (2017), med förord av Colin Duriez. Den gemensamma världsåskådning som presenteras är förstås kristen, så boken kunde nästan lika gärna ha förts till den teologiska avdelningen ovan.
    • Michael Tomko, Beyond the Willing Suspension of Disbelief: Poetic Faith from Coleridge to Tolkien (i pocket 2017 – utkom inbunden 2016 och som ebok 2015). Tomko tänker vidare utifrån Coleridges idé om ”willing suspension of disbelief”, och därvid både lyssnar han på Tolkien som litteraturteoretiker och låter The Lord of the Rings vara med bland texter som tankarna testas på.
    • Kinderliterarische Mythen-Translation: Zur Konstruktion phantastischer Welten bei Tove Jansson, C.S. Lewis und J.R.R. Tolkien, utgiven av Gunda Mairbäurl, Ingrid Tomkowiak, Ernst Sibert och Klaus Müller-Wille (2013). Innehållsförteckning här: i de fem första av de arton artiklarna behandlas Tolkien.
  • Nummer 1044 av det franska litterära månadsmagasinet Europe hade omslagstiteln och temat H.P. Lovecraft, J.R.R. Tolkien (april 2016). Temat fyllde de första tvåhundra sidorna, hundra om Lovecraft, hundra om Tolkien; se innehållsförteckningen.
  • Festskriften The Medieval Book and a Modern Collector: Essays in Honour of Toshiyuki Takamiya, redigerad av Takami Matsuda, Richard A. Linenthal, John Scahill och D.S. Brewer (i pocket 2015, inbunden 2004) innehåller artikeln ”Lords of the Ring, Tolkien, Beowulf, and the Memory of Song” av Ruth Morse.
  • 2015 kom också en bok om uppdiktade språk, Liftarens parlör till galaxen av Yens Wahlgren. Ett helt kapitel ägnas åt Tolkien som språkskapare, med quenya, sindarin och khuzdul som främsta exempel. I ett avslutande kapitel behandlas språkapproprieringar, däribland lajvares svartspråk/orkiska.
  • En förfärligt stor och tung bok om Jacksons version av Midgård heter Middle-earth from Script to Screen: Building the World of The Lord of the RingsThe Hobbit, som flera andra av de filmofficiella böckerna skriven av Daniel Falconier, utkom 2017 med bilder och beskrivningar av alla olika lokaliteter som scener i Jacksons filmer utspelas i.
Annonser

23 november 2017

Det var fyra seminarister som samlats denna gång.

För ovanlighetens skull hade vi inte många böcker på bordet. Men det fanns en som — också det ovanligt — var en svensk bok, nämligen Det germanska spåret: En västerländsk litteraturtradition från Tacitus till Tolkien av Lars Lönnroth (2017). Det är en översikt av den medeltida engelska, tyska och nordiska folkspråkslitteraturen och dess reflexer i senare tider, från göticismen och framåt, i 22 kapitel varav det näst sista behandlar Tolkien.

Mythlore 131 (Fall/Winter 2017) inleds med att respektive arkivarie presenterar Wade Collection (där Tolkien är en av de sju författare som samlas, men står för betydligt mindre än en sjundedel av samlingen) och Tolkien-samlingen vid Marquette University. Därefter ägnas Tolkien fyra av de åtta artiklarna, och fem böcker om Tolkien recenseras. Värd att notera är artikeln av Dennis Wilson Wise om nomineringen av E.M. Forster till nobelpriset i litteratur som Tolkien tillsammans med två andra oxfordprofessorer skickade in 1954.

Gustav Dahlander berättade att han i historiepodden Hardcore History hört Dan Carlin dra paralleller mellan första världskriget och Midgårds historia, som att Europa genom kriget lämnade en form av högkultur bakom sig, vilket liknar det dalande förloppet i legendariet, och att vissa förbund under kriget hade karaktär av Sista alliansen.

Beregond hade börjat undersöka dateringarna av breven i Letters. Seminariet bidrog med uppslag till hur undersökningen skulle fortsättas.

12 oktober 2017

Historien förtäljer inte hur välbesatt seminariebordet var denna kväll. Men Beregond hade i september varit på Bodleian Library i Oxford och börjat gå igenom samlingen av tidningsklotter. Tolkien klottrade mönster och blommor och annat på tidningssidor, ofta medan han löste korsordet, och rev många gånger ur och sparade resultatet. Ibland daterade han det också, och i en del andra fall syns tidningens datum. Klotterperioden täcker 60-talet. Ett litet urval publicerades till exempel som plansch 43 i Pictures by J.R.R. Tolkien.

Beregond hade också varit på konferensen Omentielva Otsea i Hayward i Kalifornien, och hade därifrån med sig ett par Asterix-episoder översatta till quenya och sindarin av Roman Rausch och textade med tengwar, cirth och sarati av Alexandar Mikić.

En nyutkommen bok av Tolkien låg på bordet: Beren and Lúthien, där Christopher Tolkien presenterar hela berättelsen och dess utveckling genom olika versioner. Den lär inte innehålla någon text som inte publicerats i The History of Middle-earth, men en Silmarillion-läsare kan här få denna romantiska berättelse fullt uppmålad i ett sammanhang. Vi konstaterade att två av de tre stora berättelserna från första åldern härmed kommit ut som böcker, och den om Gondolins fall skulle ge ett fullbordat triss.

En inte egentligen nyutkommen, men nytryckt, bok av Tolkien låg bredvid: faksimilutgåvan av första upplagan av The Hobbit. Till och med handrättelsen av Dodgeson till Dodgson på  skyddsomslagets bakflik är återgiven.

Vi tittade på ytterligare några böcker:

  • I samband med Unquendors sjunde lustrumfirande 2016 hölls en konferensdag på Leidens universitet. Akterna därifrån samlades i Lembas Extra 2016, redigerad av Nathalie Kuijpers, Renée Vink och Cécile van Zon, och publicerad 2017 med volymtiteln Tolkien Among Scholars. Efter en inledning av Thijs Porck följer sexton bidrag med ett i genomsnitt mycket ’akademiskt’ innehåll, som ju temat föranleder. Till exempel reder Nelson Goering ut exakt vilken fornengelsk dialekt som bäst överensstämmer med namn och ord i Rohan (svar: riktigt gammal merciska); mer komplicerat än man skulle kunna tro.
  • Mythlore 130 (Spring/Summer 2017) var ett Tolkien-dominerat nummer; fem artiklar av nio ägnades åt Auktorn, och Jason Fisher recenserade A Secret Vice.
  • Boken On Eagles’ Wings: An Exploration of Eucatastrophe in Tolkien’s Fantasy av Anna Thayer (2016) berör i åtta separata uppsatser begreppet eukatastrof ur olika vinklar.
  • Redan 2004 utkom Yubiwa Monogatari, Elufu-go o Yomu: Elvish in Middle-earth av Tsukusu Itó (även känd som Jinn). Det är som synes en bok på japanska om alviska språk.
  • Rykande ny var däremot en annan språkbok, A Fan’s Guide to Neo-Sindarin: A Textbook for the Elvish of Middle-earth av Fiona Jallings (2017). Den lär alltså ut en extrapolerad och standardiserad gråalviska, men är ganska väl försedd med källhänvisningar, och med förklaringar av de val som gjorts.
  • Det finns bara 100 numrerade och signerade exemplar av Tolkienography: The Middle-earth Inspired Illuminated Manuscripts of Jay Johnstone (2017). Nr 88 förevisades vid seminariet. Men man kan se mer av Johnstones uppmärksammade Tolkien-illustrationer i hans vävnäste.
  • 1961 gav Oxford University Press ut Annals of English Literature 1475–1950: The Principal Publications of Each Year Together with an Alphabetical Index of Authors with Their Works. Detta var andra upplagan av verket, den första kom 1935 och täckte bara tiden till 1925. Bland de tillagda tjugufem åren ingick alltså 1937. Fyrtio av det årets nya verk listas, och The Hobbit är ett av dem.

18 maj 2017

Till detta möte, återigen ett bokfokuserat sådant, samlades fem seminarister. Enligt anteckningarna uppmärksammades först Oronzo Cillis synnerligen innehållsrika vävnäste Tolkieniano Collection. Bland annat har han i sin ägo två anglistiska volymer som tillhört Ragnar Furuskog, som han berättar om i ett blogginlägg där.

Vi granskade ett exemplar av The Green and Burning Tree: On the Writing and Enjoyment of Children’s Books av Eleanor Cameron (urspungligen 1962 men detta var andra upplagan från 1969). Cameron refererar återkommande till Tolkien, såväl ”On Fairy-stories” som The Hobbit och The Lord of the Rings. Men det finns inget samlat Tolkien-avsnitt, och därför finns boken inte med i Bertenstams A Chronological Bibliography of Books About Tolkien.

Det gör inte heller Profesor Przemysław Mroczkowski – polski anglista 1915-2002, en skrift redigerad av Marta Gibińska (2015). I sju texter av olika händer presenteras professorn och hans intresse för framförallt engelsk litteratur från medeltiden och framåt: Chaucer, Shakespeare, Conrad och förstås Tolkien. För oss är ju Mroczkowski känd för att ha blivit bekant med Tolkien och Inklingarna under en vistelse i Oxford 1956 och sedan korresponderat med honom. Tolkien blir dock inte mer än omnämnd i denna bok.

En bok från Camerons tid och Gibińskas land som däremot finns med hos Bertenstam är Samotni wobec historii [’Ensam inför historien’] av Piotr Kuncewicz (1967), som på sidorna 133–144 innehåller essän ”Tolkien, czyli świat” [‘Tolkien, eller en värld’]. Beregond förevisade ett exemplar av boken som han lyckats införskaffa.

Efter litet tal om kommande tolkieniana ägnades mötet åt mer eller mindre nya böcker, flera av dem egenutgivna medelst Lulus eller Amazons tjänster:

  • För att låta störst gå först: François de Fournier de Brescia har sammanställt Dictionnaire Elfique Philologique (2014) i två bastanta A4-volymer, en alvisk-fransk och en fransk-alvisk. Storleken beror delvis på att texten är satt med stor stilgrad, men antalet slagord är också stort (mer än 7150 i band 1 och mer än 4430 i band 2, enligt baksidestexten). Löftet som ges av etiketten Philologique uppfylls dock endast genom hänvisningar till besläktade ord, och ibland en etymologisk analys, som dock kan vara osannolik (till exempel härleds här sindarin aras ’hjort’ som en sammansättning ar- ’ädel’ + ras ’horn’ och inte som en rotavledning av RAS med framförställd sundóma; quenya mundo ’tjur’ förklaras egentligen vara en överförd användning av det liklydande mundo ’näsa’, föranledd av tjurars vana att frusta genom näsborrarna). Lexikonet saknar också källhänvisningar.
  • Mer verkligt filologisk är O Sindarin Reunido av Gabriel Heitelvan (2017; i en ny utgåva 2018 ändrades författarnamnet till Gabriel Norberto Sander), alltså en bok om gråalviska på portugisiska. Man kan få hela verket som en volym, eller grammatiken och ordlistan var för sig. Med Reunido menas att språkmaterialet sammanförts från olika tillgängliga källor. I ordlistan anges källa för varje slagord, i grammatiken måste man läsa noggrannare: att Heitelvan låter -ch stå som ändelse för andra person singularis vilar på en oviss översättning av en ensam mening, vilket påpekas, men inte syns om man bara tittar på böjningstabellerna.
  • Sällskapet Dragon de Brume vill främja Tolkien-kännedomen i den fransktalande världen. Efter de två volymerna av Tolkien, le façonnement d’un monde som varit uppe på tidigare seminarier fogades 2016 samlingen Pour la gloire de ce monde: Recouvrements et consolations en Terre du Milieu till utgivningslistan (undertiteln syftar alltså på Tolkiens termer ”Recovery” och ”Consolation”). Den är redigerad av Jean-Philippe Qadri och Jérôme Sainton, och innehållsförteckning finns här.
  • Tesen Taylor Mata framför i The Bones of the Ox Out of Which It Has Been Boiled: Edmund Spenser’s Faery Queene‘s Influence in J.R.R. Tolkien’s The Lord of the Rings (2017) handlar främst om vissa av personerna. Särskilt ska Spensers ”Redcrosse Knight” motsvaras av Boromir och Britomart av Éowyn.
  • José Manuel Mosquera presenterar i Tolkien: Señor de las edades (2017) Tolkien som esoteriker.
  • Tolkien hade nog inte varit så nöjd med det, men som esoteriker behandlas han också i tre italienska böcker:
    • E. Bartolotti och A. Capone, Frammenti di pensiero tradizionale ne il Signore degli Anelli (2003 — inte ny alls, alltså).
    • Ambra Guerucci och Federico Bellini, Il fuoco segreto di Gandalf: Lo Gnosticismo di J.R.R. Tolkien (2014).
    • Fabio Montelatici, Tolkien e l’Antroposofia: Un’ incontro tra la scienza dello spirito e la piú feconda saga del presente (andra upplagan 2016, den första kom 2012).
  • Redan 2011 kom The Loss and the Silence: Aspects of Modernism in the Works of C.S. Lewis, J.R.R. Tolkien & Charles Williams av Margaret Hiley från det förnämliga förlaget Walking Tree. Hiley pekar ut sådana aspekter främst inom tre teman: krig, historia och språk. Naturligtvis citeras Tolkien i kapitlet om språk, men det är i kapitlet om historia som Tolkien blir huvudexemplet på släktskap med modernismen. (Bokens huvudtitel är ju förresten ett citat ur berättelsen om Aragorn och Arwen.)
  • Den som vill varva Bilbos äventyr med bibelstudier för skolungdomar kan använda J.R.R. Tolkien’s The Hobbit: A Novel Bible Class for Teens av Lena Hill (2016). Materialet omfattar en Leader Guide och en Student Guide.
  • När det gäller Tolkien-anknutna kokböcker finns det två ytterligheter: den ena är att så välunderbyggt som möjligt rekonstruera vad som kan ha tillagats i Tolkiens Midgård, den andra är att sätta midgårda namn på sina vanliga favoritrecept. The Unofficial Lord of the Rings Cookbook av Cassie Batson (2016) närmar sig tyvärr den senare.

16 mars 2017

Seminariet samlade denna kväll fem medlemmar, och ägnade sig nästan helt åt att gräva sig igenom en hög med böcker. En viktig bok som kommit sedan senast, Verlyn Fliegers edition av The Lay of Aotrou and Itroun, kom inte med den här gången, men det fanns mycket annat.

Av Tolkien

  • Hösten 2016 gavs Leaf by Niggle för första gången ut som egen bok. Boken har en introduktion av Tom Shippey.
  • I Bloomsbury Auctions katalog Modern First Editions, English and Continental Literature & History, Economics & Law för en auktion 13 mars 2008 avbildas två brev från Tolkien: ett till Burchfield — svårläst för att bilden är liten, men det är daterat 11 juni 1972 — och ett till Ingrid Pridgeon i augusti 1968 — man får se andra sidan, och beskrivningen citerar från första sidan.
  • I katalogen Continental and English Literature & Manuscripts and Modern First Editions från samma firma avbildas ett vackert präntat kort från Tolkien till miss J.W.M. Moore, som tydligen var en student, 4 juli 1952. Auktionen hölls 12 maj 2011 men katalogen saknas (än så länge) i Tolkien Collector’s Guides förteckning över Bloomsbury-kataloger.

Om Tolkien: det viktigaste ifjol

  • The Return of the Ring: Proceedings of the Tolkien Society Conference 2012 är alltså akterna från den stora konferensen i Loughborough, som publicerades 2016 i två volymer redigerade av Lynn Forest-Hill. Totalt trettiosex bidrag av genomgående hög relevans; de förtecknas här.
  • Det senaste från Walking Tree är Laughter in Middle-Earth: Humour in and Around the Works of JRR Tolkien , redigerad av Thomas Honegger och Maureen Mann (2016); beskrivning och artikelsammanfattningar här.
  • Hither Shore årgång 12 (för 2015, utgiven 2016) med temat ”Tolkien’s On Fairy-stories” bjuder på nitton artiklar och sju recensioner, som räknas upp här.
  • Teologen Lisa Coutras läser i Tolkien’s Theology of Beauty: Majesty, Splendor, and Transcendence in Middle-earth (2016) Tolkien i konjunktion med den teologi om det sköna som Hans Urs von Balthasar (och senare David Bentley Hart) utvecklat. Det är en mycket lovande ansats, och från den kommer Coutras såväl till Tolkiens språktema som till feministkritikers frågor. Presentation med innehållsförteckning finns här. (Man noterar upprört fantasipriserna förlaget satt på denna och följande bok. Det brukar gå att hitta rabatterade exemplar, men det är ingen ursäkt. En bråkdel av priset skulle räcka till produktion och avans.)
  • I sin nya bok Tolkien, Self and Other: ”This Queer Creature” (2016) skriver Jane Chance om hur Tolkiens verk bär spår av hans liv, forskning och självbild. Dess innehållsförteckning finns här.

Minnen av Tolkien

  • Louis Bouyer kan väl sägas höra till samma grupp av viktiga romerskkatolska nittonhundratalsteologer som ovannämnde von Balthasar. Hans vänskap med Tolkien beskrevs av Michaël Devaux i en artikel i La Feuille de la Compagnie nr 2  som bland mycket annat citerade Bouyers då outgivna memoarer. 2014 publicerades till sist  Bouyers Mémoires, med förord och notapparat av Jean Duchesne. Det lilla som sägs om Tolkien fanns redan hos Devaux. Intressant är att Bouyer minns ett besök hos Tolkien i Headington en höst, alltså senast 1967, då de tillsammans hade roligt åt en amerikansk samling med akademiska Tolkien-studier. Detta måste väl då ha varit The Tolkien Papers från Mankato State College?
  • Fotografen John Loengard träffade Tolkien och hans hustru på ett ”seaside hotel” 1968 (gissningvis Miramar) och tog en bild av honom. Fotot och en skildring av mötet, då paret Tolkien irriterades av ett högljutt barn i hotellrestaurangen, finns i Loengards bok Pictures Under Discussion (1987).

Italienska böcker

  • Tolkien gjorde ju 1955 en resa till Italien tillsammans med sin dotter Priscilla, och var då en vecka i Venedig och en vecka i Assisi. Till femtioårsminnet 2005 gav Società Tolkieniana Italiana i ett par småskrifter ut uppsatserna Il viaggio di Tolkien ad Assisi: Luoghi e significati (1955) av franciskanpatern Guglielmo Spirito och Le gondole di Gondor: il viaggio di Tolkien a Venezia (1955) av Michaël Devaux (översatt till italienska av Massimiliano Savini). (De utgjorde nr 1 och 3 av en skriftserie ”I quaderni della Contea”; nr 2 i serien var Il viaggio e il retorno ne Il Signore degli Anelli av Andrea Monda som är tryckt tête-bêche i samma häfte som nr 3.) Fader Guglielmo publicerar i en not samma brev från Priscilla som sedan återkom i Il specchio di Galadriel 2006.
  • Till skillnad från de häftena är Tolkien e l’Italia av Oronzo Cilli (2016) en tjock bok. Den behandlar alla tänkbara relationer mellan Tolkien och Italien, inte minst översättningarnas utgivningshistoria. En viktig avdelning är Tolkiens egen resedagbok — så viktig att ”Il mio viaggio in Italia: Diario inedito dell’agosto 1955” står med på omslaget och titelbladet. Nu finns det vid närmare genomgång inget ”inedito” i själva texten, utan den är översatt från kronologin hos Scull & Hammond, med dess rikliga utdrag ur dagboken. Men Cilli kompletterar med upplysande noter — han har till exempel identifierat den signore Gardin som Tolkien kom i sampråk med i Venedig — och ett antal foton, några av dem tagna av Tolkien, som Priscilla skänkt till Guglielmo Spirito (ett av dem har tidigare publicerats i Il specchio di Galadriel).
  • Samme Oronzo Cilli ligger bakom boken J.R.R. Tolkien l’esperantista: Prima dell’arrivo di Bilbo Baggins (2015). Efter två kortare artiklar om esperantorörelsen i Storbritannien och i Italien på Tolkiens tid (av Tim Owen respektive Renato Corsetti) följer en italiensk översättning av ”Tolkien and Esperanto” av Arden Smith och Patrick Wynne från VII nr 17 (2000), och sist ”Tolkien e il movimento esperantista inglese” av Cilli, som utgör halva boken. Som bihang återger Cilli i faksimil bland annat det brev från Tolkien i The British Esperantist som citeras av Smith och Wynne. (Denna bok finns också i en engelsk version.)
  • Edoardo Rialti presenterar mannen och verket i La lunga sconfitta, la grande vittoria: La vita e le opere di J.R.R. Tolkien (2014).
  • Claudio A. Testi besvarar i Santi pagani nella Terra di Mezzo di Tolkien (2014) frågan ifall Tolkiens verk är hedniskt eller kristet med ’både och, en syntes’. Ett föredrag av Testi med samma tes finns för övrigt i första bandet av Return of the Ring.
  • Florio Scifo studerar i sin Scettro d’oro o dominio di ferro? Le armate della fantasia: Una rilettura di J.R.R. Tolkien (2014) Tolkiens texter och tankar (och hänvisar gillande till Testi).
  • Ytterligare en bok från 2014 är Il verdecammino: Studio sulle figure di Tom Bombadil e Al-Khidr av Fabio Todeschini. Al-Khidr är en islamsk legendgestalt, även nämnd i Koranen; han är vis och odödlig.
  • Tolkien rocks: Viaggio musicale nella Terra di Mezzo av Fabrizio Giosuè (2015) handlar främst om rockmusik (ett bihang redovisar ett sextiotal heavy-metal-band med Tolkien-namn), men har också ett kapitel om Tolkien-inspirerad musik i folkton, där ett brev från Priscilla Tolkien till musikern Giuseppe Festa återges i faksimil.
  • Stefano Giorgianni fyller i sin grundliga J.R.R. Tolkien il signore del metallo: L’immaginario tolkeniano nel panorama heavy metal dal black al power (2016) fler sidor än Giosuè med det litet snävare ämne som titeln anger.
  • Giorgianni har även redigerat akterna från en konferens i Trento 2015, elva bidrag som samlats i en bok med samma namn som konferensen: All’ombra del Signore degli Anelli: Le opere minori di J.R.R. Tolkien (2016), se innehållsförteckning här.
  • Den lilla boken Secondary world: Tolkien nella narrativa fantastica av Giovanni Iozzia (2016) placerar in Tolkien i fantastikens historia.
  • I Hobbitologia (2016), redigerad av Maria Lenti och Paolo Giulisano, finner man tio artiklar om The Hobbit, både Tolkiens bok och Jacksons filmer. Innehållet presenteras här.
  • Le lingue degli elfi delle Terre di Mezzo: Storia e sviluppo delle lingue elfiche av Gianluca Comastri (2016), som lovande betecknas Volume 1, innehåller en introduktion till ämnet, en översikt över de olika alviska språken, och en korpus med kanoniska alviska texter.

Om alvisk skrift

  • En bastant grundbok i alvisk skrivkonst ger oss Matthew D. Coombes med sin The Elvish Writing Systems of J.R.R. Tolkien (2016). Innehållet förefaller i huvudsak tillförlitligt. När Coombes redogör för den opublicerade tengwatabellen över ”Numenian, or Westron, Mode” (DTS 52) ger han inte bara ljudvärdena (liksom Kloczko i Dictionnaire des langues des Hobbits, des Nains, des Orques) utan även bokstavsnamnen; men han har helt bisarrt fått för sig att dessa namn måste betyda detsamma som quenyanamnen för samma tecken, och översätter  som ’metall’,  som ’bok’, och så vidare; och av oklar anledning kallar han systemet ”Numenion” istället för ”Numenian”.
  • Mellonath Daeron har givit ut häftet Att skriva med tengwar: En praktisk guide för Tolkiens alviska skrift av Per Lindberg (2017). Det ger skrivregler för quenya, sindarin och svenska.

Övrigt

  • Det utkom 2016 två band med texter av Clyde S. Kilby, samlade av Loren Wilkinson och Keith Call. Intressant för oss är det första bandet, som konstitueras av de Inklings-anknutna texterna och heter A Well of Wonder: C. S. Lewis, J.R.R. Tolkien, and The Inklings. Hela Kilbys Tolkien & The Silmarillion finns med, uppdelad i några olika bitar, men det bjuds även några artiklar om Tolkien från andra publikationer. I ett förut opublicerat föredrag som tycks vara från våren 1972, om de sju författarna som Wade Collection sysslar med, är Kilby säker på att Silmarillion aldrig kommer att publiceras.
  • John Carswell ger i sin lilla skrift Tolkien’s Requiem: Concerning Beren and Lúthien (2016) en läsarvägledning till en av Tolkiens centralaste berättelser. (Carswell håller också till på TrueMyths.org.)
  • Peri Sipahi fördjupar sig i ’A Mighty Matter of Legend’: Tolkien’s Rohirrim. A Source Study (2016) i likheterna mellan rohirrim och fornengelsmän. Verket är en ”Bachelor thesis”.
  • David Rowe skriver vackert och entusiastiskt om The Proverbs of Middle-earth (2016). Han låter termen proverbs täcka även vad han klassificerar som aforismer, epigram (”Those who have not swords can still die upon them”) och idiom (”Proper fourteen-twenty!”).
  • Den flitige Mark T. Hooker åstadkom 2016 två böcker, som bägge skulle ha vunnit på en hårdare sållning av innehållet:
    • Iter Tolkienensis: A Tolkiennymical Road Trip from Buckland (Worcestershire) to The Ivy Bush (Carmarthen, Wales)
    • Tolkien and Sanskrit: The Silmarillion in the Cradle of Proto-Indo-European; exemplaret på seminariets bord tillhörde andra, utvidgade upplagan.
  • Louis Markos behandlar i From A to Z to Middle-Earth with J. R. R. Tolkien (2016) ett Tolkien-anknutet ämne per bokstav i det engelska alfabetet.
  • Fan Phenomena: The Lord of the Rings (2015), redigerad av Lorna Piatti-Farnell, innehåller tio uppsatser om fandomfenomen, inte minst kring Jacksons filmer. Innehållsförteckning finns här.
  • The Dark Man: The Journal of Robert E. Howard Studies innehöll i volym 4 nr 1 (#12, february 2009) artikeln ”A Comparison of the Ideology of Robert E. Howard’s Conan Tales and J.R.R. Tolkien’s The Lord of the Rings” av Ian Nichols. Han finner flera skillnader.
  • Le Seigneur des anneaux: La trilogie — J.R.R. Tolkien av Jade Gathoye (2016) ingår i samma skolmaterialserie ”Fiche de lecture” som Serets häfte om Bilbo le Hobbit som besågs vid mötet 7 maj 2015.
  • On the Perilous Road: An Unauthorised Biography of J.R.R.Tolkien av Elizabeth Currie och Alex Lewis (2016) är ett komplement till deras J.R.R. Tolkien: Codemaker, Spy-master, Hero och bygger vidare på samma tes.
  • Med årgång 32 (för 2015, utgiven 2016) har VII bytt undertitel från An Anglo-American Literary Review till Journal of the Marion E. Wade Center. Just denna årgång innehöll ingen artikel om Tolkien, men en samlingsrecension av några böcker om Tolkien och om Inklingarna.

17 november 2016

Återigen samlades fyra seminarister för samtal om Tolkien. Vi hade denna gång nästan inga publikationer att bekanta oss med, bara två halvårsböcker: Journal of Inklings Studies 6:2 innehöll (liksom numret före) ingen artikel om Tolkien, men recensioner av ett par böcker som seminariet haft uppe, och Mythlore 129 (höst/vinter 2016) gav inte heller så rik avkastning — en artikel sysselsatte sig med den materialistiska magikern hos Lewis och Tolkien, och en med Jacksons första tolkienfilmsvit.

Beregond hade lämnat in sin brevöversättning till förlaget Ersatz som ska ge ut den. För seminariet presenterade han nu en studie han gjort i samband med översättningen. På ett par ställen citeras nämligen i utgivarnoterna rader ur Bombadil-dikter, och för att översätta dem behövde han få en klarare uppfattning av Tom Bombadils karakteristiska versmått, som han funderat över förr utan att komma till botten med det. Nu hade han gått igenom de två Bombadil-dikterna i The Adventures of Tom Bombadil, gjort en skandering av varje rad och sorterat upp dem efter metrisk typ. Han bad nu övriga att skriva ner sina skanderingar av en Bombadil-dikt ur The Lord of the Rings, för att se om analyserna skulle sammanfalla. Det gjorde de inte. En intensiv diskussion utspann sig mellan Beregond och Nils-Lennart Johannesson: ska versmåttet ses som i grunden fyrfotat men dock med halv betoning på några av de svaga stavelserna, eller som i grunden sexfotat men med bara halv betoning på några av de starka stavelserna? De enades i vart fall om att beskrivningen behöver åtskilja två grader av betoning.

Till sist avslöjade Beregond hur han faktiskt översatt de i Letters förekommande Bombadil-raderna för att i rim och meter vara originalet trogen.

26 oktober 2016

Denna kväll fick se fyra samlas till seminarium.

Före sommaren hade Unquendors sjunde lustrum firats i Haag och Leiden. Beregond berättade om detta, och visade några ackvisitationer han gjort där.

Nederländska publikationer

  • 2015 års Lembas Extra har temat ”Unexplored aspects of Tolkien and Arda”. Den första och längsta av de nio artiklarna är av Franco Manni och Simone Bonechi och heter ”The Complexity of Tolkien’s Attitude Towards the Second World War”. En huvudtes i den är att medan skildringen av krig i The Silmarillion betingas av första världskriget betingas den i The Lord of the Rings av andra världskriget. En annan artikel, om ’black metal’ och Tolkien, är skriven av Tommy Kuusela, stundom seminariedeltagare här.
  • Häftet Tolkien and the Netherlands (2016) innehåller två texter. Först och längst är ”Tolkien and (the) Dutch” av Renée Vink, om Tolkiens nederländska kontakter och nederländsk Tolkien-reception; den följs av ”Tolkien’s Exceptional Visit to Holland” av René van Rossenberg, tidigare publicerad i akterna från centennialkonferensen i Oxford 1992.
  • Midden-aarde in vogelvlucht: alles over J.R.R. Tolkien (2012; förbättrat omtryck 2013) är också ett häfte, redigerat av Frank Wasmus och utgivet av Unquendor. Det ger vyer över Tolkiens verk, inspirationskällor och levnadslopp, hans skapade språk och historia; därtill en lista med hans böcker, en genomgång av filmer, spel och musik som grundas på hans verk, en presentation av Unquendor, samt hänvisningar för vidare studier. Ett duktigt försök att få in allt om Tolkien på fyrtio sidor!
  • Tolkien als reisgenoot (2016) av Gerrit Jan Zwier är en samling noveller och andra texter av en författare som ofta har Tolkiens verk i tankarna.
  • Deltog man i lustrumets sindarinworkshop fick man ett häfte med uttalsanvisningar och några ord- och fraslistor, Sindarin for the Middle-earth Traveller (2016). Det är en av Elaran, Ekin Gören, gjord revision av ett motsvarande häfte från konferensen ”The Return of the Ring” 2012.

Andra böcker

  • J.R.R. Tolkien: Romantiker und Lyriker (2016) av Julian Eilmann bygger på hans doktorsavhandling och är en veritabel tegelsten på 528 sidor.
  • Förlaget Oloris ger ut en del tolkieniana, nu senast High Towers and Strong Places: A Political History of Middle-earth (2016) av historikern Timothy R. Furnish (rikt illustrerad av Anke Eißmann). Enligt plan ska denna bok följas av en om midgårda militärhistoria.
  • Någonting helt annat är An Elven Reckoning: A Year of Knits from the Last Homely House (2015): tolv stickmönster av Sarah Alderson, två för var och en av de alviska årstiderna, med vackra foton av de färdiga plaggen.

Efter sommaren hade Beregond varit på årets Oxonmoot, och i samband därmed även studerat Tolkien-manuskript på Bodleian Library ett par dagar, och rapporterade nu till seminariet utifrån sina anteckningar.

Sedan grubblade seminariet tillsammans med Beregond över knutar i översättningen av Tolkiens brev, inte minst frågan om du eller ni för you.

19 maj 2016

Tre seminarister mötte upp denna kväll.

Det har kommit en ny utgåva av Tolkiens föredrag om språkskapande, denna gång som egen bok, A Secret Vice: Tolkien on Invented Languages (2016), redigerad av Dimitra Fimi och Andrew Higgins. Efter en omfattande introduktion återger den sorgfälligt manuskripttexten i Bodleian Librarys arkivlåda MS Tolkien 24, vilket också innebär att föredraget inte får boken som helt sin egen: efter det presenteras folio 3–7 och 9 som en separat ”Essay on Phonetic Symbolism”, och därpå följer övriga sidor, däribland baksidorna av folio 44 och 45, som har tabeller med vad som ser ut att vara alvisk fonologi, och folio 46 med en version av dikten ”Narqelion”.

En vacker fjäder i hatten har redaktörsparet skaffat sig med upptäckten av när och var föredraget hölls (första och kanske enda gången): 29 november 1931 på Pembroke College, vid ett möte med Johnson Society. Sällskapets protokollsbok innehåller ett referat av vad Tolkien sade och den efterföljande diskussionen. Där framgår att materialet om språket ”Fonwegian”, som Christopher Tolkien utelämnade när föredraget gavs ut i The Monsters and the Critics and Other Essays, verkligen ingick i föredraget sådant det framfördes.

Utöver introduktionen och textmaterialet rymmer boken en ”Coda: The Reception and Legacy of Tolkien’s Invented Languages”.

Beregond hade sent omsider införskaffat de två föregående årens Tolkien Studies. Den från 2014, som är volym XI, lever till omfång (närmare 350 sidor) och inbindning upp till sina föregångare. Med den något slankare (275 sidor) volym XII bytte serien form från inbunden till pocket, men den betingar samma höga pris som de tidigare. Vardera volymen innehåller artiklar, åtta respektive sex stycken, följda av recensioner och årsöversikter. I den första recenserar Verlyn Flieger The Fall of Arthur, och bland mycket annat recenseras även Arda Philology 3 av John Garth.  I den andra recenserar Michael Drout Beowulf: A Translation and Commentary together with Sellic Spell, och bjuder då även på en katalog över Beowulf-materialet i Bodleian Library.

Tolkien: Redescubriendo el lenguaje del mito y la aventura (2014) inleder Pensamientos & Perspectivas, en serie temavolymer som fortsätter med Orwell, utopism, Mishima och Jünger. På drygt 275 sidor samlar redaktören Manuel Quesada inte mindre än tjugufyra texter om mannen och verket, bland annat i relation till traditionalism, distributism och ekologi.

En annan spansk samling som vi tittade på var J.R.R. Tolkien: El árbol de las historias (2015), redigerad av Pablo Gutiérrez Carreras, María Isabel Abradelo de Usera och Ignacio Armada Manrique: 230 sidor med sjutton artiklar om högst olika aspekter på ämnet. I en av dem dyker även här det ekologiska upp.

Och det ekologiska är också vad Susan Jeffers behandlar i den sista av böckerna på bordet, Arda Inhabited: Environmental Relationships  in The Lord of the Rings (2014). En beskrivning finns här.

14 april 2016

I skrivande stund finns uppgiften om deltagarantalet vid detta möte inte till hands. Men ett icke föraktligt antal publikationer att bese var i alla fall på plats.

Tolkiens bilder och kartor

The Art of The Lord of the Rings av Wayne G. Hammond och Christina Scull som vi talat om vid föregående seminarium låg nu på bordet. Att fördjupa sig i dess rika innehåll, inte minst vad gäller Midgårds geografi, skulle kunna fylla flera seminarier!

Ett foto av Tolkiens Beleriand-karta hade vi också framför oss; det fanns i weekendbilagan till Le Monde lördagen 7 juli 2012, där kulturdelen innehöll tre sidor om Christopher Tolkien och hans fars verk.

Böcker om Tolkien

  • J.R.R. Tolkien: Codemaker, Spy-master, Hero: an unauthorised biography (2015) bär författarnamnet Elansea, vilket även förlaget heter, och det syftar egentligen vidare på de två namn som anges som ”consultants”, Alex Lewis och Elizabeth Currie (varav ”L ’n C”). Denna bastanta bok (630 sidor inklusive register) ägnas åt den tes som framgår av första undertiteln: att Tolkien i ett okänt dubbelliv tjänstgjorde som brittisk hemlig agent. Eftersom det då ligger i sakens natur att alla spår sopats igen underbyggs tesen endast negativt, enligt modellen ’vad Tolkien gjorde de och de dagarna är okänt, så det var säkert något hemligt’ eller ’vad kan Tolkien annars haft för sig som gjorde att han inte blev fortare klar med The Lord of the Rings’? Resonemanget blir därmed svagt, men är klart och tydligt, och letar energiskt igenom Tolkiens tid och omvärld för att hitta indicier.
  • Ungefär lika spekulativ är Steve Ponty i Middle-earth in Magic Mirror Maps: . . . of the Wilderland in Wales . . . : . . . of the Shire in England . . . (2014; originalets ellipser). Om man alltså spegelvänder Tolkiens kartor så att öst blir väst och tvärtom, och helt bortser från skalan, ska man kunna finna att Tolkien hämtat sin geografi från England och Wales. Eller något i den stilen — Pontys framställning är inte alls klar.
  • För att växla till det mer gedigna så innehåller The Hobbit and History (2014), en antologi redigerad av Janice Liedl och Nancy B. Regin, tolv bidrag om olika element i The Hobbit och paralleller till dem i både historia och legender. Naturligtvis rör det sig mycket om medeltiden, men ”Dreaming of Eggs and Bacon, Seedcakes and Scones” av Kristen M. Burkholder citerar recept från senare århundraden (däribland ett på just seedcakes från 1747, som i kraft av sin ålder kanske ger ett auktoritativt svar på hur den termen bäst ska tydas?). ”Berserkers, Were-Bears and Ursine Parents: Beorn the Skin-Changer and His Ancestors” av Stefan Donecker ger referenser till artikeln om Beorn i Arda 1987.
  • Den 34e volymen i Cormare-serien från Walking Tree är en antologi redigerad av Martin Simonson, Representations of Nature in Middle-earth (2015). Sammanfattning av innehållet finns här.
  • Hither Shore 11 ([2015] för 2014) hade ett liknande tema, ”Nature and Landscape in Tolkien”. Sammanfattning av dess innehåll finns här.
  • Ett metaforiskt steg därifrån står E.L. Risden med sin monografi Tolkien’s Intellectual Landscape (2015). Det landskap han målar upp består både av texterna Tolkien forskade i och hans samtida litteratur — som Heart of Darkness och The Waste Land — men också de omgivningar han kan hamna i hos en nutida läsare, som filmen Excalibur och Edward Saids Orientalism.
  • I antologin Tolkien among the Moderns (2015), redigerad av Ralph C. Wood, är det litet oväntat Platon som är först ut att jämföras med Tolkien, och längre fram är det Cervantes tur. Mer modernt blir det dock med Nietzsche, James Joyce, Iris Murdoch och Emmanuel Levinas. Innehållsförteckning här.
  • Maria do Rosário Monteiro kom 1992 ut med J. R. R. Tolkien The Lord of the Rings: A Viagem e a Transformação. Nu förelades hennes nyare bok A Simbólica do Espaço em O Senhor dos Anéis de J. R. R. Tolkien (2010). (Elektroniskt kan man hämta bägge verken på Academia.edu.)
  • J.R.R. Tolkien: A Life Inspired (2014) är en mycket kondenserad biografi av Wyatt North, som driver ett eget katolskt förlag, men inte betraktar Tolkien genom några konstlat fromma glasögon.
  • The Hobbit Novel Literature Unit Study and Lapbook (2009) av Teresa Lilly innehåller övningar och aktiviteter utifrån The Hobbit för elever i årskurs 2 till 6.

Böcker delvis om Tolkien

  • Den kunnige Colin Duriez har skrivit boken Bedeviled: Lewis, Tolkien and the Shadow of Evil (2015). Det är stor övervikt för Lewis i innehållet, men ett av de tolv kapitlen handlar om The Lord of the Rings och det sista utforskar salighets- och paradisteman i Lewis böcker om Narnia och Tolkiens om Midgård.
  • Bidragen i antologin Baptism of Fire: The Birth of the Modern British Fantastic in World War I (2015), redigerad av Janet Brennan Croft, delas upp i två avdelningar, en om Inklingarna och en om övriga. Sex av de tio bidragen i Inklings-avdelningen ägnas åt Tolkien, och ett åt Lewis och Tolkien.
  • Lykke Guanio-Uluru (professor i Bergen) har skrivit Ethics and Form in Fantasy Literature: Tolkien, Rowling and Meyer. Det hon vill studera är etik i bästsäljande litteratur, men hon kastar också ett öga på struktur och stil.
  • Studies in Arthurian Literature from its Origins to the Present är en antologi helt på japanska och har egentligen ett japanskt namn, men titeln citeras här från en sida med en översatt innehållsförteckning. Det för oss relevanta bidraget, skrivet av Yoko Hemmi, heter där ”Arthurian Romances and J.R.R. Tolkien: Aval(l)on and Eressëa”.

19 november 2015

Åter ett möte med tre deltagare. Denna gång hade vi nästan inga böcker att titta på. En av oss hade fått sitt exemplar av den nyutkomna The Art of The Lord of the Rings av Hammond & Scull levererat, men hade inte fått med sig det till seminariet. Han rapporterade dock att volymen bland mycket annat innehöll ett flertal kartor.

Ett exemplar av den tryckta midgårdskartan ur The Lord of the Rings som annoterats av Tolkien själv och av Pauline Baynes när hon skulle göra den illuminerade kartaffischen som kom ut 1969 fanns till salu från Blackwell’s Rare Books i Oxford, som visat den för allmänheten och även tillhandahållit en transkription av annoteringarna. På det franska vävnästet Tolkiendil finns också en utförlig analys. Sedermera förvärvades kartan av Bodleian Library.

I nr 126 av Mythlore, som kom tidigare under året, fanns det fyra artiklar om Tolkien, och i nr 127 hela sex stycken (av sju). I Journal of Inklings Studies 5:2 fanns det två stycken.

En ny bok hade dock Beregond med sig, med den långa titeln A Hobbit, a Wardrobe, and a Great War: How J.R.R. Tolkien and C.S. Lewis Rediscovered Faith, Friendship and Heroism in the Cataclysm of 1914–1918. Författaren heter Joseph Loconte; titeln verkar täcka innehållet väl.

Resten av seminariet ägnades åt kvistigheter Beregond stött på i översättandet av Tolkiens brev, inte minst vad som mer exakt menas med frasen ”the older art of the reading ’mime’” i brev 194. Seminariet letade ledtrådar med Google, och gjorde den märkliga upptäckten att detta locus tycktes ha varit excerperat under mimeOxford English Dictionary, men försvunnit därifrån. Någon säker uttydning uppnåddes inte.

« Older entries