14 november 2013

Minst fyra seminarister bevistade mötet, om rapportören minns rätt.

Vi tittade på några aktuella periodica:

  • Mythlore volym 31, nummer 3/4, var årets vår/sommarnummer och borde således ha varit med redan på förra mötet. Samtliga sex artiklar i volymen ägnas åt Tolkien. I ”Disparaging Narnia: Reconsidering Tolkien’s View of The Lion, the Witch and the Wardrobe” av Josh B. Long citeras fyra meningar ur ett eljest opublicerat brev från Tolkien till Eileen Elgar. En del av recensionerna handlar också om böcker på Tolkien-fältet.
  • Journal of Inklings Studies volym 3, nummer 2 (oktober 2013) undvek däremot Tolkien nästan helt; undantaget var en informativ ”review essay” om Tolkiens The Fall of Arthur av Anna Caughey.
  • Årets band av Tolkien Studies, dess tionde, var en stadig årgång på drygt trehundra sidor. Innehållet förtecknas här, och den som har inloggning till Project Muse tycks även kunna hämta ner det därifrån.

Några andra böcker hade vi den här gången inte på bordet. Istället uppmärksammade vi några spridda fynd från världsväven.

  • I Pieter Colliers vävnäste The Tolkien Library publicerades i augusti en artikel av Simon J. Cook: ”Concerning Hobbits: Welsh Fairies in Oxford”. John Rhys, framstående kelticist i Oxford i Tolkiens ungdom, menade att småvuxna urinvånare på de brittiska öarna, som trängts undan av pikter och kelter, givit upphov till de keltiska sagornas älvor; den teorin kanske är en idébakgrund till Tolkiens hobbitar. Cooks artikel görs dock inte rättvisa av denna sammanfattning.
  • Bloggaren Claire Rae Randall, Cosmic Claire, skrev i juli posten ”Tolkien and Headingley”. Headingley är området i Leeds där Tolkien bodde; bloggaren föreslår flera midgårda paralleller, men fokuserar framförallt på den uråldriga ”Shire Oak” som ännu på Tolkiens tid växte där. Ett gammalt foto visar en murgrönshöljd väldig stam utan krona, med bara en armliknande gren. ”Treebeard?” frågar Randall.
  • Enligt Carpenter berättade ju Tolkien för sina barn historier om boven Bill Stickers, vars namn är ett skämt på skylten ”BILL STICKERS WILL BE PROSECUTED” som satt i bussar. Tolkien var inte den enda som använde skämtet: Bill Stickers var också täcknamn på en medlem i det hemlighetsfulla ”Ferguson’s Gang” som under okonventionellla former samlade pengar till National Trust. En nyutkommen bok om gänget avslöjar att den medlemmen var en vän till C.S. Lewis vid namn Margaret Gladstone. En artikel finns här.

Veckan före seminariet hade Beregond fått hålla föredrag i Uppsala under rubriken ”Carme och tyáve: språkskapande som konstart hos J.R.R. Tolkien”. Detta ingick i en serie kollokvier om konstruerade språk som ordnades av Nordiska Studierådet, en studiesocial verksamhet vid institutionen för nordiska språk i Uppsala.

Mythgard Institute (omnämnt i rapporten från vårt omlokaliserade möte 7 mars 2013) ger en del gratiskurser som man kan delta i vävledes, och lägger sedan också ut inspelningar av lektionerna. En sådan kurs behandlar The Return of the King (gå hit, och använd länkarna ”Video recording”). Vi tittade och lyssnade på (en stor del av) första lektionen, med Corey Olsens mycket ingående granskning av några textexempel och stilen i dem.

17 oktober 2013

Detta möte hade få deltagare — tre eller kanske bara två?

Beregond hade varit ute och rest en del: till Omentielva i Helsingfors i augusti, till öppnandet av Greisinger Museum i början av september, och senast till Oxford och årets Oxonmoot. Samtidigt med det öppnades en utställning på Bodleian Library som hette Magical Tales: Myth, Legend & Enchantment in Children’s Books och åtföljdes av en bok med samma titel (det är inte en katalog: den förtecknar inte alla de utställda föremålen, utan är en samling uppsatser illustrerade med bilder av utställda föremål), redigerad av Carolyne Larrington och Diane Purkiss, som flerstädes kommer in på Tolkien, och också avbildar några av de Tolkien-manuskript som Bodleian hyser. Inget är tidigare opublicerat, men den prydligt präntade inledningen av den fornengelska dikten Exodus (nr 230 i J.R.R. Tolkien: Life and Legend, katalogen från 1992) reproduceras här i färg, och det är väl första gången.
Förresten skrev Johanna Koljonen, under rubriken ”Älskade lögner”, trevligt om denna utställning på ”Sista ordet”-sidan i magasinet Fokus, årets nummer 38.

Nils-Lennart Johannesson hade gjort en sammanställning av Eala-satserna i Cynewulfs adventspoem, som visade att det inte finns någon enkel korrespondens mellan dem och de latinska O-antifonerna. Det genom Tolkien välkända utropet ”Eala earendel, engla beorhtast” är alltså inte en direkt parafras av ”O Oriens, splendor lucis”, även om tanken är nära släkt.
Han hade också nåtts av ett ”Call for Papers” till en konferens under rubriken Middle-Earth, or There and Back Again som ska hållas i Unieście i Polen, 1-4 juni 2014. Ett urval av bidragen utlovas bli publicerade i sinom tid.

Sedan tittade vi som vanligt på böcker och publikationer. Här redovisas först de från 2013 (utöver ovannämnda volym från Bodleian Library):

  • Tolkiens förmyndare fader Francis Morgan har i boken La Conexión Española de J.R.R. Tolkien: ”El Tío Curro” (2013) av José Manuel Ferrández Bru ägnats en solid släkt- och personhistorisk utredning. Naturligtvis redovisas relationen till Tolkien och hans familj noggrant. Sista delen av boken går igenom några olika möjliga inflytanden på Tolkien från Francis Morgan. Ett intressant avsnitt där handlar om Tolkiens sympati för Franco-sidan i spanska inbördeskriget, som ställs i sammanhang med olika röster och hållningar i den dåtida brittiska opinionen. (Premios Gandalf y Ælfwine 2007 y 2008, som låg på seminariets bord 6 oktober 2011, innehåller en längre artikel om samma ämne av samme författere.) I brev till Ferrández har Priscilla Tolkien omvittnat hur personligt betryckt Tolkien blev av inbördeskriget. Att detta engagemang kom via förmyndarens spanska rötter kan nog ses som trovärdigt.
  • I boken, Il «fanciullino» nel bosco di Tolkien: Pascoli: la fiaba, l’epica e la lingua gör Simonetta Bartolini ett jämförande studium av Tolkien och den italienske poeten och tänkaren Giovanni Pascoli (1855–1912).
  • ”O, What a Tangled Web”: Tolkien and Medieval Literature, A View from Poland, en samling uppsatser redigerad av Barbara Kowalik hade också kommit ut under året, från förträffliga Walking Tree Publishers. Introduktionen till samlingen ger en intressant genomgång av polsk Tolkien-reception från Przemysław Mroczkowski (anglist som kände Tolkien) och framåt. Volymen innehåller sedan nio bidrag av polska forskare.
  • Den polska lilla boken Hobbit J.R.R. Tolkiena (som egentligen utkom 2007, men nu nyutgivits), skriven av Agnieszka Marszal, är tyligen avsedd för skolbruk. Den består till stor del av ett referat av Tolkiens berättelse, men avslutas med avsnitt om bland annat sagoelement och Bilbos karaktär, samt testfrågor.
  • Volym 3 nummer 1 av Journal of Inklings Studies (april 2013) behandlar Tolkien i en artikel av Holly Ordway, om framställningar av himlen hos Tolkien (i ”Leaf by Niggle”) och hos Lewis (i The Last Battle), jämförda med Dantes Paradiso.
  • Det nederländska Tolkien-sällskapet Unquendors engelskspråkiga publikation Lembas Extra 2012 kom ut i januari 2013, och bjuder på åtta artiklar (en förteckning finns här).
  • 2013 kom 2012-volymen av årsboken Hither Shore från Deutsche Tolkien Gesellschaft. Temat för detta seriens nionde band är ”Tolkiens Einfluss auf die moderne Fantasy”. Åtta artiklar, fem på tyska och tre på engelska (med sammanfattningar — ganska korta — på det andra språket samlade i en särskild avdelning), tretton recensioner, samt — inte minst värdefullt — ”Two Swedish Interviews with J.R.R. Tolkien” i engelsk översättning av Morgan Thomsen och Shaun Gunner. Det rör sig om Lars Gustafssons och Jan Brobergs intervjuer från 1961.

En blandad hög av äldre men förut obesedda alster hade också ansamlats:

  • Volym 29 av årsskriften VII från Marion E. Wade Center vid Wheaton College bär årtalet 2012 (men möjligtvis utkom även den 2013?). En av de sex artiklarna behandlar Tolkien: ”Frodo’s Band of Brothers: Myth, Morality, and Reality in J.R.R. Tolkien and Stephen E. Ambrose” av Ben Murnane. I recensionsavdelningen anmäls Phelpsteads Tolkien and Wales av Carl Hostetter, och Zetterstens J.R.R. Tolkien’s Double Worlds av John Rateliff.
  • Tolkiendil är, trots singularformen, en organisation för franska Tolkien-intresserade. Den publicerar operiodiskt skriften L’Arc et le Heaume. Första volymen (med temat ”Les Hobbits”) kom i september 2005, andra volymen (”Les animaux chez Tolkien”) kom i februari 2010, och tredje volymen (”Númenor”) kom i maj 2012; fler och fler sidor per volym, från knappa hundratalet till knappa grosset; åtskilligt intressant och delvis högt kvalificerat innehåll. I july 2012 kom också en tvåhundrasidig specialvolym av skriften, med temat ”Tolkien 1892–2012″, till stor del fylld av artiklar och föredrag som här översatts från engelska till franska. Den bjöd även på en fransk översättning (av Stéphanie Loubechine) av Tolkiens essä om Smith of Wootton Major, som ingår i Fliegers edition av det verket.
    Det mesta av innehållet i alla dessa volymer finns utlagt på världsväven: använd denna länk, och sedan länkarna ”Plus d’info…” för varje volym.
  • Den rumänska boken Lumea lui Tolkien ['Tolkiens värld'] av Robert Lazu kom ut 2004 och saknas i Beregonds bibliotek. Men i hans ägo fanns nu en översedd och utvidgad nyutgåva från 2012. Även boktiteln är utvidgad: Lumea lui J.R.R. Tolkien.
  • 2005 kom en översedd och utvidgad andra utgåva av Stratford Caldecotts bok från 2003, Secret Fire: The Spiritual Vision of J.R.R. Tolkien under den nya titeln The Power of the Ring: The Spiritual Vision behind The Lord of the Rings. Nu förelåg en ytterligare översedd utgåva från 2012. Att titeln förlängts med orden and The Hobbit hade säkert med den senaste filmatiseringens aktualitet att göra.
  • 2012 kom också La Mappa de Lo Hobbit. Kartan är illustrerad av Elena Vanin, och Paolo Gulisano står för den åtföljande texten, som handlar om Tolkiens bok som helhet, inte bara kartan. (Därmed finns en hel serie ‘italienska kartor’ med texthäften av samme skribent: La Mappa della Terra di Mezzo di Tolkien kom redan 1997 och La Mappa del Silmarillion di Tolkien 1999, bägge illustrerade av Luca Michelucci.)
  • Ett amerikanskt läromedel från 2007, The Hobbit by J.R.R. Tolkien: Student Study Guide av Barbara Blakey, är avsett för 11–13-åringar. Det tillhör serien Total Language Plus, som ska ha ett kristet perspektiv. Vid en genombläddring ser man som väntat uppgifter i ordkunskap och läsförståelse, och förslag på praktiska övningar (”Besök en vintillverkare”, ”Åk flotte nedför en flod”).
  • Tjockaste boken på bordet var Letteratura del fantastico: i Giardini di Lorien av Giovanni Agnoloni (2004). Här kommenteras The Lord of the Rings på närmare femhundra sidor; inte minst sammanställs Tolkiens verk med antika texter, Dante och även senare italiensk litteratur.
  • El universo imaginario de J.R.R. Tolkien av Jaume Albero Poveda vann 2004 ”XVI premio de ensayo Becerro de Bengoa” (vilket verkar vara ett spanskt fackuppsatspris), och gavs ut som bok 2005. Författaren är väl påläst, och går i en mängd korta avsnitt igenom olika element och aspekter i Tolkiens verk. (Han lade 2004 även fram doktorsavhandlingen The Imagery in J.R.R. Tolkien’s Fantasy of Middle-earth, som kan hämtas här.)
  • En tidig artikel om Tolkien ”‘I Would Rather Have Written in Elvish’: Language, Fiction and The Lord of the Rings” av Elizabeth D. Kirk publicerades i tidskriften Novel: A Forum on Fiction, höstnumret 1971. Kirk är litteraturteoretisk och säger att Tolkiens stil, och växling mellan olika stilar, bestäms av önskan att låta olika språks och språkvarianters kvaliteter spela mot varandra.
  • En turkisk veckotidskrift med det korta namnet K presenterar författarskap, flera per nummer. I nummer 14 (5 januari 2007) var det dags för Tolkien (jämte bland andra Molière och Aristippos). Ali Bayburt skrev om honom under rubriken ”Oxford’dan Ortadünya’ya” [Från Oxford till Midgård].
  • Tolkien: Seres mágicos de la Tierra Media (2006) innehåller drygt femtio illustrationer gjorda av sex spanska tecknare (Nacho Castro, David Lloréns, Félix Sotomayor, Diego García, Luis F. Bejarano och Juan P. de Caspar). Det är som titeln antyder mest fråga om midgårda varelser och personer, men det finns också med några platser, som Gondolin och Isengård. Text, i typfallet en halv sida, till varje illustration är författad av Alberto Santos. Endast omslaget är tryckt i färg.
  • Genomgående färgtryck är det däremot i en utställningskataog från 2007, Dreams & Gifts: The Art of Angelo Montanini. Det mesta, ehuru inte allt, av Montaninis avbildade konst illustrerar Tolkien.
  • För den som gillar korsord och liknande finns bokserien Pocket Posh med samlingar av slika ord- och bokstavsproblem på olika ämnesteman. Bandet J.R.R. Tolkien kom 2012.
  • I genren ‘fortsätta berätta där Tolkien slutade’ har brasilianen Paulo Henrique Rabelo Nascimento åstadkommit Indo Além do Senhor dos Anéis e Continuando Até o Fim (2006).

11 april 2013

Fyra församlades till seminariet. Förra mötet hade vi ju besett böcker från 2012, och nu låg ytterligare en hög sådana på bordet. Fyra av dem hade upphovsmännen (Willis, Rilstone, Irwin respektive Rost) givit ut genom självpubliceringstjänsten Lulu.

  • Tyngsta volymen var Dictionnaire Tolkien, ett ambitiöst referensverk redigerat av Vincent Ferré. Cirka 340 uppslagsord, författade av drygt 60 specialister, många av dem professionella akademiker. Som väntat kan man slå upp namn ur Tolkiens verk och liv, men också företeelser som ‘högmod’, ‘vattendrag’ och ‘indoeuropeiska’ (sistnämnda slagord ägnas till stor del åt att mana till försiktighet vid tillämpning av Dumézils teorier på Tolkiens värld).
  • En av de medverkande i Dictionnaire Tolkien är Jean-Rodolphe Turlin, som också skrivit boken Promenades au pays des Hobbits: Itinéraires à travers La Comté de J.R.R. Tolkien. Titeln är faktiskt helt exakt: för fotgängarturisten i andanom beskriver Turlin sju vandringar i hobbitarnas Shire. Framställningen är ofta resonerande, och välförsedd med hänvisningar till både källor och sekundärlitteratur. Ortnamnsetymologi leder här och var till alltför långsökta funderingar — Stock har att göra med ord för ‘trästycke’, men namnet kan näppeligen betyda att det var en by med snickare — men bortsett från sådant är det en väl underbyggd bok.
  • Efter att andra utgåvan av La lengua de los elfos: Una gramática para el quenya de J.R.R. Tolkien kom 2002 har en mängd ny information blivit tillgänglig, vilket föranledde Luis González Baixauli att hösten 2012 ge oss en tredje reviderad utgåva av sin spanska bok om högalviska. Det är framförallt kapitlen om verb och pronomen som reviderats.
  • Didier Willis har redigerat Tolkien, le façonnement d’un monde, eller rättare sagt dess första volym Botanique & Astronomie (en volym om geografi ska följa), med nio bidrag av olika skribenter. De av texterna som förut publicerats på väven finner man här i förnyad form. Att djupdyka i ämnen som (botanik:) lebethron respektive (astronomi:) dvärgiskt nyår ger läsglädje åt tolkienianen.
  • Titeln Do Balrogs Have Wings? and Other Pressing Questions (and Other Pressing Questions) låter som något liknande, och det rör sig om en samling texter som förut publicerats på väven. Men i det här fallet är texterna mer litteraturkritiska; vidare är det lika ofta Lewis som Tolkien det rör sig om. Författaren är en enda, Andrew Rilstone, som skriver intelligent och medryckande. Liksom Dickerson (se förra seminarierapporten) frågar han om Gandalf torterade Gollum; han kommer inte till någon bestämd slutsats, men har en del relevant att tillföra.
  • En glädjande djupdykning i ett enda ämne görs av Mark Irwin i Pipe Smoking in Middle Earth: The Fellowship of the Smoke Ring. Han tappar alltså bort ett bindestreck i boktiteln, och han har förbisett vad Unfinished Tales berättar om Gandalfs och Sarumans rökning, men han har hittat ett intressant (påstått) Tolkien-brev på världsväven, och även skaffat fram uppgiften (från Adam Tolkien) att det alltid var briarpipor som Tolkien använde.
  • Melanie Rost pekar i Masculinity in Tolkien på Tolkiens kritik mot såväl det hedniskt heroiska mansidealet som det ridderligt höviska.
  • Som syntes redan i förra rapporten hade många av 2012-böckerna anknytning till The Hobbit. Så även C’era una volta… Lo Hobbit: Alle origine del Signore degli Anelli, en antologi redigerad av Roberto Arduini, Alberto Ladavas och Saverio Simonelli. Ett dussintal artiklar, några av dem tidigare publicerade på engelska, men de flesta skrivna för volymen. Som oväntad bonus återges i ett bihang de två dikter av Tolkien som Lin Carter 1965 publicerade i The Young Magicians: ”Once Upon a Time” och (andra versionen av) ”The Dragon’s Visit”; den förstnämnda åtföljd av en direktöversättning till italienska, den sistnämnda av en metrisk och rimmad översättning.
  • Gli Hobbit visti da Tolkien av Ives Coassolo (som förut skrivit om Gandalf) är en bok på knappt hundra sidor, späckad med Tolkien-citat framförallt ur brev.
  • I en brasiliansk liten bok på drygt fyrtio sidor, O Hobbit um amigo para seu filho: Os contos de fadas na educação das crianças, hävdar Marcus Pedrosa, som titeln säger, att The Hobbit är fostrande och bra för det uppväxande släktet.
  • Som författare till The Unofficial Hobbit Handbook: Everything I Need to Know about Life I Learned from Tolkien står ”The Shire Collective”, vilket vill säga Peter Archer, Scott Francis och Jeff Gerke. Boken ger råd i hobbitska och midgårda ämnen som middagstal, balroger och gåtgissning; den är inte särdeles tungviktig.
  • Företaget BookCaps producerar material till hjälp för till exempel den som pluggar till provet. Deras The Lord of the Rings Companion (Including the Hobbit) (med den ooriginella undertiteln The Unofficial Guide to Lord of the Rings) går igenom de båda böckernas teman och personer, och sammanfattar dem kapitel för kapitel. Innehållet kan även köpas i separata kompendier för The Hobbit och för The Lord of the Rings, och även separat för vart och ett av det senare verkets tre band. Detta material är anonymt, men från BookCaps kommer också The History of Middle-Earth: The Unofficial Guide to the Languages, People, and Books of Middle-Earth av Jennifer Warner. Utöver språken och folken, och böckerna man finner dem i, får hon även med historien och geografin på de knappt sjuttio sidorna. Tyvärr klämmer hon även in ett och annat helt ogrundat (som att variagerna i Khand härstammade från Númenor).
  • Serien Quicklet: An Unofficial Guide är något liknande. Taryn Nakamura har satt ihop häftet om J.R.R. Tolkein’s The Hobbit (den missprydande felstavningen finns bara på omslaget).
  • En helt annan sorts bok är The Real Middle-earth: Discovering the Origin of The Lord of the Rings av Michael Muhling. Hans tes är att Tolkien hämtade det mesta i sin bok från Abessinien. Att Tolkien uttryckligen avvisade kopplingen Gondor-Gondar förklarar Muhling med att om Auktorn inte ljög hade han troligen med tiden glömt bort sanningen.

Beregond hade sedan senast bedrivit forskning genom att besöka Nobelbiblioteket och granska nomineringen av Tolkien till 1961 års nobelpris som Lewis skickat in, och priskommitténs utlåtande om Tolkien och övriga nominerade. Eftersom det är möjligt att Tolkien kan ha nominerats fler gånger efter denna planerar Beregond att publicera sina rön på en vävsida, som sedan kan uppdateras med eventuella nyheter år för år, allteftersom arkivmaterialet blir tillgängligt.

Utifrån en fråga Beregond fått från en teologistuderande om paralleller mellan Denethor-Faramir och Abraham-Isak tittade vi på vad Tolkien i sina kommentarer till den fornengelska dikten Exodus säger om hur Abrahams påbörjade offer av Isak presenteras där. Det är tydligt att Tolkien funderat över det praktiska förfarandet, och att det skildras litet annorlunda i dikten jämfört med i Bibeln. (Att skalden talar om ett svärd snarare än en kniv är dock en likhet mellan dikten och Bibeln som skalden kände den, i Vulgata-versionen, där Nils-Lennart slog upp att ordet som används är gladius.)

Efter att vi bestämt höstens datum avrundades mötet.

7 mars 2013 — omlokaliserat

På grund av att Nils-Lennart Johannesson några timmar före seminariet drabbades av en akut åkomma och inte kunde vara på plats och släppa in oss hamnade de tre seminarister som denna kväll tagit sig till Frescati i cafeterian utanför ingången till universitetsbiblioteket. Där fyllde vi tiden fram tills takbelysningen släcktes med att titta igenom en rekordstor hög med böcker, alla (om inte annat sägs nedan) utkomna under 2012.

  • Åttonde volymen av årsskriften Hither Shore har temat ”Tolkien und das Mittelalter” och bär årtalet 2011. Dock tycks den inte ha publicerats förrän 2012. Större delen av innehållet kommer från en konferens med samma tema som 2011 hölls av Deutsche Tolkien Gesellschaft och universitetet i Potsdam; därifrån hämtas tretton bidrag på engelska och tre på tyska. Därutöver bjuder volymen på ytterligare en artikel på vardera språket, samt tolv recensioner. För att plocka ut ett enda exempel på innehållet så skriver Martin G.E. Sternberg i ”The Middle Ages Tolkien Shunned: Tolkien and Chivalry” om hur litet man hos Tolkien ser av det högmedeltida ridderlighetsideal som var mycket populärt under hans uppväxttid.
  • Nionde volymen av Tolkien Studies är både daterad och utkommen 2012. Den är tunnare än sina föregångare, och innehåller bara fyra artiklar, förutom recensioner och fasta avdelningar. Standarden är som vanligt hög.
  • Phil Mathison är lokalpatriot i East Riding och har lagt ett veritabelt detektivarbete på att få fram så mycket som möjligt om Tolkiens turer i militära sjukhus och posteringar i Holderness-området. Hans bok Tolkien in East Yorkshire 1917–1918: An Illustrated Tour redovisar resultatet på knappt 120 sidor — nya fakta och nya frågetecken om en viktig period i Tolkiens liv. Som titeln säger är framställningen inte kronologisk utan går från plats till plats. I slutet finns dock en kronologi som skapar ordning i det hela.
  • Vid förrförra seminariet låg en bok om Aragorn av Elizabeth M. Stephen på bordet. Nu förelåg Aragorn: J.R.R. Tolkien’s Undervalued Hero av Angela P. Nicholas, en bastant A4-volym på nästan 500 sidor. Boken har två huvuddelar: en som behandlar Aragorn själv, en som behandlar andra med avseende på Aragorns relationer till dem. Midgårdskunskap i storpack.
  • Med sin senaste bok Le Haut elfique pour les débutants är Édouard Kloczko tillbaka på sin huvudbana, Tolkiens språk. Boken beskrivs bäst som ett lexikon: de flesta sidorna upptas av ordlistarna från franska till högalviska och vice versa, och kringmaterialet med parlör, böjningsmönster etcetera är inte mycket mer omfattande än vad man kan finna i ett ambitiöst lexikon över ett modernt språk. Originellt är dock att Kloczko ger två morfologier, en för tarquesta (”la forme commune ou familière de la langue quenya”) och en enligt ”Early Qenya Grammar”. Kloczko föreslår att det som ges i EQG kan betraktas som en sentida, fjärde eller sjunde tidsålderns, form av språket, och kallar det för ”bas quenya”.
  • Från Walking Tree Press kommer Hobbit Place-names: A Linguistic Excursion through the Shire av Rainer Nagel. Efter ett omfattande inledningskapitel genomgås alfabetiskt först ”Shire Place-names”, därefter något förvånande ”Other Place-names in the Shire” (det förstnämnda är namn på bosättningar, det sistnämnda övriga toponymer), och slutligen ”Breeland Place-names”. För varje namn diskuterar Nagel — efter kortfakta om platsen — ingående dess etymologi, och redovisar sedan hur det återgivits i olika tyska översättningar. (Ett liknande referensverk från 2003, Przewodnik po nazwach miejscowych Śródziemia av Arkadiusz Kubala täckte ortnamn i hela Midgård, men var mycket mer kortfattat.)
  • Colin Duriez har varit flitig, vi hade två böcker av honom att titta på. J.R.R. Tolkien: The Making of a Legend är en biografi, medan . . .
  • . . . Amazing and Extraordinary Facts: J.R.R. Tolkien är ett hopplock av korta utläggningar om åttio olika ämnen, som ”Tolkien in fiction”, ”English Place-Names Society”, ”Aragorn”, ”The Virgin Mary”.
  • The J.R.R. Tolkien Miscellany av Robert Blackham bjuder i likhet med hans tidigare böcker på många handfasta upplysningar. Ett kort kapitel går igenom alla minnesplaketter som satts på platser där Tolkien vistats, och kapitlet om ”Religious faith” redogör för vilka kyrkor han brukade gå i under olika perioder.
  • Catholic Truth Society ger ut småskrifter i olika ämnen. I häftet J.R.R. Tolkien: His Life, Work and Faith gör Raymond Edwards på 93 sidor ett utmärkt jobb, och visar även att han kan tänka och bedöma själv (om relationen till Lewis, om varför Tolkien aldrig blev klar med The Silmarillion, och förstås om det givna ämnet hur Tolkiens katolicism syns i hans verk).
  • I Mythgard Institute anordnar Corey Olsen (avgiftsbelagda) kurser om Tolkien och besläktade ämnen. Under beteckningen The Tolkien Professor tillhandahåller han föreläsningar för (gratis) nedladdning, inte minst en serie om The Hobbit. Hans bok Exploring J.R.R. Tolkien’s The Hobbit bygger på den serien. Olsen läser Bilbos berättelse i princip så som den framstod för sina första läsare, alltså utan vare sig The Lord of the Rings eller The Silmarillion i blickfånget; han tittar inte heller mycket på Tolkiens person och liv, utan låter texten själv tala. Bland annat kommenterar han ingående flera av sångerna i boken.
  • Mark Atherton målar i There and Back Again: J.R.R. Tolkien and the Origins of The Hobbit istället upp Tolkiens samtid, forskning och övriga författarskap som bakgrund till berättelsen. Här finns en hel del att lära. (En snabbskumning finner dock en del slarv på ytan: på sidan 1 citerar Atherton den kända första meningen i Tolkiens bok, på sidan 10 tror han felaktigt att även andra meningen citerats; i trettonde kapitlet är första notsiffran en trea.)
  • Devin Brown kan sin The Hobbit bra, och även The Lord of the Rings, och skriver i The Christian World of The Hobbit om försynen, om meningsfullhet och om moral som kristna teman hos Tolkien.
  • Kristna teman, mer eller mindre desamma, handlar det också om i Bilbo’s Journey: Discovering the Hidden Meaning of The Hobbit av Joseph Pearce.
  • I vågen av böcker som kom med Jacksons Lord of the Rings-filmer fanns en antologi sammanställd av Gregory Bassham och Eric Bronson, The Lord of the Rings and Philosophy (2003). Så nu har naturligtvis The Hobbit and Philosophy, med samma redaktörspar, kommit. Filosofiska, inte minst moraliska, aspekter av berättelsen om Bilbo behandlas i sjutton artiklar.
  • A Hobbit Journey: Discovering the Enchantment of J.R.R. Tolkien’s Middle-earth av Matthew Dickerson kom alltså också ut 2012, men är egentligen inte en ny bok, utan en omarbetad version av hans Following Gandalf: Epic Battles and Moral Victory in The Lord of the Rings från 2003. Den gamla titeln sade mera om innehållet, som till stor del cirklar kring vilken social- och individualetik man kan finna i Tolkiens verk. Jämför man innehållsförteckningarna i de två versionerna är det mycket som ser lika ut. Men det har kommit in ett nytt första kapitel, om behandling av fångar, ifall Gandalf torterade Gollum när han tvingade ur honom sanningen (Dickerson säger ja), och om det isåfall var rättfärdigt (Dickerson säger nej, här felade Gandalf). Sista kapitlet, i bägge versionerna, diskuterar huruvida Tolkiens verk är kristet; Dickerson säger ”a firm and unequivocal ‘no and yes’”, och argumenterar för det.
  • On the Shoulders of Hobbits: The Road to Virtue with Tolkien and Lewis av Louis Markos handlar likaså om etik, men här är det som Tolkien skrivit (Tolkien ägnas mer utrymme än Lewis) inte ett föremål för analys utan en berättelseskatt som levandegör dygder att efterfölja och ondska att undvika.
  • Om Markos mediterar över Tolkiens text kan man säga att Ed Strauss i sin A Hobbit Devotional predikar över den, närmare bestämt över The Hobbit, i sextio korta betraktelser. Läsaren bör inte missa den ”Timeline of The Hobbit” som finns i slutet av boken. Strauss menar att 1995 års månfaser överensstämde med dem under Bilbos äventyr.
  • Noble Smith varken mediterar eller predikar i The Wisdom of the Shire: A Short Guide to a Long and Happy Life, han snarare småpratar över en öl, men även hans syfte är att visa vilken vägledning Tolkien kan ge i våra liv (och har givit i hans). Tjugo ljuslynta kapitel, om värdet av trädgårdsskötsel, trogen kärlek, med mera.
  • Som titeln låter förstå är 3-Minute J.R.R. Tolkien: An Unauthorised Biography of the World’s Most Revered Fantasy Writer tänkt som en snabbkurs, dock på tre timmar, inte tre minuter: den innehåller nämligen tre kapitel (”Life”, ”Works”, ”Influence”) om vardera tjugo uppslag där texten (som ligger på vänstersidorna) ska kunna absorberas på tre minuter. Tyvärr är den inte helt vederhäftig (alviska styrkor på Pelennor är ett exempel). Men bildmaterialet (som ligger på högersidorna, alltså halva innehållet) är rikt, välvalt och i några fall inte publicerat tidigare.
  • En oinvigd som vill sätta sig sig in i det här med Tolkien snabbt, men kan avvara mer än tre timmar, kan pröva A Brief Guide to J.R.R. Tolkien: The Unauthorized Guide to the Author of The Hobbit and The Lord of the Rings av Nigel Cawthorne. Han är storskribent, med över hundra böcker bakom sig. I den här har han kokat ner Tolkiens liv, innehållet i hans böcker, beskrivningar av protagonisterna, släktena, länderna och språken, samt de olika filmprojekten fram till och med Jacksons, till ett kompendium på mindre än trehundra sidor. Det finns småfel, men han skriver lättläst och har bra överblick.
  • Oaktoriserad är även soffbordsboken Tolkien’s World: A Guide to the Peoples and Places of Middle-earth: The Unofficial and Unauthorised Guide to Tolkien’s Middle-earth, med text av Gareth Hanrahan och illustrationer av Peter McInstry.
  • Och inofficiell är även The Unofficial Hobbit Trivia Challenge: Test Your Knowledge and Prove You’re a Real Fan av Nick Hurwitch. Titeln anger innehållet.
  • Alles über Hobbits av Jonas Wolf är en rejäl volym i löst kåserande stil, utan vare sig källhänvisningar eller register, som dock rymmer en hel del, fast inte allt, om hobbitar.
  • Mycket tunnare är häftet J.R.R. Tolkien: Le conteur de l’écologi av Alain Pelosato, som dock tar upp såväl ideologi och psykoanalys som ekologi.
  • Tolkien behandlas i att avsnitt om nio sidor i Mythologie et Histoire dans la littérature anglaise: De Beowulf au Seigneur des Anneaux et ”le cycle arthurien” à travers les siècles av Maurice Abiteboul.
  • The Hobbit: A Guide to J.R.R. Tolkien’s Novel av Shaun Gillard (utkommen 2011) är ännu en av de många läroböckerna på den amerikanska marknaden.
  • I Die wirkliche Mittelerde: Tolkiens Mythologie und ihre Wurzeln im Mittelalter låter Arnulf Krause Tolkiens verk ge en ingång till medeltidens kultur och historia, i princip detsamma som Brian Bates gjorde i The Real Middle-earth 2002.
  • Den nya Jackson-filmen presenteras i Bilbos Reise zum Erebor av Stefan Servos, i en serie som heter Space-View-Special. (Servos skrev i samma serie om den förra omgången filmer.)
  • Likaså behandlar Sarah Oliver i An A-Z of JRR Tolkien’s The Hobbit: An Unendorsed Colourful and Critical Guide Celebrating the Movies Jacksons The Hobbit och inte Tolkiens: under C finner man CinemaCon, men inte Carrock.
  • En del munterhet väcktes vid seminariet av den tunna boken The Hobbit (Film Series): Unabridged Guide av Andrea Dale. Förtexten hojtar ”There is no reason to invest in any other materials to learn about The Hobbit (film series)”, och det är så komiskt som det låter.

22 november 2012

Fem deltagare samlades. Trots den inför första Hobbit-filmen accelererande utgivningstakten ägnade vi oss den här kvällen inte åt några böcker.

Vid denna tid höll Beregond, tillsammans med Emilia Nilsson, fortfarande på med den svenska textningen av filmen. Han hade inte lov att avslöja något om innehållet, men policyn för översättning av namn och termer fick han berätta om. Generellt ska undertexten i Hobbit-filmerna ansluta till Anderssons översättning, men för en handfull namn och termer som nämndes många gånger i Härskarringen-filmerna ska samma översättningar användas även i den nya sviten, för kontinuitetens skull. Filmmakarna hade redan i våras skickat en lista med namn och termer och begärt att få översättningarna fastställda. Eftersom en önskan om kontinuitet uttrycktes hade Beregond tagit för givet att de nya filmerna skulle fortsätta att använda stavningen Glóin, som i de föregående filmerna, och därför fastställdes att accenterna på alla berörda dvärgnamn skulle få vara med, enligt Tolkiens praxis i The Lord of the Rings, till skillnad från i The Hobbit. Sedan har det visat sig att det skriftliga materialet kring filmen härvidlag följt boken och inte de tidigare filmerna; men den svenska översättningen följer alltså de tidigare filmerna och det senare bokverket.

Vårt huvudämne denna gång var tolkieniana på världsväven. Med projicerad skärmbild utväxlade vi länktips och surfade till olika sidor.

  • Söker man alviska glosor är Parf Edhellen till stor hjälp. På ett listigt automatiskt sätt söker den i ett halvdussin större ordlistor, och dessutom kan användaren själv bidra med innehåll till databasen. Parf Edhellen är skapad av Aldaleon, Leonard Wickmark.
  • The Encyclopedia of Arda är ett omfattande uppslagsverk, skapat av Mark Fisher från 1997 och framåt.
  • Ett annat uppslagsverk är Tolkien Gateway. Det påbörjades 2003, men är en wiki och har vuxit snabbt och innehåller nu mycken och vederhäftig information om Midgård, och inte minst om Tolkiens liv och skrifter.
  • Emil Johanssons Lord of the Rings Project började med en sammanställning av alla i Arda som Tolkien namnger och deras släktförhållanden, men har sedan byggts ut med geografi och kronologi. Allt mycket snyggt och snabbt.
  • An Illustrated Tolkien Bibliography är en guldgruva för bibliografisk information.
  • Tolkien Collector’s Guide har också mycket information, och inte minst ett dikussionsforum för samlare.
  • Ett stort diskussionsforum för alla aspekter på Tolkien finns på The Lord of the Rings Fanatics Plaza.
  • Mycket av nyheterna och diskussionerna på The One Ring.net gäller Jacksons filmatiseringar, men mycket handlar om Tolkiens verk också.
  • Nyheter, framförallt om utkommande böcker, hittar man på Tolkien Library.
  • Lingwë – Musings of a Fish bloggar Jason Fisher flitigt, och ofta om Tolkien.
  • I sin blogg Sacnoth’s Scriptorium kommer likaså John D. Rateliff ofta in på Tolkien.

18 oktober 2012

Var det fyra deltagare denna kväll?

Åke Bertenstam visade en splitterny Letters from Father Christmas, ännu en revision som ska innehålla nytt material, som han anskaffat jämte en matchande utgåva från 2011 av Mr. Bliss.

Under sommaren kom en ny volym av Parma Eldalamberon med titeln The Qenya Alphabet. Den innehåller fyrtio dokument av Tolkiens hand, alla (i den utsträckning de kunnat dateras) från 1931, där det begagnade skriftsystemet knappt går att skilja från feanoriska tengwar, ehuru varken kopplingen till Feanor eller termen tengwa ännu förelåg. Texter på engelska och latin och rentav fornhögtyska, men trots att skriftsystemet då alltså kallades ”Qenya Alphabet” är inget skrivet på någon form av alviska.

Både Beregond och Måns Björkman hade i augusti varit på konferensen ”Return of the Ring” och hört många intressanta föredrag och diskussioner. Där hade också funnits goda möjligheter att förmera sitt bibliotek.

  • En av programpunkterna var en quenya-workshop. Till den hade Tuilinde, Susan Edwards, gjort ett häfte med praktiska ord och fraser, First Steps towards Conversation in Quenya.
  • Den polska tidskriften Aiglos kom med ett specialnummer på engelska till konferensen ”The Ring Goes Ever On” 2005. Till årets konferens kom dess specialnummer 2, med undertiteln A Selection of Tolkien Studies in Poland 2005–2011. Sexton artiklar, fem intervjuer med kända Tolkien-vetare, sju recensioner, en liten sektion med dikter, samt svartvita Tolkien-illustrationer av olika konstnärer på en mängd av volymens 368 sidor.
  • Lagom till konferensen kom boken Hobbit to Hero: The Making of Tolkien’s King av Elizabeth M. Stephen (ADC Publications). Övergången genom olika manuskriptstadier från Trotter, en extraordinär hobbit, till Strider, en kungaättling inkognito, behandlas i andra kapitlet. I resten av boken studeras framförallt olika temata som gestaltas i Aragorn — hjälteskap, dödlighet, hopp, det halvalviska . . .
  • Specialförlaget Walking Tree hade detta år givit ut två volymer kring ett och samma ämne: Tolkien and Wagner: The Ring and Der Ring av Christopher MacLachlan och Wagner and Tolkien: Mythmakers av Renée Vink. Sammanställningen av Tolkien och Wagner har ofta avfärdats av Tolkien-entusiaster, men det har blivit alltmera klart att det finns substans i den. Tydligast blir det hos Vink.
  • En volym Lembas Extra, redigerad av Cécile van Zon, med akterna från Unquendors lustrumfest 2011 kom ut redan samma år. Det längsta av de elva bidragen är ”Collecting Tolkien Books: From Hobbits and Dragons — There and Back Again” av Pieter Collier, som bland annat ger tips om hur man kan se att en Tolkien-signatur är förfalskad. Man kan också läsa om den frisiska översättningen av The Hobbit, bland mycket annat.
  • Det tryckta resultatet av Tolkien Society Seminar 2008, Freedom, Fate and Choice in Middle-earth, med Christopher Kreuzer som redaktör, kom däremot inte förrän 2012. Fyra föredrag, alla nära knutna till temat, och en dikt
  • Den som skrev i Lembas Extra om den frisiska översättningen var Mark T. Hooker, som 2012 på eget förlag utkom med boken Tolkien and Welsh / Tolkien a Chymraeg: Essays on J.R.R. Tolkien’s Use of Welsh in His Legendarium. Ett antal av essäerna har publicerats på olika håll tidigare, men det finns också flera nya bland dem.
  • Tolkien e la filosofia (förlagshuset Marietti, 2011) innehåller akterna från en konferens i Modena 2010. Första inslaget är en diskussion om ”Tolkien tra Filosofia e Filologia” mellan Franco Manni och Tom Shippey, sista inslaget är ”Tolkien alla King Edward’s School” av Giampaolo Canzonieri, som fått fram nytt och intressant material. Däremellan rymmer boken ytterligare tre artiklar.
  • När Oliver Loo läste Tolkien behövde han ideligen slå upp ovana ord i ett lexikon. För att hjälpa andra läsare har han sammanställt och själv utgivit A Tolkien English Glossary: A Guide to Old, Uncommon, and Archaic Words Used in The Hobbit and The Lord of the Rings (på bokens framsida är det motsatt ordning mellan de två Tolkien-verken). Till alla de ord han själv hakade sig på återger han förklaringar hämtade ur en ordbok från 20-talet. Hela materialet, ord med förklaringar, ges dels i ordens bokstavsordning, dels i deras ‘order of appearance’. Boken är daterad ”2004-2009″.
  • Den absolut raraste boken på bordet denna kväll var The 12 Rings of Leadership: Lessons Learned from J.R.R. Tolkien’s Classic Works av Joe Tye. Den skulle ha givits ut av Prentice Hall 2001. Det blev aldrig av, men titeln kan fortfarande dyka upp som en gäckande skugga i bokdatabaser. Vad vi nu hade framför oss var ett förhandstryckt recensionsexemplar. Som titeln säger är boken alltså ingen Tolkien-kommentar, utan en ledarskapsbok med exempel plockade från Tolkien.

White Tree Fund är en hjälporganisation grundad av Tolkien-älskare efter tsunamin 2004. Förutom katastrofhjälp är den inriktad på att motverka analfabetism och avskogning. Den ger också ut magasinet Silver Leaves, med artiklar om Tolkien av många utmärkta namn, och film- och scenrecensioner. Beregond förevisade de tre första numren, från 2007, 2008 och 2009/2010.

31 maj 2012

Seminariet torde denna gång haft fyra deltagare. Vi hade inte någon större mängd publikationer att gå igenom och bara en verkligen ny, nämligen Journal of Inklings Studies 2:1, som kommit i april. En av artiklarna behandlade en Tolkien-text: ”Tolkien’s ‘Leaf by Niggle’: A Blossom on the Tree of Tales” av D. Thomas Hanks, Jr., som sätter ”Leaf by Niggle” i kontext med ”Mythopoeia”, ”On Fairy-stories” och Tolkiens brev.
Därjämte alltså några äldre saker:

  • I september 2005 ordnade Phantastische Bibliothek Wetzlar en konferens med anledning av 50-årsjubileet för The Lord of the Rings, och de fjorton föredragen publicerades 2006 som band 92 i stiftelsens gedigna skriftserie (band 23 och 79 ägnades likaledes åt Tolkien). Boken heter Der Dritte Zeitalter: J.R.R. Tolkiens ”Herr der Ringe” och är redigerad av Thomas Le Blanc och Bettina Twrsnick. Konferensens hedersgäst George Lilley, som studerade i Oxford 1957-60, samlade i sitt anförande minnen av Tolkien och tiden, både egna och andras.
  • Läroböcker på olika nivåer om Tolkiens verk finns det många. Literary Lessons from The Lord of the Rings av Amelia Harper ”for Secondary Level Students” (Homescholar Books, 2004) är en av de tjockaste, 622 sidor. Tolkiens bok gås igenom kapitel för kapitel, och däremellan finns det avsnitt om bland annat Beowulf och Arthur-sagan.
  • Med drygt femhundra sidor är Epics for Students volym 2 (Gale Group, 2004) inte mycket tunnare. Material om The Lord of the Rings fyller sidorna 274-306. (Jämför samma förlags Novels for Students som låg på seminariebordet 26 november 2009.)
  • Wordplay Café: Cool Codes, Priceless Puzzles & Phantastic Phun av Michael Kline (Williamson, 2005) försöker väcka barns intresse för språk, och innehåller ett kort stycke om att Tolkien hittade på egna språk som nu studeras av många.

I Times Literary Supplement 20 april (nr 5690) fanns en artikel, ”Wonders to perform”, med anledning av utställningen Remembering Shakespeare på ett bibliotek vid universitetet Yale. Artikeln illustrerades med en affisch för Theatre Royal i Drury Lane 21 februari 1838. Nils-Lennart Johannesson hade upptäckt namnet Tolkien bland dem som uppräknas i den gemensamma rollen ”Monks” i en föreställning av ”Joan of Arc! The Overture and the whole of the Music composed by M.W. Balfe”. Tydligen en histrionisk släkting till Auktorn ett par generationer tidigare. Tänkbarligen är illustrationen hämtad ur utställningskatalogen.

Katalogen Fine Printed Books and Manuscripts till auktionen 24 maj 2002 på Christie’s i New York innehåller bland annat bilder av lott 409, med diverse anvisningar från Tolkien till Nancy Smith, som åtagit sig att indexera The Lord of the Rings. Det är dels ett handskrivet brev, dels anteckningar i marginalerna på ett par maskinskrivna sidor med Smiths frågor. Beregond hade tidigare transkriberat det mesta som syns av brevet, nu ägnade vi våra gemensamma krafter åt anteckningarna, och lyckades till sist, om än med några frågetecken, tyda alla man ser på bilden.

22 mars 2012

Den som skriver dessa rader minns inte säkert antalet närvarande, men tror att det var tre. Vi förnöjde oss i vart fall med att titta på litteratur, inga tunga nyheter men några gamla rariteter, och en hel del i tidskriftsform:

  • Som post 455 och 456 förtecknar A Chronological Bibliography of Books About Tolkien vad som ser ut att vara två temanummer av den normandiska tidskriften Heimdal. Efter långt sökande hade nu Beregond lyckats komma över båda. Emellertid rörde det sig i verkligheten inte om temanummer med de titlar som anges i bibliografien, utan saken var att en lång artikel med titeln ”Le renouveau du Mythe Nordique: Le Seigneur des Anneaux et l’œuvre de J.R.R. Tolkien” publicerades en halva i taget i Heimdal 30, som är vårnumret 1980, och Heimdal 31, som är sommarnumret. (Kelterna i Normandie behandlades i en helt annan artikel.) Den är skriven av Georges Barnage, som alltså intresserade sig för anknytningar till nordisk mytologi. Dessutom var han förtjust i Bakshis ofullbordade filmatisering, och till stor del beror artikelns längd på mängden av återgivna filmbilder.
    Ett par bibliografiska spöken kunde alltså i och med detta fördrivas.
  • Den franska sf&f-tidskriften Phénix har däremot haft ett par bastanta Tolkien-temanummer. Dess första ”Dossier Tolkien” var nummer 19, december 1989, där temat behandlades i tretton artiklar av olika slag, från ett omtryck av Bergiers vägröjande essä ur Admirations, över Edouard Kloczkos utredning av ”Langues et tribus chez des Elfes” och Jean-Michel Blatriers skämtintervju med den hädangångne Auktorn, till ett par bibliografier, en med Tolkiens originalverk (av Kloczko) och en med verk av och om Tolkien på franska (av Bernard Goorden). Dossiern upptog sidorna 11-139 (volymen hade totalt cirka 240 sidor).
    I nummer 33, december 1992, var det dags igen. Tolv av de tretton artiklarna från nummer 19 trycktes om, tillsammans med tretton nya. Nu fylldes sidorna 11-205 (av cirka 430 sidor).
    En uppgift Beregond sett antyder att den senare formen av dossiern även tryckts separat, men detta är ovisst. [Tillägg: uppgiften stämmer, se data här.]
  • En annan Fenix är svensk, utkommer varannan månad och har undertiteln http://www.speltidningen.se. Första numret i år utlovade på sitt omslag ”Tema Sagan om Ringen”. Temat står för mindre än en tredjedel av innehållet, och det handlar naturligt nog mest om Tolkien-inspirerat spelande. Men Joakim Andersson skriver om Ohlmarks Tolkien och den svarta magin; han upplever den ”som att sänka sig ner i ett kar av etter”.
  • Med ett kast tillbaka till Frankrike beskådades nummer 5 av Les Temps Médiévaux, december-januari 2003, i vilket Philippe Ilial skrivit en sida om Jacksons filmatisering av The Lord of the Rings, och den flitige Kloczko bidragit med artikeln ”Tolkien: Le fantastico-médiéviste”.
  • Den tyska tidskriften P.M. Biografie bjuder på levnadsteckningar av allehanda kända personer. I nummer 2/2008 var Tolkien en av dem som presenterades, och det var han som fick hedern att vara omslagsgubbe. Biografin var skriven av Frank Nicolaus, som överraskade med att som avslutning servera en skröna ingen av oss kände igen: att det i innerfickan på kavajen Tolkien bar närmast innan han dog låg en noga hopvikt lapp där han skrivit de enda orden ”The Shire”. Knappast historiskt, men hur har berättelsen uppkommit?
  • Vid seminariets möte 14 oktober 2010 granskades en artikel av Ken Hoglund i ett nummer av den amerikanska tidskriften Myrddin, dess första faktiskt (vinter 1975). Nu hade vi andra numret (augusti 1975) framför oss, och anledningen var en lång intervju med Clyde S. Kilby som samme Hoglund gjort, och som förstås bland annat kom in på sommaren som Tolkiens Silmarillion-provläsare, som Kilby utförligare skildrat i Tolkien & The Silmarillion.

Och så över till böcker:

  • Ett av de allra första akademiska arbetena om Tolkien var Master-of-Arts-avhandlingen The Imaginative Fiction of J.R.R. Tolkien, som Caroline Whitman Everett lade fram vid Florida State University redan 1957. Nu hade Beregond kommit över en inbunden kopia, och vi kunde konstatera att det är ett mycket respektabelt pionjärarbete. Som bekant är brev 199 i Letters Tolkiens svar på frågor Everett skickat till honom. Samma brev återges även i avhandlingen. I bägge fallen gäckas läsaren av vissa uteslutningar, dock delvis olika sådana. (En kopia av hela brevet finns emellertid i Beregonds samling, erinrade han sig efter seminariet.)
  • Primärmaterial vi sett förut finns också i utställningskatalogen The Romance of the Middle Ages på Bodleian Library innevarande år, där avsnittet om Lewis och Tolkien illustreras av en sida ur den förres handannoterade exemplar av Sir Gawain and the Green Knight i Tolkien-Gordon-utgåvan (= nr 70 i Life and Legend) och den senares illustration av Cirith Ungol på en överstruken manuskriptsida (= nr 160 i Life and Legend, nr 28 i Pictures — nr 171 i Artist & Illustrator är en beskuren version). Dessutom återgavs en anekdot om Tolkien ur en intervju med Terry Jones i Oxford Today.
  • Ett brev från Tolkien som väl inte publicerats tidigare utgör frontispièce i A Tolkien Tapestry: Pictures to accompany The Lord of the Rings av Cor Blok, redigerad av Pieter Collier, som kom ut förra året. I Colliers förord och Bloks inledning får man mer fakta om Tolkiens kontakt med Blok och hans bilder. Större delen av volymen fylls sedan av dessa bilder, ett imponerande 140-tal. Har någon gjort en fullständigare genomillustrering av The Lord of the Rings?
  • Visualisering av Tolkiens verk på ett annat sätt skildras i Marionettes and Middle-earth, ett häfte från 1974 av Bill och Diana Johnk. Att göra The Hobbit till marionettskådespel erbjöd förstås många problem, här redovisade och lösta. Den som vill göra samma sak får ritningar och praktiska anvisningar.

Även denna gång beslöts att nästa mötesdatum skulle fastställas med hjälp av Doodle.

24 november 2011

Mötet skulle ha hållits en vecka tidigare, men blev uppskjutet därför att engelska instutionen då var tillfälligt stängd efter något som tolkades som ett hot (men visade sig inte vara det).

Den hastigt påkomna datumändringen ledde till att endast Nils-Lennart Johannesson och Beregond bevistade mötet. Innehållet var dock gediget, till att börja med ännu en skörd av böcker och tidskrifter. Största delen hade utkommit under 2011:

  • Först och främst, The Art of The Hobbit by J.R.R. Tolkien, presenterad av de oförtrutna Wayne G. Hammond och Christina Scull. Inom dess pärmar samlas allt känt auktorialt bildmaterial till The Hobbit, närmare hundra illustrationer, skisser, kartor, av vilka flera aldrig publicerats tidigare. En del illustrerande textmaterial inkluderas också: flera (alla?) versioner av månrunorna, men inte allt — den tengwaversion av brevet Bilbo fick från Thorin & Co. som tidigare publicerats som frontispièce i The History of the Hobbit: Return to Bag End finns med, men enligt kommentaren existerar det tre versioner.
  • Critical Companion to J.R.R. Tolkien: A Literary Reference to His Life and Work av Jay Ruud är ett referensverk i tegelstensklassen. Boken har fyra avdelningar, av vilka den långt största och bästa är en genomgång av alla Tolkiens publicerade verk i bokstavsordning, från Adventures of Tom Bombadil till ”Valedictory Address to the University of Oxford”, med synopser, kommentarer och presentationer av huvudpersonerna. The History of Middle-earth särbehandlas dock och redovisas högst summariskt i en separat underavdelning. Därutöver innehåller boken en biografi, en diverseavdelning med till exempel ”Dawkins, R.M.”, ”riddles” och ”Yavanna” (inte behandlad som huvudperson i artikeln om The Silmarillion) som uppslagsord, samt bihang med kronologi och förteckningar över olika källor.
  • En antologi som var uppe på aprilmötet, The Ring and the Cross, kompletteras av en med titeln Light Beyond of All Shadow: Religious Experience in Tolkien’s Work, redigerad av Paul E. Kerry och Sandra Miesel. Från början skulle alltsammans blivit en enda volym, men materialet svällde så att det krävde två. En ypperlig essä är ”Ymagynatyf and J.R.R. Tolkien’s Catholicism, Catholic Theology, and Religion in The Lord of the Rings” av Jared Lobdell. Sandra Miesel har skrivit en introduktion till boken; utöver dessa två texter innehåller den elva till.
  • Jason Fisher har redigerat Tolkien and the Study of His Sources: Critical Essays. I de tre första bidragen behandlas litterär källsökning som sådan och dess tillämpning på Tolkien mera allmänt, i de åtta återstående olika klassiska, medeltida och moderna (eventuella) källor.
  • Tolkien aujourd’hui, sammanställd av Michaël Devaux, Vincent Ferré och Charles Ridoux, innehåller akterna från ett kollokvium i Rembures 2008. Tjugutre uppsatser på franska och engelska, om alla slags Tolkien-ämnen: moral, källor, gestalter med mera. (Det fungerade illa att beställa boken via franska Amazon, man använder med fördel formuläret hos utgivaren, http://www.pu-valenciennes.fr/comm.htm — rulla ner till listan ”Hors collection”, där finns denna volym som nr 19. Man får dock vänta några dagar på orderbekräftelse.)
  • Tolkien and Wales: Language, Literature and Identity av Carl Phelpstead är ett notabelt tillskott till litteraturen. Phelpstead granskar på ett intelligent sätt alla aspekter av sitt ämne, och har letat material både i manuskript i Bodleian Library och i samlingen av böcker från Tolkiens bibliotek i English Faculty Library.
  • I Natur und Kultur in J.R.R. Tolkiens The Lord of the Rings undersöker Eike Kehr sitt ämne ur religiöst, politiskt, modernitetskritiskt, litterärt och receptionshistoriskt perspektiv.
  • Tolkien: Roncevaux, Ethandune, and Middle-earth av L. Douglas Rudder, Jr., är en tunn bok om förhållandet mellan å ena sidan The Lord of the Rings, å andra sidan Rolandssången och Chestertons ”The Ballad of the White Horse”.
  • Tretton arbeten av Friedhelm Schneidewind finner man i hans bok Mein Mittelerde: Artikel und Essays zu Tolkien und seinem Werk. Nästan allt är publicerat förut på olika håll.
  • Mark Horne har skrivit levnadsteckningen J.R.R. Tolkien i en serie av biografier över kända kristna personer från olika tider.
  • Ytterligare en biografi med föremålets namn som titel är J.R.R. Tolkien av Alexandra Wallner. Den här är en bilderbok för barn; John Wallner har gjort bilderna.
  • Tolkien Times: Zeitung aus Mittelerde är ett blad som sporadiskt ges ut av det tyska förlaget Clett-Kotta. En stor del av numret för 2011/2012 handlar om andra böcker i deras utgivning, men framsidan presenterar Das Silmarillion och på baksidan finns ett reportage från DTGs Tolkien Tag 2011.
  • Under året utkom de två första numren av tidskriften Journal of Inklings Studies. Det första av dem innehöll dock inget om Tolkien, det andra hade en recension av Hazells bok (2006) om midgårda botanik.

Utöver denna ansenliga hög ur årets utgivning förevisades även en del litet äldre material, strött över skalan från obskyrt till högst relevant:

  • 2010, samma år som Steimels och Schneidewinds antologi om Tolkien och musik, utkom även samlingen Middle-earth Minstrel: Essays on Music in Tolkien, redigerad av Bradford Lee Eden. Elva uppsatser, inte bara om ”Music in Tolkien”: i bidragen av Amy H. Sturgis och David Bratman ges panoraman över musik inspirerad av eller besläktad (Sibelius, låt oss säga) med Tolkien. En intressant, något meandrande, artikel av John R. Holmes, ”‘Inside a Song’: Tolkien’s Phonaesthetics” ger bland annat några citat, från papper i Bodleian Library, ur ett föredrag Tolkien höll för Lincoln Musical Society. Bokens sista inslag faller utanför ramen; Anthony S. Burdge skriver om en musikskapare som går under namnet Thoth, med vaga analogier till Tolkien.
  • DTG (Deutsche Tolkien Gesellschaft) ger ut årsboken Hither Shore, som för 2010 hade temat ”Tolkien und Romantik”, ett tema som varieras och problematiseras på flera intresssanta sätt i volymens artiklar.
  • Mittelerde und das 21. Jahrhundert: Zivilisationskritik und alternative Gesellschaftsentwürfe in J.R.R. Tolkiens The Lord of the Rings (2005) av Alexander van de Bergh täcker, som framgår av titeln, delvis samma fält som Kehrs ovannämnda arbete, och ingår också i samma serie, Studien zur anglistichen Literatur- und Sprachwissenschaft från Wissenschaftlicher Verlag Trier.
  • Den flotta soffbordsboken Le Monde magique de J.R.R. Tolkien (2010) med text av Edouard Kloczko och illustrationer av Krystal Camprubi är inte så allomfattande som det låter utan koncentrerar sig på personer och platser i The Hobbit. Dock finns det även uppslag om exempelvis de Två Träden. Läsaren bjuds flerstädes på ‘extraeffekter’, som olika flikar att vika ut och hitta ny text bakom, en inklistrad (”örn-”)fjäder, ett tygprov ur Gandalfs halsduk . . .
  • Sedan tidigare ägde Beregond A Working Concordance (1987) av Paul Nolan Hyde, ett index över namn samt element ur midgårda språk, som täcker de flesta av Tolkiens böcker fram till och med The Shaping of Middle-earth. Nu hade han kompletterat med systervolymen A Working English Lexicon (1988) av samme Hyde, som indexerar engelska ord använda i glossor till namnen och elementen i den första volymen.
  • Trots att Tolkien nämns i undertiteln på boken klarar Charles Delattre av honom på bara sju och en halv sidor i Le Cycle de l’anneau: De Minos à Tolkien (2009). Boken försöker ur allehanda mytologi, sagor och sedvänjor schematisera fram ett underliggande mönster som handlar om att kasta ringar i vattnet.
  • Decembernumret 2001 av den franska tidskriften Pavillon Rouge innehöll på sidorna 36 till och med 47 en ”Hommage au Seigneur des Anneaux”. Efter en inledning följer ett transkriberat samtal mellan sju författare om ”la trilogie de Tolkien” och dess inflytande på deras egna verk, och sist en avslutning. Ett antal bildkonstnärer har också bidragit till homagen.
  • En esoterisk upplysningslärare vid namn Ramtha har bland mycket annat skrivit boken The True Story of a Master: Gandalf’s Battle on the Bridge in the Mines of Moria (reviderad upplaga 2007). Boken är inte tjock och det mesta av innehållet är allmänt undervisande, men det lilla som faktiskt sägs om Tolkiens verk är mycket entusiastiskt.

Efter att vi tittat på allt detta fortsatte seminariet med att Beregond ventilerade ett par
projekt. Det ena var ett studium av Tolkiens midgårdskartor som först lagts fram vid Arda-symposiet i Oslo 1997 och som nu i somras varit en programpunkt på Eurocon och för det ändamålet gjorts om för att presenteras per dator. Det andra hade också med geografi att göra: vid den stora konferensen i Birmingham 2005 höll Beregond ett föredrag med rubriken ”River courses in Third Age Middle-earth”. Han hann aldrig ge det skriftlig fason i tid till att komma med i konferensens Proceedings, men nyligen hade Tolkien Society bett att få det till en ny volym som förbereds. Därför hade han letat fram de ursprungliga föredragsstolparna och presenterade nu innehållet för respons. Efter diskussionen kring detta — en fråga är om det bör begränsas för att bli mer sammanhållet, eller tvärtom utvidgas — avrundades kvällen.
Med tanke på vårt ringa antal beslutades att datum för nästa seminarium skulle fastställas med hjälp av vävtjänsten Doodle.

6 oktober 2011

Höstens första möte blev en kväll med rikt innehåll och fyra deltagare.

Bo Eriksson, författare till Tusen år av fantasy: Resan till Mordor (2007) och verksam vid universitetets historiska institution, har varit i kontakt med ett produktionsbolag som kan tänka sig att göra en Tolkien-dokumentär nu när Hobbit-filmerna nalkas, och han ska skriva synopsis till en sådan. Bolaget har sagt ifrån att det dels måste finnas nordiska kopplingar (ett reportage om en engelsk författare rätt och slätt duger inte), och dels måste finnas med kvinnogestalter. Naturligtvis måste det som tas upp också gå att bildsätta på något slående sätt. Han hade redan några idéer — att slå upp någon vacker Edda-handskrift på KB och peka ut dvärganamnen och Gandalf där, att ro ut på Tingstäde Träsk och se på resterna av Bulverket som parallell till Laketown, . . . — och bad seminariet om fler. Det vi diskuterade var bland annat:

  • Uppsala högar som parallell till högarna utanför Edoras.
  • Túrin som reflex av både Kullervo och Sigurd Fafnesbane.
  • Drottning Margrethe som Tolkien-inspirerad konstnär.
  • Éowyn som sköldmö och reflex av Hervor (förresten skulle operan i Malmö snart efter seminariet uppföra Stenhammars Tirfing).
  • Namngivning av svärd.
  • Nauglamír som parallell till Brisingamen.
  • Celebrimbors namn angivet på Morias västport som parallell till runristares namn angivna på deras verk.
  • Den snabba nordiska Tolkien-receptionen.
  • Tingsscenen i ”The Wanderings of Húrin”.

Bo kommer att hålla oss à jour med hur projektet fortskrider.

Efter denna stimulerande diskussion tittade vi på Beregonds nyackvisitioner. Det hade på sistone kommit ut ett flertal nya böcker om Tolkien, och flera av dem saknades ännu i hans bibliotek, men följande hade han skaffat av 2011 års utgivning:

  • Robert S. Blackham har ju tidigare skrivit ett par böcker om Tolkiens Birmingham respektive Oxford. Nu har han fortsatt med Tolkien and the Peril of War. Det handlar förstås om första världskriget, och liksom hans tidigare böcker är den rikt illustrerad med foton, kartor, etcetera.
  • Samme författare har också anlitats för Tolkien-häftet i serien Pitkin Guides (således: The Pitkin Guide to Tolkien). Även denna rikt illustrerad, med skillnaden att här är det genomgående färgbilder.
  • The Ecological Augury in the Works of JRR Tolkien av Liam Campbell är det senaste från Walking Tree Press. Campbell skriver klart och välövervägt om den ‘gröna’ tematiken i Tolkiens verk.
  • Vår- och sommarnumret av Mythlore innehöll tio bidrag, varav fem hade rena Tolkien-ämnen och ett jämförde Williams och Tolkien.
  • Tolkien: La Luce e l’Ombra är en samling, redigerad av Giovanni Agnoloni, med tio uppsatser, av vilka merparten publicerats annorstädes. Agnoloni har översatt flera av dem från engelska, en från franska.
  • Giovanni Agnoloni har också skrivit en bok, Tolkien e Bach: Dalla Terra di Mezzo all’ energia di fiori. Den som här sammanställs med Tolkien är inte den store tonsättaren utan Edward Bach, född i Moseley utanför Birmingham där Sarehole ligger, och sex år äldre än Tolkien. Bach kom att utveckla en egen gren av homeopatin, med vatten som får sin kraft av blommor. Bachs diagnosschema bildar ett slags arketypisk karta över själen och livet, och Agnoloni letar fram samma schema i Tolkiens berättelser. (Annars skulle entvatten kunna vara en mer konkret anknytningspunkt, men jag har vid snabbskumning inte sett att det nämns.)
  • En tredje italiensk bok detta år är Le radici profonde: Tolkien e la Sacre Scritture av Greta Bertani. Titeln summerar innehållet.

Bland sina nyköpta icke-nyutkomna böcker hade Beregond ett par översättningar med vissa anspråk på att även räknas till litteraturen om Tolkien:

  • I Las aventuras de Tom Bombadil från 2005 visas originaldikterna ur The Adventures of Tom Bombadil på vänstersidorna parallellt med spanska översättningar på högersidorna. Vad som berättigar boken att listas här är avdelningen i slutet med korta kommentarer till dikterna. Översättningen gjordes av flera händer på en spanskspråkig Tolkien-epostlista.
  • På franska kom 2008 en separat utgiven översättning (gjord av Daniel Lauzon) av ”The Etymologies” ur The Lost Road and Other Writings. ”Cette édition des Étymologies intègre, avec l’accord de Christopher Tolkien, de Carl F. Hostetter et de Patrick H. Wynne, une partie des corrigenda des Étymologies publiés dans les nos 45 (2003) et 46 (2004) de Vinyar Tengwar.” Den springande punkten är förstås ”une partie”. Det är inte uppenbart vad för urvalskriterier som gällt. Ett tycks ha varit att inte rucka på normalisering av exempelvis accenter som Christopher Tolkien gjort — vilket är rimligt då det faktiskt ska vara en översättning av hans edition (det är väl även därför som addenda lämnats därhän). Men i vissa fall är det svårare att förstå varför ett korrigendum inte införlivats. Beregond hade stora planer på en fullständig genomgång; man får väl se vad det blir av dem.

Till ackvisitionerna hörde även spridda nummer av The Green Dragon från 1968-70, ett nummer av The Eildon Tree från 1976 med vissa Tolkien-inslag, och Les Cahiers de l’imaginaire nummer 6 (juni 1982), ett specialnummer helt ägnat Tolkien (ett par artiklar översatta från engelska, sju egna franska, en Tolkien-bibliografi). Dessutom dessa böcker:

  • El Viaje del Anillo: Estudio de la estructura narrativa de El Señor de los Anillos y de la poética de J.R.R. Tolkien av Eduardo Segura (2004) är bokversionen av hans doktorsavhandling.
  • Sociedad Tolkien Española delar årligen ut Gandalf-priset för noveller och Ælfwine-priset för Tolkien-studier. Vardera kan delas ut till flera nominerade, som första, andra och tredje pris. 2009 publicerades de två föregående årens pristexter, fem av vardera sorten, i Premios Gandalf y Ælfwine 2007 y 2008.
  • Alain Tesnière har skrivit och 2007 på eget förlag publicerat La Quête du sens dans Bilbo le Hobbit de J.R.R. Tolkien. Efter 70 sidors översikt över Tolkiens liv och verk följer Tesnière på 300 sidor texten i The Hobbit i princip punkt för punkt.
  • Elfentaal: Een inleiding in het Sindarijns är ett tunt häfte som tydligen kom ut i samband med Jacksons filmer (New Line Productions är copyrightägare). Tolkienwinkel har gjort en fotostatkopierad vidareutgåva (där en lista med tips om fler böcker i ämnet lagts till). Innehållet i häftet når inte upp till samma nivå som alviskan i filmerna.
  • Till filmlitteraturen hör också Studying The Lord of the Rings av Anna Dawson (2006); det som studeras är, vilket förordet förklarar, inte bokverket, inte heller bokverkets överföring till film, utan filmverket som sådant.
  • (Ovannämnde Bob Blackham har även gjort Oxford-häftet i serien Britain in Old Photographs, som utkom 2009. Efter en kort introduktion består den enbart av foton med bildtexter. Den har ingen särskild inriktning på Tolkien, men visar mycket av det Oxford han hade omkring sig.)

Efter att denna litteraturhög tittats igenom måste Bo Eriksson avvika, men de kvarvarande lyssnade till Beregonds redogörelse för sitt nyliga studium av en del Tolkien-material på Bodleian Library i Oxford. Han hade varit ute efter två saker:
- För det första att se baksidan av den version av Morias västport som är figur 153 i J.R.R. Tolkien: Artist & Illustrator. Den tengwatext på bladets frånsida som där svagt skiner igenom framlades i avskrift för seminariets begrundan. Därtill hade Beregond gjort en förteckning över ställen med tengwar i MS Tolkien Drawings 90 och 91; dock hade han inte haft tid nog till att skriva av dem alla.
- För det andra att fortsätta utforskningen av Tolkiens kontakter med Ragnar Furuskog, med hjälp av korrespondens som finns i Bodleian och som seminariet nu fick del av. Efter att vi talat en stund om behandlingen av vokaler i Ormulum, som Tolkien nämnde i ett av breven och som Nils-Lennart Johannesson kunde berätta om, avslutades ett givande möte.

« Äldre inlägg

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.