7 mars 2013 — omlokaliserat

På grund av att Nils-Lennart Johannesson några timmar före seminariet drabbades av en akut åkomma och inte kunde vara på plats och släppa in oss hamnade de tre seminarister som denna kväll tagit sig till Frescati i cafeterian utanför ingången till universitetsbiblioteket. Där fyllde vi tiden fram tills takbelysningen släcktes med att titta igenom en rekordstor hög med böcker, alla (om inte annat sägs nedan) utkomna under 2012.

  • Åttonde volymen av årsskriften Hither Shore har temat ”Tolkien und das Mittelalter” och bär årtalet 2011. Dock tycks den inte ha publicerats förrän 2012. Större delen av innehållet kommer från en konferens med samma tema som 2011 hölls av Deutsche Tolkien Gesellschaft och universitetet i Potsdam; därifrån hämtas tretton bidrag på engelska och tre på tyska. Därutöver bjuder volymen på ytterligare en artikel på vardera språket, samt tolv recensioner. För att plocka ut ett enda exempel på innehållet så skriver Martin G.E. Sternberg i ”The Middle Ages Tolkien Shunned: Tolkien and Chivalry” om hur litet man hos Tolkien ser av det högmedeltida ridderlighetsideal som var mycket populärt under hans uppväxttid.
  • Nionde volymen av Tolkien Studies är både daterad och utkommen 2012. Den är tunnare än sina föregångare, och innehåller bara fyra artiklar, förutom recensioner och fasta avdelningar. Standarden är som vanligt hög.
  • Phil Mathison är lokalpatriot i East Riding och har lagt ett veritabelt detektivarbete på att få fram så mycket som möjligt om Tolkiens turer i militära sjukhus och posteringar i Holderness-området. Hans bok Tolkien in East Yorkshire 1917–1918: An Illustrated Tour redovisar resultatet på knappt 120 sidor — nya fakta och nya frågetecken om en viktig period i Tolkiens liv. Som titeln säger är framställningen inte kronologisk utan går från plats till plats. I slutet finns dock en kronologi som skapar ordning i det hela.
  • Vid förrförra seminariet låg en bok om Aragorn av Elizabeth M. Stephen på bordet. Nu förelåg Aragorn: J.R.R. Tolkien’s Undervalued Hero av Angela P. Nicholas, en bastant A4-volym på nästan 500 sidor. Boken har två huvuddelar: en som behandlar Aragorn själv, en som behandlar andra med avseende på Aragorns relationer till dem. Midgårdskunskap i storpack.
  • Med sin senaste bok Le Haut elfique pour les débutants är Édouard Kloczko tillbaka på sin huvudbana, Tolkiens språk. Boken beskrivs bäst som ett lexikon: de flesta sidorna upptas av ordlistarna från franska till högalviska och vice versa, och kringmaterialet med parlör, böjningsmönster etcetera är inte mycket mer omfattande än vad man kan finna i ett ambitiöst lexikon över ett modernt språk. Originellt är dock att Kloczko ger två morfologier, en för tarquesta (”la forme commune ou familière de la langue quenya”) och en enligt ”Early Qenya Grammar”. Kloczko föreslår att det som ges i EQG kan betraktas som en sentida, fjärde eller sjunde tidsålderns, form av språket, och kallar det för ”bas quenya”.
  • Från Walking Tree Press kommer Hobbit Place-names: A Linguistic Excursion through the Shire av Rainer Nagel. Efter ett omfattande inledningskapitel genomgås alfabetiskt först ”Shire Place-names”, därefter något förvånande ”Other Place-names in the Shire” (det förstnämnda är namn på bosättningar, det sistnämnda övriga toponymer), och slutligen ”Breeland Place-names”. För varje namn diskuterar Nagel — efter kortfakta om platsen — ingående dess etymologi, och redovisar sedan hur det återgivits i olika tyska översättningar. (Ett liknande referensverk från 2003, Przewodnik po nazwach miejscowych Śródziemia av Arkadiusz Kubala täckte ortnamn i hela Midgård, men var mycket mer kortfattat.)
  • Colin Duriez har varit flitig, vi hade två böcker av honom att titta på. J.R.R. Tolkien: The Making of a Legend är en biografi, medan . . .
  • . . . Amazing and Extraordinary Facts: J.R.R. Tolkien är ett hopplock av korta utläggningar om åttio olika ämnen, som ”Tolkien in fiction”, ”English Place-Names Society”, ”Aragorn”, ”The Virgin Mary”.
  • The J.R.R. Tolkien Miscellany av Robert Blackham bjuder i likhet med hans tidigare böcker på många handfasta upplysningar. Ett kort kapitel går igenom alla minnesplaketter som satts på platser där Tolkien vistats, och kapitlet om ”Religious faith” redogör för vilka kyrkor han brukade gå i under olika perioder.
  • Catholic Truth Society ger ut småskrifter i olika ämnen. I häftet J.R.R. Tolkien: His Life, Work and Faith gör Raymond Edwards på 93 sidor ett utmärkt jobb, och visar även att han kan tänka och bedöma själv (om relationen till Lewis, om varför Tolkien aldrig blev klar med The Silmarillion, och förstås om det givna ämnet hur Tolkiens katolicism syns i hans verk).
  • I Mythgard Institute anordnar Corey Olsen (avgiftsbelagda) kurser om Tolkien och besläktade ämnen. Under beteckningen The Tolkien Professor tillhandahåller han föreläsningar för (gratis) nedladdning, inte minst en serie om The Hobbit. Hans bok Exploring J.R.R. Tolkien’s The Hobbit bygger på den serien. Olsen läser Bilbos berättelse i princip så som den framstod för sina första läsare, alltså utan vare sig The Lord of the Rings eller The Silmarillion i blickfånget; han tittar inte heller mycket på Tolkiens person och liv, utan låter texten själv tala. Bland annat kommenterar han ingående flera av sångerna i boken.
  • Mark Atherton målar i There and Back Again: J.R.R. Tolkien and the Origins of The Hobbit istället upp Tolkiens samtid, forskning och övriga författarskap som bakgrund till berättelsen. Här finns en hel del att lära. (En snabbskumning finner dock en del slarv på ytan: på sidan 1 citerar Atherton den kända första meningen i Tolkiens bok, på sidan 10 tror han felaktigt att även andra meningen citerats; i trettonde kapitlet är första notsiffran en trea.)
  • Devin Brown kan sin The Hobbit bra, och även The Lord of the Rings, och skriver i The Christian World of The Hobbit om försynen, om meningsfullhet och om moral som kristna teman hos Tolkien.
  • Kristna teman, mer eller mindre desamma, handlar det också om i Bilbo’s Journey: Discovering the Hidden Meaning of The Hobbit av Joseph Pearce.
  • I vågen av böcker som kom med Jacksons Lord of the Rings-filmer fanns en antologi sammanställd av Gregory Bassham och Eric Bronson, The Lord of the Rings and Philosophy (2003). Så nu har naturligtvis The Hobbit and Philosophy, med samma redaktörspar, kommit. Filosofiska, inte minst moraliska, aspekter av berättelsen om Bilbo behandlas i sjutton artiklar.
  • A Hobbit Journey: Discovering the Enchantment of J.R.R. Tolkien’s Middle-earth av Matthew Dickerson kom alltså också ut 2012, men är egentligen inte en ny bok, utan en omarbetad version av hans Following Gandalf: Epic Battles and Moral Victory in The Lord of the Rings från 2003. Den gamla titeln sade mera om innehållet, som till stor del cirklar kring vilken social- och individualetik man kan finna i Tolkiens verk. Jämför man innehållsförteckningarna i de två versionerna är det mycket som ser lika ut. Men det har kommit in ett nytt första kapitel, om behandling av fångar, ifall Gandalf torterade Gollum när han tvingade ur honom sanningen (Dickerson säger ja), och om det isåfall var rättfärdigt (Dickerson säger nej, här felade Gandalf). Sista kapitlet, i bägge versionerna, diskuterar huruvida Tolkiens verk är kristet; Dickerson säger ”a firm and unequivocal ‘no and yes'”, och argumenterar för det.
  • On the Shoulders of Hobbits: The Road to Virtue with Tolkien and Lewis av Louis Markos handlar likaså om etik, men här är det som Tolkien skrivit (Tolkien ägnas mer utrymme än Lewis) inte ett föremål för analys utan en berättelseskatt som levandegör dygder att efterfölja och ondska att undvika.
  • Om Markos mediterar över Tolkiens text kan man säga att Ed Strauss i sin A Hobbit Devotional predikar över den, närmare bestämt över The Hobbit, i sextio korta betraktelser. Läsaren bör inte missa den ”Timeline of The Hobbit” som finns i slutet av boken. Strauss menar att 1995 års månfaser överensstämde med dem under Bilbos äventyr.
  • Noble Smith varken mediterar eller predikar i The Wisdom of the Shire: A Short Guide to a Long and Happy Life, han snarare småpratar över en öl, men även hans syfte är att visa vilken vägledning Tolkien kan ge i våra liv (och har givit i hans). Tjugo ljuslynta kapitel, om värdet av trädgårdsskötsel, trogen kärlek, med mera.
  • Som titeln låter förstå är 3-Minute J.R.R. Tolkien: An Unauthorised Biography of the World’s Most Revered Fantasy Writer tänkt som en snabbkurs, dock på tre timmar, inte tre minuter: den innehåller nämligen tre kapitel (”Life”, ”Works”, ”Influence”) om vardera tjugo uppslag där texten (som ligger på vänstersidorna) ska kunna absorberas på tre minuter. Tyvärr är den inte helt vederhäftig (alviska styrkor på Pelennor är ett exempel). Men bildmaterialet (som ligger på högersidorna, alltså halva innehållet) är rikt, välvalt och i några fall inte publicerat tidigare.
  • En oinvigd som vill sätta sig sig in i det här med Tolkien snabbt, men kan avvara mer än tre timmar, kan pröva A Brief Guide to J.R.R. Tolkien: The Unauthorized Guide to the Author of The Hobbit and The Lord of the Rings av Nigel Cawthorne. Han är storskribent, med över hundra böcker bakom sig. I den här har han kokat ner Tolkiens liv, innehållet i hans böcker, beskrivningar av protagonisterna, släktena, länderna och språken, samt de olika filmprojekten fram till och med Jacksons, till ett kompendium på mindre än trehundra sidor. Det finns småfel, men han skriver lättläst och har bra överblick.
  • Oaktoriserad är även soffbordsboken Tolkien’s World: A Guide to the Peoples and Places of Middle-earth: The Unofficial and Unauthorised Guide to Tolkien’s Middle-earth, med text av Gareth Hanrahan och illustrationer av Peter McInstry.
  • Och inofficiell är även The Unofficial Hobbit Trivia Challenge: Test Your Knowledge and Prove You’re a Real Fan av Nick Hurwitch. Titeln anger innehållet.
  • Alles über Hobbits av Jonas Wolf är en rejäl volym i löst kåserande stil, utan vare sig källhänvisningar eller register, som dock rymmer en hel del, fast inte allt, om hobbitar.
  • Mycket tunnare är häftet J.R.R. Tolkien: Le conteur de l’écologi av Alain Pelosato, som dock tar upp såväl ideologi och psykoanalys som ekologi.
  • Tolkien behandlas i att avsnitt om nio sidor i Mythologie et Histoire dans la littérature anglaise: De Beowulf au Seigneur des Anneaux et ”le cycle arthurien” à travers les siècles av Maurice Abiteboul.
  • The Hobbit: A Guide to J.R.R. Tolkien’s Novel av Shaun Gillard (utkommen 2011) är ännu en av de många läroböckerna på den amerikanska marknaden.
  • I Die wirkliche Mittelerde: Tolkiens Mythologie und ihre Wurzeln im Mittelalter låter Arnulf Krause Tolkiens verk ge en ingång till medeltidens kultur och historia, i princip detsamma som Brian Bates gjorde i The Real Middle-earth 2002.
  • Den nya Jackson-filmen presenteras i Bilbos Reise zum Erebor av Stefan Servos, i en serie som heter Space-View-Special. (Servos skrev i samma serie om den förra omgången filmer.)
  • Likaså behandlar Sarah Oliver i An A-Z of JRR Tolkien’s The Hobbit: An Unendorsed Colourful and Critical Guide Celebrating the Movies Jacksons The Hobbit och inte Tolkiens: under C finner man CinemaCon, men inte Carrock.
  • En del munterhet väcktes vid seminariet av den tunna boken The Hobbit (Film Series): Unabridged Guide av Andrea Dale. Förtexten hojtar ”There is no reason to invest in any other materials to learn about The Hobbit (film series)”, och det är så komiskt som det låter.

1 kommentar

  1. april 23, 2013 den 4:54 e m

    Tack för notiserna! Som vanligt mycket intressant läsning. Önskar att jag hade bott i omnejden så att man förhoppningsvis fått äran att deltaga i seminariet.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: