11 april 2013

Fyra församlades till seminariet. Förra mötet hade vi ju besett böcker från 2012, och nu låg ytterligare en hög sådana på bordet. Fyra av dem hade upphovsmännen (Willis, Rilstone, Irwin respektive Rost) givit ut genom självpubliceringstjänsten Lulu.

  • Tyngsta volymen var Dictionnaire Tolkien, ett ambitiöst referensverk redigerat av Vincent Ferré. Cirka 340 uppslagsord, författade av drygt 60 specialister, många av dem professionella akademiker. Som väntat kan man slå upp namn ur Tolkiens verk och liv, men också företeelser som ‘högmod’, ‘vattendrag’ och ‘indoeuropeiska’ (sistnämnda slagord ägnas till stor del åt att mana till försiktighet vid tillämpning av Dumézils teorier på Tolkiens värld).
  • En av de medverkande i Dictionnaire Tolkien är Jean-Rodolphe Turlin, som också skrivit boken Promenades au pays des Hobbits: Itinéraires à travers La Comté de J.R.R. Tolkien. Titeln är faktiskt helt exakt: för fotgängarturisten i andanom beskriver Turlin sju vandringar i hobbitarnas Shire. Framställningen är ofta resonerande, och välförsedd med hänvisningar till både källor och sekundärlitteratur. Ortnamnsetymologi leder här och var till alltför långsökta funderingar — Stock har att göra med ord för ‘trästycke’, men namnet kan näppeligen betyda att det var en by med snickare — men bortsett från sådant är det en väl underbyggd bok.
  • Efter att andra utgåvan av La lengua de los elfos: Una gramática para el quenya de J.R.R. Tolkien kom 2002 har en mängd ny information blivit tillgänglig, vilket föranledde Luis González Baixauli att hösten 2012 ge oss en tredje reviderad utgåva av sin spanska bok om högalviska. Det är framförallt kapitlen om verb och pronomen som reviderats.
  • Didier Willis har redigerat Tolkien, le façonnement d’un monde, eller rättare sagt dess första volym Botanique & Astronomie (en volym om geografi ska följa), med nio bidrag av olika skribenter. De av texterna som förut publicerats på väven finner man här i förnyad form. Att djupdyka i ämnen som (botanik:) lebethron respektive (astronomi:) dvärgiskt nyår ger läsglädje åt tolkienianen.
  • Titeln Do Balrogs Have Wings? and Other Pressing Questions (and Other Pressing Questions) låter som något liknande, och det rör sig om en samling texter som förut publicerats på väven. Men i det här fallet är texterna mer litteraturkritiska; vidare är det lika ofta Lewis som Tolkien det rör sig om. Författaren är en enda, Andrew Rilstone, som skriver intelligent och medryckande. Liksom Dickerson (se förra seminarierapporten) frågar han om Gandalf torterade Gollum; han kommer inte till någon bestämd slutsats, men har en del relevant att tillföra.
  • En glädjande djupdykning i ett enda ämne görs av Mark Irwin i Pipe Smoking in Middle Earth: The Fellowship of the Smoke Ring. Han tappar alltså bort ett bindestreck i boktiteln, och han har förbisett vad Unfinished Tales berättar om Gandalfs och Sarumans rökning, men han har hittat ett intressant (påstått) Tolkien-brev på världsväven, och även skaffat fram uppgiften (från Adam Tolkien) att det alltid var briarpipor som Tolkien använde.
  • Melanie Rost pekar i Masculinity in Tolkien på Tolkiens kritik mot såväl det hedniskt heroiska mansidealet som det ridderligt höviska.
  • Som syntes redan i förra rapporten hade många av 2012-böckerna anknytning till The Hobbit. Så även C’era una volta… Lo Hobbit: Alle origine del Signore degli Anelli, en antologi redigerad av Roberto Arduini, Alberto Ladavas och Saverio Simonelli. Ett dussintal artiklar, några av dem tidigare publicerade på engelska, men de flesta skrivna för volymen. Som oväntad bonus återges i ett bihang de två dikter av Tolkien som Lin Carter 1965 publicerade i The Young Magicians: ”Once Upon a Time” och (andra versionen av) ”The Dragon’s Visit”; den förstnämnda åtföljd av en direktöversättning till italienska, den sistnämnda av en metrisk och rimmad översättning.
  • Gli Hobbit visti da Tolkien av Ives Coassolo (som förut skrivit om Gandalf) är en bok på knappt hundra sidor, späckad med Tolkien-citat framförallt ur brev.
  • I en brasiliansk liten bok på drygt fyrtio sidor, O Hobbit um amigo para seu filho: Os contos de fadas na educação das crianças, hävdar Marcus Pedrosa, som titeln säger, att The Hobbit är fostrande och bra för det uppväxande släktet.
  • Som författare till The Unofficial Hobbit Handbook: Everything I Need to Know about Life I Learned from Tolkien står ”The Shire Collective”, vilket vill säga Peter Archer, Scott Francis och Jeff Gerke. Boken ger råd i hobbitska och midgårda ämnen som middagstal, balroger och gåtgissning; den är inte särdeles tungviktig.
  • Företaget BookCaps producerar material till hjälp för till exempel den som pluggar till provet. Deras The Lord of the Rings Companion (Including the Hobbit) (med den ooriginella undertiteln The Unofficial Guide to Lord of the Rings) går igenom de båda böckernas teman och personer, och sammanfattar dem kapitel för kapitel. Innehållet kan även köpas i separata kompendier för The Hobbit och för The Lord of the Rings, och även separat för vart och ett av det senare verkets tre band. Detta material är anonymt, men från BookCaps kommer också The History of Middle-Earth: The Unofficial Guide to the Languages, People, and Books of Middle-Earth av Jennifer Warner. Utöver språken och folken, och böckerna man finner dem i, får hon även med historien och geografin på de knappt sjuttio sidorna. Tyvärr klämmer hon även in ett och annat helt ogrundat (som att variagerna i Khand härstammade från Númenor).
  • Serien Quicklet: An Unofficial Guide är något liknande. Taryn Nakamura har satt ihop häftet om J.R.R. Tolkein’s The Hobbit (den missprydande felstavningen finns bara på omslaget).
  • En helt annan sorts bok är The Real Middle-earth: Discovering the Origin of The Lord of the Rings av Michael Muhling. Hans tes är att Tolkien hämtade det mesta i sin bok från Abessinien. Att Tolkien uttryckligen avvisade kopplingen Gondor-Gondar förklarar Muhling med att om Auktorn inte ljög hade han troligen med tiden glömt bort sanningen.

Beregond hade sedan senast bedrivit forskning genom att besöka Nobelbiblioteket och granska nomineringen av Tolkien till 1961 års nobelpris som Lewis skickat in, och priskommitténs utlåtande om Tolkien och övriga nominerade. Eftersom det är möjligt att Tolkien kan ha nominerats fler gånger efter denna planerar Beregond att publicera sina rön på en vävsida, som sedan kan uppdateras med eventuella nyheter år för år, allteftersom arkivmaterialet blir tillgängligt.

Utifrån en fråga Beregond fått från en teologistuderande om paralleller mellan Denethor-Faramir och Abraham-Isak tittade vi på vad Tolkien i sina kommentarer till den fornengelska dikten Exodus säger om hur Abrahams påbörjade offer av Isak presenteras där. Det är tydligt att Tolkien funderat över det praktiska förfarandet, och att det skildras litet annorlunda i dikten jämfört med i Bibeln. (Att skalden talar om ett svärd snarare än en kniv är dock en likhet mellan dikten och Bibeln som skalden kände den, i Vulgata-versionen, där Nils-Lennart slog upp att ordet som används är gladius.)

Efter att vi bestämt höstens datum avrundades mötet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: