Tolkienseminariet

Från sin första början samlades seminariet på Stockholms universitet under professor Nils-Lennart Johannessons egid. Men under 2018 blev Nils-Lennart svårt sjuk, och han gick bort 2019. När seminariet nu efter ett och ett halvt år åter kunde sammankomma var det på ny plats — Södertörns högskola — och med egiden buren av professor Lena Roos.

Mötet, som samlade fyra deltagare, inleddes med att Beregond tecknade minnet av Nils-Lennart Johannesson. Sedan redogjorde han för seminariets upphov och historia, och alla närvarande presenterade sig.

Det var mycket som hunnit hända sedan senast. Under juni till oktober 2018 hölls i Bodleian Library en stor utställning om Tolkien som slog alla tidigare besöksrekord. En annan version av utställningen hade med samma succé visats på Morgan Library i New York (25 januari till 19 maj 2019), och nu i oktober 2019 hade den tredje och största versionen öppnat på franska nationalbiblioteket i François-Mitterand-anläggningen i Paris. Beregond berättade om Oxford-versionen, som han grundligt skärskådat; Paris-versionen planerade han att besöka i januari.

Den 25 november 2018 hölls programkvällen Tolkien: Dit och tillbaka igen i Nacka kyrka. Programmet bestod av musik med sång och interfolierade läsningar, och efter paus ett panelsamtal som även spelades in som avsnitt 21 av Tolkienpodden; panelen omfattade utöver poddtrion Adam Westlund, Daniel Möller och Elisabeth Bergander även prästen Peter Fransson och kyrkomusikern Gunilla Werner. Programbladet innehöll drygt sex sidor om Tolkiens liv och två sidor om Tolkien-inspirerad musik; allt lär vara författat av Daniel Möller.

En filmatisering av Tolkiens liv och öden fram till och genom första världskriget hade premiär i maj 2019 och kom till Sverige i september. Dessvärre kunde vi konstatera att den förhöll sig mycket fritt till fakta.

1–4 augusti 2019 hölls Omentielva Toltea, den åttonde internationella konferensen om Tolkiens skapade språk, som Beregond är sekreterare för, denna gång i Reykjavik. Konferensen hade nitton deltagare på plats och ytterligare fyra föredragshållare via länk. Deltagarna hade också fått titta på ett antal brev från Tolkien till Sigurður Nordal som bevaras i det isländska nationalbibliotekets samlingar.

Till skillnad från tidigare gånger hade akterna från den föregående konferensen, alltså i det här fallet Arda Philology 7, inte hunnit publiceras i tid före den nya, så nu väntar världen både på den volymen och den följande.

Några dagar efter Omentielva ägde en betydligt större konferens, arrangerad av Tolkien Society, rum i Birmingham, under det enkla namnet ”Tolkien 2019”, 7–11 augusti. Programmet var överväldigande rikt på både föredrag och andra inslag.

Under hösten hade Beregond för sin del också hållit ett par föredrag. Dels hade han till årets Oxonmoot gripit sig an bilden i Father Christmas Letters som visar jultomten på inflygning över Oxford och försökt fastställa från vilken punkt den är sedd. Dels hade han i börjat av november talat på S:t Ansgarsstiftelsen i Uppsala över ämnet ”Guds ordning och gärning i Tolkiens värld”.

Därmed hade vi sett tillbaka på tiden som gått och kunde övergå till att titta på böcker. På vårt möte i oktober 2017 noterade vi att av de tre stora berättelserna från första åldern det då bara var den om Tuor och Gondolins fall som inte kommit ut som egen bok. Men hösten 2018 kom den: The Fall of Gondolin, som fullbordade Christopher Tolkiens makalösa utgivarvärv. Liksom vad gäller Beren and Lúthien finns hela sagan bara i en tidig text; den version som kunde blivit den slutliga avbryts just när Gondolin kommer i sikte. Denna sista version publicerade först i Unfinished Tales, och de föregående redovisas på olika ställen i The History of Middle-earth. I den nya boken har materialet samlats och presenteras skikt för skikt.

Det här året, 2019, kom Letters from Father Christmas i deluxe-utgåva. Vad som finns med och inte finns med i Father Christmas Letters och de olika senare varianterna under den andra titeln är en snårskog, men förordet utlovar i alla fall att den här gången ska all text och alla illustrationer vara med. Det märkvärdigaste nya som då dykt upp är att det på kuvertet till ett av 1929 års brev, det från Polar Bear med den arktiska meningen, finns vad som torde vara ytterligare arktiska: Raiqe! Telkume kiryandon nolo. Liksom i meningen i själva brevet ser språket ut att vara i praktiken identiskt med Tolkiens dåvarande qenya. Det ges ingen översättning av det nya exemplet. Kiryandon finns i ”Early Qenya Grammar” som böjningsform av kirya ’skepp’, och påskriften skulle då möjligen kunna handla om att brevet ska befordras per skepp. Men Raiqe! ser ut som ett negativt utrop (’Elände!’), och en annan möjlighet är att Polar Bear anmärker något om det som Father Christmas berättar i sitt brev samma år, att björnen råkat hugga sig i tassen. Isåfall skulle kiryandon tolkas utifrån verbroten KIR– ’skära’ och telkume utifrån telco ’ben’. Med samma associationer finns ett tredje tänkbart tema, att Polar Bear kommenterar den kantigt runlika formen på sina bokstäver; telco är ju i The Lord of the Rings ordet för ’stjälken’ på en alvisk bokstav.

Seminariet fick vid detta möte även stifta bekantskap med en längre text av Tolkien som ingen av oss kände till från förut. Förlaget Klett som gav ut den första tyska översättningen av The Lord of the Rings gick 1977 in i det nya Klett-Cotta som därefter har publicerat Tolkiens verk i Tyskland. I en skrift utgiven vid tioårsfirandet, Klett-Cotta: Das erste Jahrzehnt 1977–1987: Ein Almanach, finner man texten ”Mîms Klage”, en sida vers och tre sidor prosa, allt författat av J.R.R. Tolkien, översatt av H.J. Schütz men fortfarande opublicerat i sin originalform. Det handlar alltså om dvärgen Mîm, som här blir överfallen och plundrad av människor. Meditationen över förhållandet mellan honom som smidande konstnär och hans konst är synnerligen tolkiensk.

Beregond hade sedan senast hunnit ackumulera en så stor hög nyförvärvade böcker om Tolkien att han bestämt sig för att dela upp den och till detta möte ta med den del som kommit ut 2018 och 2019, och som inte var knuten till den stora utställningen. Och han var inte ensam om att ha med något att visa.

Böcker från 2018

Att skriva om politiska sidor av Tolkiens verk blir oftast att ytligt plocka förmenta exempel på något skribenten är för eller emot. Men Middle-earth and the Return of the Common Good: J.R.R. Tolkien and Political Philosophy av Joshua Hren är ett verkligt seriöst arbete. Tolkien sätts in i ett stort idéhistoriskt sammanhang. Föga förvånande ligger han särskilt nära thomistiska synvinklar.

Till hyllningsantologin A Wilderness of Dragons: Essays in Honor of Verlyn Flieger har redaktören John D. Rateliff fått in bidrag från ytterligare tjugo skribenter, många bland tolkienforskningens mest välkända namn, och dessutom kunnat inkludera en artikel av framlidne Taum Santoski. Som synes av innehållsförteckningen här är resultatet högintressant.

I ”The Sweet and the Bitter”: Death and Dying in J.R.R. Tolkien’s The Lord of the Rings relaterar Amy Amendt-Raduege död och döende som skildras i berättelsen till moderna och medeltida föreställningar. Även gravseder och vålnader behandlas, och det sista kapitlet ägnas applikabilitet: att Tolkiens ord varit läsare till hjälp inför hotande död, att de ristats på gravvårdar.

Roberta Tosi har skrivit en bok om Tolkiens bildkonst, L’Arte di Tolkien: Colori, visioni, suggestioni dal creatore della Terra di Mezzo, med en avdelning om den unge Tolkiens alster, en om hans illustrationer till legendariet, och en om Roverandom, Mr Bliss och jultomtens brev. Ingen av Tolkiens bilder återges direkt i boken (men det finns färgbilder av bokomslag, frimärken och så vidare där de återges), utan vad gäller primärmaterialet bör läsaren ha tillgång till Artist and Illstrator. Men Tosi har rikligt med svartvita foton av platser Tolkien varit på, andra konstnärers verk att jämföra med, med mera.

Volym I av Le lingue degli Elfi della Terra di Mezzo av Gianluca Comastri kom 2016 och bar undertiteln Storia e sviluppo delle lingue elfiche di Arda. När volym II nu kom hade den samma undertitel på omslaget, men enligt titelsidan heter den L’arte della parola nelle opere di Tolkien. Sant är dock att den i hög grad handlar om alvspråkens historia och utveckling.

Efter att Piotr Anicet Gruszcziński OFM undersökt ämnet Problematyka zła w twórczości J.R.R.Tolkiena: Ocena w świetle teologii katolockiej på 314 massiva sidor följer engelsk sammanfattning på två sidor, under översatt titel: ”The question of evil in J.R.R. Tolkien’s work. A study in the light of catholic theology”.

Som vi sett genom åren skrivs det alltid mycket om Tolkien och kristendom. Michael C. Haldas, författare till Echoes of Truth: Christianity in The Lord of the Rings är medveten om det men förklarar i förordet att han försökt undvika att upprepa vad andra skrivit. Boken är inte tjock men rymmer sjutton korta kapitel, 1–7 om kristet ethos i berättelsen och 8–17 om typologi.

Detta kristna ethos i Tolkiens verk är ämnet även för Donald T. Williams i An Encouraging Thought: The Christian Worldview in the Writings of J.R.R. Tolkien. Williams har ju skrivit tidigare om Tolkien och inklingar, och liksom i tidigare skrifter interfolierar han med välsmidd formbunden poesi. De jacksonska filmernas otillräcklighet kommenteras exempelvis med en sonett.

Poetry and Song in the Works of J.R.R. Tolkien var ämnet för Tolkien Society Seminar år 2017, och under den titeln har Anna Milon redigerat fyra bidrag från det till en liten skrift i Peter Roe-serien. Tolkien Gateway har en innehållsförteckning här.

Tillsammans med sin hustru Greta skapar John Carswell podden The Tolkien Road, och hans bok Tolkien’s Requiem passerade seminariebordet i mars 2017. Nu låg på vårt nya bord en ny bok av honom, Tolkien’s Overture: Concerning the Music of the Ainur. Den tar inte enbart upp ainurs musik utan även musik i Midgård.

Eulampia Tsirelī har skrivit Δέντρα και Δάση της Μέσης-Γης: Μυθολογία — Συμβολισμός — Αναφορικότητα (’Midgårds träd och skogar: mytologi – symbolism – referentialitet’), vilket också det längsta kapitlet i boken heter. Det finns ju mycket att ta av i tolkiensk trädväg, och Tsirelī får med de Två Träden, Vita Trädet, enter, goda och onda skogar med mera, och för även in träd och skogar från Bibeln och mesopotamiska källor. Colin Duriez har skrivit förord till boken.

Ett par böcker av Duriez tittade vi på i mars 2013, och en av dem, Amazing and Extraordinary Facts: J.R.R. Tolkien, kom 2018 i ny reviderad upplaga.

Journal of Inklings Studies från Edinburgh University Press hade 2018 nått fram till volym 8, och gick med den över från A5 till ett litet större format. Denna tidskrift utmärker sig för insatta och belysande recensioner, men i det första av volymens två nummer var recensionsavdelningen ersatt med ett ”Book Symposium” kring en samling med poesi av Joy Davidman. Artikelavdelningen hade tre bidrag, och ett av dem hade Tolkien-ämne. I det andra numret fanns ingen Tolkien-artikel, men flera relevanta recensioner. Se innehållsförteckningar här och här.

J.R.R. Tolkien History Bites av Solomon Schmidt är en koncentrerad och lättläst studiebok som går igenom Tolkiens liv och sammanfattar hans mest kända verk. Efter varje avsnitt ställs kontrollfrågor och förklaras ord som en ung läsare kanske inte hört. Schmidt var själv fjorton år när han skrev boken.

Häftet Qui, nel mondo reale: L’incredibile corrispondenza tra il mondo di J.R.R. Tolkien e il nostro cuore handlar inte om det titeln säger, utan presenterar på en eller två sidor var de viktigaste personerna och folken i The Lord of the Rings. Det lär vara sammanställt av L. Arrighini, fast det inte självt anger detta.

En av de allra flitigaste författarna på fältet är ju Mark T. Hooker, nu upphovsman till The Tolkiennymicon: Τόλκιννῠμῐκόν: Studies in Tolkiennymy: Or, Searching for the Origins of Elvo-Indo-European in Tolkien’s Elvish Lexicon . Som tidigare får man säga att av ett rikhaltigt och många gånger originellt innehåll är det mycket som går till spillo i osannolika och vilsegångna resonemang.

Carolina Redivivas exemplar av Magnifika frukostar för kemister och andra livsnjutare, skriven av Ulf Ellervik, låg på bordet eftersom kapitlet ”Scones” inleds med ett citat från Erik Anderssons översättning av The Hobbit, som följs av en kort kommentar kring den mat som serveras i inledningskapitlet till den boken.

To Middle-earth and Back Again är skriven av Kaitlyn Facista, som också gör podden Tea with Tolkien. Den här boken ska vara ett hjälpmedel för fromma reflektioner medan man läser The Lord of the Rings: för varje kapitel i Tolkiens bok finns ett uppslag med en sammanfattning på ena sidan och uppbyggliga tankar på den andra och plats för egna anteckningar nedanför.

Slutligen må nämnas ett par resultat av kreativitet som inspirerats av Tolkien, dels diktsamlingen Dreams of Another Land av Peter Kenny med ett förord av Colin Duriez, dels och framför allt Tolkienography: Isildur’s Bane & Iconic Interpretation av den skicklige konstnären Jay Johnstone med kommentarer av Thomas Honegger, tryckt i en begränsad upplaga om 500 exemplar.

Tolkien och klassikerna

Den flitige Roberto Arduini har tillsammans med Cecilia Barella, Giampaolo Canzonieri och Claudio Antonio Testi redigerat Tolkien e i classici i två band. Det första kom ut 2015, det andra 2018, innehållsförteckningar här respektive här. Begreppet ’klassiker’ innefattar här antika (Homeros, Seneca . . .) men också medeltida (Marco Polo, Malory . . .) och senare (Shakespeare, Poe . . .) författare.

Ett urval ur bägge banden i engelsk översättning (och med en artikel av Tom Shippey tillfogad) kom 2019 ut från Walking Tree. Innehållet i Tolkien and the Classics förtecknas här.

Böcker från 2019

En exceptionellt viktig bok från detta år är Tolkien’s Library: An Annotated Checklist av Oronzo Cilli. Den redovisar alltså alla böcker man vet att Tolkien ägde, men inkluderar även dem man bara vet att han läst eller citerat ur eller hänvisat till på något sätt. Huvudlistan omfattar 2599 titlar och kompletteras av listor med Tolkiens egna verk, intervjuer med Tolkien och recensioner av hans verk man vet att han sett, avhandlingar som han handledde eller examinerade, texterna som Early English Text Society gav ut under den period Tolkien satt med i styrelsen, samt scheman över de ämnen Tolkien föreläste om genom åren. Allt följs förstås av bibliografi och flera register. Tom Shippey har försett boken med ett förord, och på konferensen Tolkien 2019 hjälpte han Cilli att presentera sitt verk.Omslagsbilden, Gandalf vid en pulpet med böcker och rullar, är målad av Jay Johnstone.

Johnstone har målat omslagsbilden också till Sub-creating Arda: World-building in J.R.R. Tolkien’s Work, Its Precursors, and Its Legacies, en bastant antologi redigerad av Dimitra Fimi och Thomas Honegger, med inte mindre än tjugo bidrag. Innehållsförteckning och sammanfattningar här.

Årsskriften Lembas Extra 2019 bar en liknande tematitel, The World Tolkien Built, men i de åtta artiklarna behandlas ting som troll, kärlekspar och den lärda och lekfulla bakgrunden till Farmer Giles of Ham, utan skönjbar ämnesbegränsning.

På vågen tung är volymen Tolkien et les sciences, sammanställd av Roland Lehoucq, Loïc Mangin och Jean-Sébastien Steyer. Fast den inte försöker vara systematisk och uttömmande låter den många av vetenskaperna komma till tals; redaktionen har hittat trettioåtta sakkunniga skribenter. Tolkien placeras in i ekonomins idéhistoria; ämnen som Midgårds geologi sammanfattas tillförlitligt; inför förunderligheter som Ringen tillåts lekfulla spekulationer (en legering av radioaktivt guld med platina och iridium kanske vid friktion mot ett finger kan störa det optiska fältet så att bäraren blir osynlig?).

Luigi Morelli har i Tolkien, Mythology, Imagination and Spiritual Insight: The Enduring Power of the Lord of the Rings ett antroposofiskt perspektiv. En sak han framhåller är hur övertygande Tolkien i ”The Notion Club Papers” skildrar erfarenheter av kosmiska och nedärvda minnen — måste det inte vara självupplevt? När det gäller The Lord of the Rings blir det dock mest bara ett långt kondensat av innehållet.

Newsweek Special Edition i januari, J.R.R. Tolkien: Celebrating the Professor’s Greatest Creations hyllar The Hobbit, de tre volymerna av The Lord of the Rings, The Silmarillion, The Children of Húrin, Unfinished Tales, Beren and Lúthien, The Fall of Gondolin och Letters of J.R.R. Tolkien med citat, sammanfattningar och tjusigt bildmaterial. Man finner också intervjuer med Andy Serkis och Ted Nasmith.

Med anledning av filmen om Tolkien innehöll The Mail on Sunday 28 april en artikel av John Garth om Tolkiens ungdomstid, kärlekshistorien, TCBS och världskriget.

*

Efter bokbetittandet avslutades kvällens övningar med att vi diskuterade hur man utifrån de otillräckliga ledtrådarna bäst rekonstruerar den okända bakgrunden till brev 113, dock utan att göra något genombrott.

Denna gång hade seminariet tre deltagare. Beregond hade blivit klar med sin undersökning av dateringar av brev i Letters, och publicerat resultatet i avdelningen om breven i sitt vävnäste, under rubrikerna ”Veckodagar” och ”Terminer och ferier”. Nu redovisade han det för seminariet. Breven fördelas inte jämnt över veckodagar och säsonger, men trots livliga spekulationer fann seminaristerna inte uppenbara förklaringar till skillnaderna.

11 december 2017 auktionerade Sotheby’s i New York som lott 345 ut ett brev som Tolkien skrev till William Galbraith 8 mars 1956, jämte ett kort från 12 april. Brevets sista sida finns på bild i auktionskatalogen (betitlad Fine Books & Manuscripts), och beskrivningen citerar även från andra ställen i det. (Feltryck i katalogen: brevet anges vara från 1965, men av beskrivningen framgår att rätta årtalet är 1956.) Som svar på en fråga konstaterar Tolkien att midgårdskartan inte går att tydligt översätta till nuvärldens geografi, men säger att det förstås tänks finnas en relation ”in a general way”.

Utöver denna Tolkien-text fanns det till skillnad från förra gången åter ymnigt med böcker att bese, särskilt som det var två deltagare som hade varsin hög med nyförvärv med sig.

• Ett av Tolkien-forskarens nyttigaste hjälpmedel, The J.R.R. Tolkien Companion and Guide av Christina Scull och Wayne Hammond, hade utkommit i ny reviderad upplaga, nu i tre band. Kronologidelen är fortfarande ett band, men uppslagsdelen har blivit två. Förutom att innehållet utökats har verket nu fått levande kolumntitlar, vilket underlättar användningen.
• Flora of Middle-earth: Plants of J.R.R. Tolkien’s Legendarium av Walter S. Judd och Graham A. Judd kandiderar att bli ett standardverk på sitt område, uttömmande och upplysningsrikt, även om en kritisk läsare kan hitta detaljfel. Fadern Walter har skrivit den botaniska texten och sonen Graham har illustrerat.
• 2017 kom en ny samling av Verlyn Flieger, There Would Always Be a Fairy Tale: More Essays on Tolkien. Den innehåller nitton studier, av vilka nio tidigare publicerats på olika håll.
• Jonathan S. McIntosh undervisar i filosofi och hans bok The Flame Imperishable: Tolkien, St. Thomas and the Metaphysics of Faërie (2017) jämför tolkienska tankar med Thomas av Aquinos system. Detta är en mycket seriös analys av det teologiska innehållet i framförallt ”Ainulindalë”, och den har hälsats med lovord från många.
• Teologiska aspekter behandlas i tre böcker till:
  • Tolkien et la religion: Comme une lampe invisible av Leo Carruthers (2016) presenterar Tolkiens katolicism i liv och brev och dess osynliga närvaro i hans verk.
  • I form av tillämpningar och paralleller görs den mycket synlig i The Road Goes Ever On: A Christian Journey Through The Lord of the Rings av Ann K. Frailey (2017, andra upplagan; den första kom 2011), som rentav är försedd med Imprimatur och Nihil obstat.
  • Det är förstås Gandalf, Frodo och Aragorn som Philp Ryken lyfter fram i The Messiah Comes to Middle-earth: Images of Christ’s Threefold Office in the Lord of the Rings (2017).
• Som ofta förelåg också en volym från förlaget Walking Tree, Binding Them All: Interdisciplinary Perspectives on J.R.R. Tolkien and His Works (2017), redigerad av Monika Kirner-Ludwig, Stephan Köser och Sebastian Streitberger. Innehållsförteckning här.
• Tolkien Societys årliga seminarium tog sig 2016 an ett centralt tema. Tolv bidrag publicerades 2017 som Death and Immortality in Middle-earth: Proceedings of the Tolkien Society Seminar, redigerad av Daniel Helen. Innehållsförteckning här.
• En ny bok i genren Tolkien-biografier för barn är John Ronald’s Dragons: The Story of J.R.R. Tolkien, med text av Caroline McAlister och bilder av Eliza Wheeler (2017); närmare fyrtio stora färgtryckta bilderbokssidor, följda av noter och bibliografi.
• Att Tolkiens The Fall of Arthur såg tryckpressens svärta och dagens ljus 2013 inbjöd, kan man säga, till en samling som The Inklings and King Arthur: J.R.R. Tolkien, Charles Williams, C.S. Lewis, & Owen Barfield on the Matter of  Britain, som kom ut 2017 (nätt och jämnt, 22 december), redigerad av Sørina Higgins. Hon är Williams-expert och har bloggen The Oddest Inkling, där hon också lagt ut bokens innehållsförteckning.
• Tolkien studeras tillsammans med andra författare i tre böcker till:
  • Zachary A. Rhone, The Great Tower of Elfland: The Mythopoeic Worldview of J.R.R. Tolkien, C.S. Lewis, G.K. Chesterton, and George MacDonald (2017), med förord av Colin Duriez. Den gemensamma världsåskådning som presenteras är förstås kristen, så boken kunde nästan lika gärna ha förts till den teologiska avdelningen ovan.
  • Michael Tomko, Beyond the Willing Suspension of Disbelief: Poetic Faith from Coleridge to Tolkien (i pocket 2017 – utkom inbunden 2016 och som ebok 2015). Tomko tänker vidare utifrån Coleridges idé om ”willing suspension of disbelief”, och därvid både lyssnar han på Tolkien som litteraturteoretiker och låter The Lord of the Rings vara med bland texter som tankarna testas på.
  • Kinderliterarische Mythen-Translation: Zur Konstruktion phantastischer Welten bei Tove Jansson, C.S. Lewis und J.R.R. Tolkien, utgiven av Gunda Mairbäurl, Ingrid Tomkowiak, Ernst Sibert och Klaus Müller-Wille (2013). Innehållsförteckning här: i de fem första av de arton artiklarna behandlas Tolkien.
• Nummer 1044 av det franska litterära månadsmagasinet Europe hade omslagstiteln och temat H.P. Lovecraft, J.R.R. Tolkien (april 2016). Temat fyllde de första tvåhundra sidorna, hundra om Lovecraft, hundra om Tolkien; se innehållsförteckningen.
• Festskriften The Medieval Book and a Modern Collector: Essays in Honour of Toshiyuki Takamiya, redigerad av Takami Matsuda, Richard A. Linenthal, John Scahill och D.S. Brewer (i pocket 2015, inbunden 2004) innehåller artikeln ”Lords of the Ring, Tolkien, Beowulf, and the Memory of Song” av Ruth Morse.
• 2015 kom också en bok om uppdiktade språk, Liftarens parlör till galaxen av Yens Wahlgren. Ett helt kapitel ägnas åt Tolkien som språkskapare, med quenya, sindarin och khuzdul som främsta exempel. I ett avslutande kapitel behandlas språkapproprieringar, däribland lajvares svartspråk/orkiska.
• En förfärligt stor och tung bok om Jacksons version av Midgård heter Middle-earth from Script to Screen: Building the World of The Lord of the Rings & The Hobbit, som flera andra av de filmofficiella böckerna skriven av Daniel Falconier, utkom 2017 med bilder och beskrivningar av alla olika lokaliteter som scener i Jacksons filmer utspelas i.

Det var fyra seminarister som samlats denna gång.

För ovanlighetens skull hade vi inte många böcker på bordet. Men det fanns en som — också det ovanligt — var en svensk bok, nämligen Det germanska spåret: En västerländsk litteraturtradition från Tacitus till Tolkien av Lars Lönnroth (2017). Det är en översikt av den medeltida engelska, tyska och nordiska folkspråkslitteraturen och dess reflexer i senare tider, från göticismen och framåt, i 22 kapitel varav det näst sista behandlar Tolkien.

Mythlore 131 (Fall/Winter 2017) inleds med att respektive arkivarie presenterar Wade Collection (där Tolkien är en av de sju författare som samlas, men står för betydligt mindre än en sjundedel av samlingen) och Tolkien-samlingen vid Marquette University. Därefter ägnas Tolkien fyra av de åtta artiklarna, och fem böcker om Tolkien recenseras. Värd att notera är artikeln av Dennis Wilson Wise om nomineringen av E.M. Forster till nobelpriset i litteratur som Tolkien tillsammans med två andra oxfordprofessorer skickade in 1954.

Gustav Dahlander berättade att han i historiepodden Hardcore History hört Dan Carlin dra paralleller mellan första världskriget och Midgårds historia, som att Europa genom kriget lämnade en form av högkultur bakom sig, vilket liknar det dalande förloppet i legendariet, och att vissa förbund under kriget hade karaktär av Sista alliansen.

Beregond hade börjat undersöka dateringarna av breven i Letters. Seminariet bidrog med uppslag till hur undersökningen skulle fortsättas.

Historien förtäljer inte hur välbesatt seminariebordet var denna kväll. Men Beregond hade i september varit på Bodleian Library i Oxford och börjat gå igenom samlingen av tidningsklotter. Tolkien klottrade mönster och blommor och annat på tidningssidor, ofta medan han löste korsordet, och rev många gånger ur och sparade resultatet. Ibland daterade han det också, och i en del andra fall syns tidningens datum. Klotterperioden täcker 60-talet. Ett litet urval publicerades till exempel som plansch 43 i Pictures by J.R.R. Tolkien.

Beregond hade också varit på konferensen Omentielva Otsea i Hayward i Kalifornien, och hade därifrån med sig ett par Asterix-episoder översatta till quenya och sindarin av Roman Rausch och textade med tengwar, cirth och sarati av Alexandar Mikić.

En nyutkommen bok av Tolkien låg på bordet: Beren and Lúthien, där Christopher Tolkien presenterar hela berättelsen och dess utveckling genom olika versioner. Den lär inte innehålla någon text som inte publicerats i The History of Middle-earth, men en Silmarillion-läsare kan här få denna romantiska berättelse fullt uppmålad i ett sammanhang. Vi konstaterade att två av de tre stora berättelserna från första åldern härmed kommit ut som böcker, och den om Gondolins fall skulle ge ett fullbordat triss.

En inte egentligen nyutkommen, men nytryckt, bok av Tolkien låg bredvid: faksimilutgåvan av första upplagan av The Hobbit. Till och med handrättelsen av Dodgeson till Dodgson på  skyddsomslagets bakflik är återgiven.

Vi tittade på ytterligare några böcker:

• I samband med Unquendors sjunde lustrumfirande 2016 hölls en konferensdag på Leidens universitet. Akterna därifrån samlades i Lembas Extra 2016, redigerad av Nathalie Kuijpers, Renée Vink och Cécile van Zon, och publicerad 2017 med volymtiteln Tolkien Among Scholars. Efter en inledning av Thijs Porck följer sexton bidrag med ett i genomsnitt mycket ’akademiskt’ innehåll, som ju temat föranleder. Till exempel reder Nelson Goering ut exakt vilken fornengelsk dialekt som bäst överensstämmer med namn och ord i Rohan (svar: riktigt gammal merciska); mer komplicerat än man skulle kunna tro.
• Mythlore 130 (Spring/Summer 2017) var ett Tolkien-dominerat nummer; fem artiklar av nio ägnades åt Auktorn, och Jason Fisher recenserade A Secret Vice.
• Boken On Eagles’ Wings: An Exploration of Eucatastrophe in Tolkien’s Fantasy av Anna Thayer (2016) berör i åtta separata uppsatser begreppet eukatastrof ur olika vinklar.
• Redan 2004 utkom Yubiwa Monogatari, Elufu-go o Yomu: Elvish in Middle-earth av Tsukusu Itó (även känd som Jinn). Det är som synes en bok på japanska om alviska språk.
• Rykande ny var däremot en annan språkbok, A Fan’s Guide to Neo-Sindarin: A Textbook for the Elvish of Middle-earth av Fiona Jallings (2017). Den lär alltså ut en extrapolerad och standardiserad gråalviska, men är ganska väl försedd med källhänvisningar, och med förklaringar av de val som gjorts.
• Det finns bara 100 numrerade och signerade exemplar av Tolkienography: The Middle-earth Inspired Illuminated Manuscripts of Jay Johnstone (2017). Nr 88 förevisades vid seminariet. Men man kan se mer av Johnstones uppmärksammade Tolkien-illustrationer i hans vävnäste.
• 1961 gav Oxford University Press ut Annals of English Literature 1475–1950: The Principal Publications of Each Year Together with an Alphabetical Index of Authors with Their Works. Detta var andra upplagan av verket, den första kom 1935 och täckte bara tiden till 1925. Bland de tillagda tjugufem åren ingick alltså 1937. Fyrtio av det årets nya verk listas, och The Hobbit är ett av dem.

Till detta möte, återigen ett bokfokuserat sådant, samlades fem seminarister. Enligt anteckningarna uppmärksammades först Oronzo Cillis synnerligen innehållsrika vävnäste Tolkieniano Collection. Bland annat har han i sin ägo två anglistiska volymer som tillhört Ragnar Furuskog, som han berättar om i ett blogginlägg där.

Vi granskade ett exemplar av The Green and Burning Tree: On the Writing and Enjoyment of Children’s Books av Eleanor Cameron (urspungligen 1962 men detta var andra upplagan från 1969). Cameron refererar återkommande till Tolkien, såväl ”On Fairy-stories” som The Hobbit och The Lord of the Rings. Men det finns inget samlat Tolkien-avsnitt, och därför finns boken inte med i Bertenstams A Chronological Bibliography of Books About Tolkien.

Det gör inte heller Profesor Przemysław Mroczkowski – polski anglista 1915-2002, en skrift redigerad av Marta Gibińska (2015). I sju texter av olika händer presenteras professorn och hans intresse för framförallt engelsk litteratur från medeltiden och framåt: Chaucer, Shakespeare, Conrad och förstås Tolkien. För oss är ju Mroczkowski känd för att ha blivit bekant med Tolkien och Inklingarna under en vistelse i Oxford 1956 och sedan korresponderat med honom. Tolkien blir dock inte mer än omnämnd i denna bok.

En bok från Camerons tid och Gibińskas land som däremot finns med hos Bertenstam är Samotni wobec historii [’Ensam inför historien’] av Piotr Kuncewicz (1967), som på sidorna 133–144 innehåller essän ”Tolkien, czyli świat” [‘Tolkien, eller en värld’]. Beregond förevisade ett exemplar av boken som han lyckats införskaffa.

Efter litet tal om kommande tolkieniana ägnades mötet åt mer eller mindre nya böcker, flera av dem egenutgivna medelst Lulus eller Amazons tjänster:

• För att låta störst gå först: François de Fournier de Brescia har sammanställt Dictionnaire Elfique Philologique (2014) i två bastanta A4-volymer, en alvisk-fransk och en fransk-alvisk. Storleken beror delvis på att texten är satt med stor stilgrad, men antalet slagord är också stort (mer än 7150 i band 1 och mer än 4430 i band 2, enligt baksidestexten). Löftet som ges av etiketten Philologique uppfylls dock endast genom hänvisningar till besläktade ord, och ibland en etymologisk analys, som dock kan vara osannolik (till exempel härleds här sindarin aras ’hjort’ som en sammansättning ar- ’ädel’ + ras ’horn’ och inte som en rotavledning av RAS med framförställd sundóma; quenya mundo ’tjur’ förklaras egentligen vara en överförd användning av det liklydande mundo ’näsa’, föranledd av tjurars vana att frusta genom näsborrarna). Lexikonet saknar också källhänvisningar.
• Mer verkligt filologisk är O Sindarin Reunido av Gabriel Heitelvan (2017; i en ny utgåva 2018 ändrades författarnamnet till Gabriel Norberto Sander), alltså en bok om gråalviska på portugisiska. Man kan få hela verket som en volym, eller grammatiken och ordlistan var för sig. Med Reunido menas att språkmaterialet sammanförts från olika tillgängliga källor. I ordlistan anges källa för varje slagord, i grammatiken måste man läsa noggrannare: att Heitelvan låter -ch stå som ändelse för andra person singularis vilar på en oviss översättning av en ensam mening, vilket påpekas, men inte syns om man bara tittar på böjningstabellerna.
• Sällskapet Dragon de Brume vill främja Tolkien-kännedomen i den fransktalande världen. Efter de två volymerna av Tolkien, le façonnement d’un monde som varit uppe på tidigare seminarier fogades 2016 samlingen Pour la gloire de ce monde: Recouvrements et consolations en Terre du Milieu till utgivningslistan (undertiteln syftar alltså på Tolkiens termer ”Recovery” och ”Consolation”). Den är redigerad av Jean-Philippe Qadri och Jérôme Sainton, och innehållsförteckning finns här.
• Tesen Taylor Mata framför i The Bones of the Ox Out of Which It Has Been Boiled: Edmund Spenser’s Faery Queene‘s Influence in J.R.R. Tolkien’s The Lord of the Rings (2017) handlar främst om vissa av personerna. Särskilt ska Spensers ”Redcrosse Knight” motsvaras av Boromir och Britomart av Éowyn.
• José Manuel Mosquera presenterar i Tolkien: Señor de las edades (2017) Tolkien som esoteriker.
• Tolkien hade nog inte varit så nöjd med det, men som esoteriker behandlas han också i tre italienska böcker:
  • E. Bartolotti och A. Capone, Frammenti di pensiero tradizionale ne il Signore degli Anelli (2003 — inte ny alls, alltså).
  • Ambra Guerucci och Federico Bellini, Il fuoco segreto di Gandalf: Lo Gnosticismo di J.R.R. Tolkien (2014).
  • Fabio Montelatici, Tolkien e l’Antroposofia: Un’ incontro tra la scienza dello spirito e la piú feconda saga del presente (andra upplagan 2016, den första kom 2012).
• Redan 2011 kom The Loss and the Silence: Aspects of Modernism in the Works of C.S. Lewis, J.R.R. Tolkien & Charles Williams av Margaret Hiley från det förnämliga förlaget Walking Tree. Hiley pekar ut sådana aspekter främst inom tre teman: krig, historia och språk. Naturligtvis citeras Tolkien i kapitlet om språk, men det är i kapitlet om historia som Tolkien blir huvudexemplet på släktskap med modernismen. (Bokens huvudtitel är ju förresten ett citat ur berättelsen om Aragorn och Arwen.)
• Den som vill varva Bilbos äventyr med bibelstudier för skolungdomar kan använda J.R.R. Tolkien’s The Hobbit: A Novel Bible Class for Teens av Lena Hill (2016). Materialet omfattar en Leader Guide och en Student Guide.
• När det gäller Tolkien-anknutna kokböcker finns det två ytterligheter: den ena är att så välunderbyggt som möjligt rekonstruera vad som kan ha tillagats i Tolkiens Midgård, den andra är att sätta midgårda namn på sina vanliga favoritrecept. The Unofficial Lord of the Rings Cookbook av Cassie Batson (2016) närmar sig tyvärr den senare.

Seminariet samlade denna kväll fem medlemmar, och ägnade sig nästan helt åt att gräva sig igenom en hög med böcker. En viktig bok som kommit sedan senast, Verlyn Fliegers edition av The Lay of Aotrou and Itroun, kom inte med den här gången, men det fanns mycket annat.

Av Tolkien

• Hösten 2016 gavs Leaf by Niggle för första gången ut som egen bok. Boken har en introduktion av Tom Shippey.
• I Bloomsbury Auctions katalog Modern First Editions, English and Continental Literature & History, Economics & Law för en auktion 13 mars 2008 avbildas två brev från Tolkien: ett till Burchfield — svårläst för att bilden är liten, men det är daterat 11 juni 1972 — och ett till Ingrid Pridgeon i augusti 1968 — man får se andra sidan, och beskrivningen citerar från första sidan.
• I katalogen Continental and English Literature & Manuscripts and Modern First Editions från samma firma avbildas ett vackert präntat kort från Tolkien till miss J.W.M. Moore, som tydligen var en student, 4 juli 1952. Auktionen hölls 12 maj 2011 men katalogen saknas (än så länge) i Tolkien Collector’s Guides förteckning över Bloomsbury-kataloger.

Om Tolkien: det viktigaste ifjol

• The Return of the Ring: Proceedings of the Tolkien Society Conference 2012 är alltså akterna från den stora konferensen i Loughborough, som publicerades 2016 i två volymer redigerade av Lynn Forest-Hill. Totalt trettiosex bidrag av genomgående hög relevans; de förtecknas här.
• Det senaste från Walking Tree är Laughter in Middle-Earth: Humour in and Around the Works of JRR Tolkien , redigerad av Thomas Honegger och Maureen Mann (2016); beskrivning och artikelsammanfattningar här.
• Hither Shore årgång 12 (för 2015, utgiven 2016) med temat ”Tolkien’s On Fairy-stories” bjuder på nitton artiklar och sju recensioner, som räknas upp här.
• Teologen Lisa Coutras läser i Tolkien’s Theology of Beauty: Majesty, Splendor, and Transcendence in Middle-earth (2016) Tolkien i konjunktion med den teologi om det sköna som Hans Urs von Balthasar (och senare David Bentley Hart) utvecklat. Det är en mycket lovande ansats, och från den kommer Coutras såväl till Tolkiens språktema som till feministkritikers frågor. Presentation med innehållsförteckning finns här. (Man noterar upprört fantasipriserna förlaget satt på denna och följande bok. Det brukar gå att hitta rabatterade exemplar, men det är ingen ursäkt. En bråkdel av priset skulle räcka till produktion och avans.)
• I sin nya bok Tolkien, Self and Other: ”This Queer Creature” (2016) skriver Jane Chance om hur Tolkiens verk bär spår av hans liv, forskning och självbild. Dess innehållsförteckning finns här.

Minnen av Tolkien

• Louis Bouyer kan väl sägas höra till samma grupp av viktiga romerskkatolska nittonhundratalsteologer som ovannämnde von Balthasar. Hans vänskap med Tolkien beskrevs av Michaël Devaux i en artikel i La Feuille de la Compagnie nr 2  som bland mycket annat citerade Bouyers då outgivna memoarer. 2014 publicerades till sist  Bouyers Mémoires, med förord och notapparat av Jean Duchesne. Det lilla som sägs om Tolkien fanns redan hos Devaux. Intressant är att Bouyer minns ett besök hos Tolkien i Headington en höst, alltså senast 1967, då de tillsammans hade roligt åt en amerikansk samling med akademiska Tolkien-studier. Detta måste väl då ha varit The Tolkien Papers från Mankato State College?
• Fotografen John Loengard träffade Tolkien och hans hustru på ett ”seaside hotel” 1968 (gissningvis Miramar) och tog en bild av honom. Fotot och en skildring av mötet, då paret Tolkien irriterades av ett högljutt barn i hotellrestaurangen, finns i Loengards bok Pictures Under Discussion (1987).

Italienska böcker

• Tolkien gjorde ju 1955 en resa till Italien tillsammans med sin dotter Priscilla, och var då en vecka i Venedig och en vecka i Assisi. Till femtioårsminnet 2005 gav Società Tolkieniana Italiana i ett par småskrifter ut uppsatserna Il viaggio di Tolkien ad Assisi: Luoghi e significati (1955) av franciskanpatern Guglielmo Spirito och Le gondole di Gondor: il viaggio di Tolkien a Venezia (1955) av Michaël Devaux (översatt till italienska av Massimiliano Savini). (De utgjorde nr 1 och 3 av en skriftserie ”I quaderni della Contea”; nr 2 i serien var Il viaggio e il retorno ne Il Signore degli Anelli av Andrea Monda som är tryckt tête-bêche i samma häfte som nr 3.) Fader Guglielmo publicerar i en not samma brev från Priscilla som sedan återkom i Il specchio di Galadriel 2006.
• Till skillnad från de häftena är Tolkien e l’Italia av Oronzo Cilli (2016) en tjock bok. Den behandlar alla tänkbara relationer mellan Tolkien och Italien, inte minst översättningarnas utgivningshistoria. En viktig avdelning är Tolkiens egen resedagbok — så viktig att ”Il mio viaggio in Italia: Diario inedito dell’agosto 1955” står med på omslaget och titelbladet. Nu finns det vid närmare genomgång inget ”inedito” i själva texten, utan den är översatt från kronologin hos Scull & Hammond, med dess rikliga utdrag ur dagboken. Men Cilli kompletterar med upplysande noter — han har till exempel identifierat den signore Gardin som Tolkien kom i sampråk med i Venedig — och ett antal foton, några av dem tagna av Tolkien, som Priscilla skänkt till Guglielmo Spirito (ett av dem har tidigare publicerats i Il specchio di Galadriel).
• Samme Oronzo Cilli ligger bakom boken J.R.R. Tolkien l’esperantista: Prima dell’arrivo di Bilbo Baggins (2015). Efter två kortare artiklar om esperantorörelsen i Storbritannien och i Italien på Tolkiens tid (av Tim Owen respektive Renato Corsetti) följer en italiensk översättning av ”Tolkien and Esperanto” av Arden Smith och Patrick Wynne från VII nr 17 (2000), och sist ”Tolkien e il movimento esperantista inglese” av Cilli, som utgör halva boken. Som bihang återger Cilli i faksimil bland annat det brev från Tolkien i The British Esperantist som citeras av Smith och Wynne. (Denna bok finns också i en engelsk version.)
• Edoardo Rialti presenterar mannen och verket i La lunga sconfitta, la grande vittoria: La vita e le opere di J.R.R. Tolkien (2014).
• Claudio A. Testi besvarar i Santi pagani nella Terra di Mezzo di Tolkien (2014) frågan ifall Tolkiens verk är hedniskt eller kristet med ’både och, en syntes’. Ett föredrag av Testi med samma tes finns för övrigt i första bandet av Return of the Ring.
• Florio Scifo studerar i sin Scettro d’oro o dominio di ferro? Le armate della fantasia: Una rilettura di J.R.R. Tolkien (2014) Tolkiens texter och tankar (och hänvisar gillande till Testi).
• Ytterligare en bok från 2014 är Il verdecammino: Studio sulle figure di Tom Bombadil e Al-Khidr av Fabio Todeschini. Al-Khidr är en islamsk legendgestalt, även nämnd i Koranen; han är vis och odödlig.
• Tolkien rocks: Viaggio musicale nella Terra di Mezzo av Fabrizio Giosuè (2015) handlar främst om rockmusik (ett bihang redovisar ett sextiotal heavy-metal-band med Tolkien-namn), men har också ett kapitel om Tolkien-inspirerad musik i folkton, där ett brev från Priscilla Tolkien till musikern Giuseppe Festa återges i faksimil.
• Stefano Giorgianni fyller i sin grundliga J.R.R. Tolkien il signore del metallo: L’immaginario tolkeniano nel panorama heavy metal dal black al power (2016) fler sidor än Giosuè med det litet snävare ämne som titeln anger.
• Giorgianni har även redigerat akterna från en konferens i Trento 2015, elva bidrag som samlats i en bok med samma namn som konferensen: All’ombra del Signore degli Anelli: Le opere minori di J.R.R. Tolkien (2016), se innehållsförteckning här.
• Den lilla boken Secondary world: Tolkien nella narrativa fantastica av Giovanni Iozzia (2016) placerar in Tolkien i fantastikens historia.
• I Hobbitologia (2016), redigerad av Maria Lenti och Paolo Giulisano, finner man tio artiklar om The Hobbit, både Tolkiens bok och Jacksons filmer. Innehållet presenteras här.
• Le lingue degli elfi delle Terre di Mezzo: Storia e sviluppo delle lingue elfiche av Gianluca Comastri (2016), som lovande betecknas Volume 1, innehåller en introduktion till ämnet, en översikt över de olika alviska språken, och en korpus med kanoniska alviska texter.

Om alvisk skrift

• En bastant grundbok i alvisk skrivkonst ger oss Matthew D. Coombes med sin The Elvish Writing Systems of J.R.R. Tolkien (2016). Innehållet förefaller i huvudsak tillförlitligt. När Coombes redogör för den opublicerade tengwatabellen över ”Numenian, or Westron, Mode” (DTS 52) ger han inte bara ljudvärdena (liksom Kloczko i Dictionnaire des langues des Hobbits, des Nains, des Orques) utan även bokstavsnamnen; men han har helt bisarrt fått för sig att dessa namn måste betyda detsamma som quenyanamnen för samma tecken, och översätter tó som ’metall’, pí som ’bok’, och så vidare; och av oklar anledning kallar han systemet ”Numenion” istället för ”Numenian”.
• Mellonath Daeron har givit ut häftet Att skriva med tengwar: En praktisk guide för Tolkiens alviska skrift av Per Lindberg (2017). Det ger skrivregler för quenya, sindarin och svenska.

Övrigt

• Det utkom 2016 två band med texter av Clyde S. Kilby, samlade av Loren Wilkinson och Keith Call. Intressant för oss är det första bandet, som konstitueras av de Inklings-anknutna texterna och heter A Well of Wonder: C. S. Lewis, J.R.R. Tolkien, and The Inklings. Hela Kilbys Tolkien & The Silmarillion finns med, uppdelad i några olika bitar, men det bjuds även några artiklar om Tolkien från andra publikationer. I ett förut opublicerat föredrag som tycks vara från våren 1972, om de sju författarna som Wade Collection sysslar med, är Kilby säker på att Silmarillion aldrig kommer att publiceras.
• John Carswell ger i sin lilla skrift Tolkien’s Requiem: Concerning Beren and Lúthien (2016) en läsarvägledning till en av Tolkiens centralaste berättelser. (Carswell håller också till på TrueMyths.org.)
• Peri Sipahi fördjupar sig i ’A Mighty Matter of Legend’: Tolkien’s Rohirrim. A Source Study (2016) i likheterna mellan rohirrim och fornengelsmän. Verket är en ”Bachelor thesis”.
• David Rowe skriver vackert och entusiastiskt om The Proverbs of Middle-earth (2016). Han låter termen proverbs täcka även vad han klassificerar som aforismer, epigram (”Those who have not swords can still die upon them”) och idiom (”Proper fourteen-twenty!”).
• Den flitige Mark T. Hooker åstadkom 2016 två böcker, som bägge skulle ha vunnit på en hårdare sållning av innehållet:
  • Iter Tolkienensis: A Tolkiennymical Road Trip from Buckland (Worcestershire) to The Ivy Bush (Carmarthen, Wales)
  • Tolkien and Sanskrit: The Silmarillion in the Cradle of Proto-Indo-European; exemplaret på seminariets bord tillhörde andra, utvidgade upplagan.
• Louis Markos behandlar i From A to Z to Middle-Earth with J. R. R. Tolkien (2016) ett Tolkien-anknutet ämne per bokstav i det engelska alfabetet.
• Fan Phenomena: The Lord of the Rings (2015), redigerad av Lorna Piatti-Farnell, innehåller tio uppsatser om fandomfenomen, inte minst kring Jacksons filmer. Innehållsförteckning finns här.
• The Dark Man: The Journal of Robert E. Howard Studies innehöll i volym 4 nr 1 (#12, february 2009) artikeln ”A Comparison of the Ideology of Robert E. Howard’s Conan Tales and J.R.R. Tolkien’s The Lord of the Rings” av Ian Nichols. Han finner flera skillnader.
• Le Seigneur des anneaux: La trilogie — J.R.R. Tolkien av Jade Gathoye (2016) ingår i samma skolmaterialserie ”Fiche de lecture” som Serets häfte om Bilbo le Hobbit som besågs vid mötet 7 maj 2015.
• On the Perilous Road: An Unauthorised Biography of J.R.R.Tolkien av Elizabeth Currie och Alex Lewis (2016) är ett komplement till deras J.R.R. Tolkien: Codemaker, Spy-master, Hero och bygger vidare på samma tes.
• Med årgång 32 (för 2015, utgiven 2016) har VII bytt undertitel från An Anglo-American Literary Review till Journal of the Marion E. Wade Center. Just denna årgång innehöll ingen artikel om Tolkien, men en samlingsrecension av några böcker om Tolkien och om Inklingarna.

Återigen samlades fyra seminarister för samtal om Tolkien. Vi hade denna gång nästan inga publikationer att bekanta oss med, bara två halvårsböcker: Journal of Inklings Studies 6:2 innehöll (liksom numret före) ingen artikel om Tolkien, men recensioner av ett par böcker som seminariet haft uppe, och Mythlore 129 (höst/vinter 2016) gav inte heller så rik avkastning — en artikel sysselsatte sig med den materialistiska magikern hos Lewis och Tolkien, och en med Jacksons första tolkienfilmsvit.

Beregond hade lämnat in sin brevöversättning till förlaget Ersatz som ska ge ut den. För seminariet presenterade han nu en studie han gjort i samband med översättningen. På ett par ställen citeras nämligen i utgivarnoterna rader ur Bombadil-dikter, och för att översätta dem behövde han få en klarare uppfattning av Tom Bombadils karakteristiska versmått, som han funderat över förr utan att komma till botten med det. Nu hade han gått igenom de två Bombadil-dikterna i The Adventures of Tom Bombadil, gjort en skandering av varje rad och sorterat upp dem efter metrisk typ. Han bad nu övriga att skriva ner sina skanderingar av en Bombadil-dikt ur The Lord of the Rings, för att se om analyserna skulle sammanfalla. Det gjorde de inte. En intensiv diskussion utspann sig mellan Beregond och Nils-Lennart Johannesson: ska versmåttet ses som i grunden fyrfotat men dock med halv betoning på några av de svaga stavelserna, eller som i grunden sexfotat men med bara halv betoning på några av de starka stavelserna? De enades i vart fall om att beskrivningen behöver åtskilja två grader av betoning.

Till sist avslöjade Beregond hur han faktiskt översatt de i Letters förekommande Bombadil-raderna för att i rim och meter vara originalet trogen.

Denna kväll fick se fyra samlas till seminarium.

Före sommaren hade Unquendors sjunde lustrum firats i Haag och Leiden. Beregond berättade om detta, och visade några ackvisitationer han gjort där.

Nederländska publikationer

• 2015 års Lembas Extra har temat ”Unexplored aspects of Tolkien and Arda”. Den första och längsta av de nio artiklarna är av Franco Manni och Simone Bonechi och heter ”The Complexity of Tolkien’s Attitude Towards the Second World War”. En huvudtes i den är att medan skildringen av krig i The Silmarillion betingas av första världskriget betingas den i The Lord of the Rings av andra världskriget. En annan artikel, om ’black metal’ och Tolkien, är skriven av Tommy Kuusela, stundom seminariedeltagare här.
• Häftet Tolkien and the Netherlands (2016) innehåller två texter. Först och längst är ”Tolkien and (the) Dutch” av Renée Vink, om Tolkiens nederländska kontakter och nederländsk Tolkien-reception; den följs av ”Tolkien’s Exceptional Visit to Holland” av René van Rossenberg, tidigare publicerad i akterna från centennialkonferensen i Oxford 1992.
• Midden-aarde in vogelvlucht: alles over J.R.R. Tolkien (2012; förbättrat omtryck 2013) är också ett häfte, redigerat av Frank Wasmus och utgivet av Unquendor. Det ger vyer över Tolkiens verk, inspirationskällor och levnadslopp, hans skapade språk och historia; därtill en lista med hans böcker, en genomgång av filmer, spel och musik som grundas på hans verk, en presentation av Unquendor, samt hänvisningar för vidare studier. Ett duktigt försök att få in allt om Tolkien på fyrtio sidor!
• Tolkien als reisgenoot (2016) av Gerrit Jan Zwier är en samling noveller och andra texter av en författare som ofta har Tolkiens verk i tankarna.
• Deltog man i lustrumets sindarinworkshop fick man ett häfte med uttalsanvisningar och några ord- och fraslistor, Sindarin for the Middle-earth Traveller (2016). Det är en av Elaran, Ekin Gören, gjord revision av ett motsvarande häfte från konferensen ”The Return of the Ring” 2012.

Andra böcker

• J.R.R. Tolkien: Romantiker und Lyriker (2016) av Julian Eilmann bygger på hans doktorsavhandling och är en veritabel tegelsten på 528 sidor.
• Förlaget Oloris ger ut en del tolkieniana, nu senast High Towers and Strong Places: A Political History of Middle-earth (2016) av historikern Timothy R. Furnish (rikt illustrerad av Anke Eißmann). Enligt plan ska denna bok följas av en om midgårda militärhistoria.
• Någonting helt annat är An Elven Reckoning: A Year of Knits from the Last Homely House (2015): tolv stickmönster av Sarah Alderson, två för var och en av de alviska årstiderna, med vackra foton av de färdiga plaggen.

Efter sommaren hade Beregond varit på årets Oxonmoot, och i samband därmed även studerat Tolkien-manuskript på Bodleian Library ett par dagar, och rapporterade nu till seminariet utifrån sina anteckningar.

Sedan grubblade seminariet tillsammans med Beregond över knutar i översättningen av Tolkiens brev, inte minst frågan om du eller ni för you.

Tre seminarister mötte upp denna kväll.

Det har kommit en ny utgåva av Tolkiens föredrag om språkskapande, denna gång som egen bok, A Secret Vice: Tolkien on Invented Languages (2016), redigerad av Dimitra Fimi och Andrew Higgins. Efter en omfattande introduktion återger den sorgfälligt manuskripttexten i Bodleian Librarys arkivlåda MS Tolkien 24, vilket också innebär att föredraget inte får boken som helt sin egen: efter det presenteras folio 3–7 och 9 som en separat ”Essay on Phonetic Symbolism”, och därpå följer övriga sidor, däribland baksidorna av folio 44 och 45, som har tabeller med vad som ser ut att vara alvisk fonologi, och folio 46 med en version av dikten ”Narqelion”.

En vacker fjäder i hatten har redaktörsparet skaffat sig med upptäckten av när och var föredraget hölls (första och kanske enda gången): 29 november 1931 på Pembroke College, vid ett möte med Johnson Society. Sällskapets protokollsbok innehåller ett referat av vad Tolkien sade och den efterföljande diskussionen. Där framgår att materialet om språket ”Fonwegian”, som Christopher Tolkien utelämnade när föredraget gavs ut i The Monsters and the Critics and Other Essays, verkligen ingick i föredraget sådant det framfördes.

Utöver introduktionen och textmaterialet rymmer boken en ”Coda: The Reception and Legacy of Tolkien’s Invented Languages”.

Beregond hade sent omsider införskaffat de två föregående årens Tolkien Studies. Den från 2014, som är volym XI, lever till omfång (närmare 350 sidor) och inbindning upp till sina föregångare. Med den något slankare (275 sidor) volym XII bytte serien form från inbunden till pocket, men den betingar samma höga pris som de tidigare. Vardera volymen innehåller artiklar, åtta respektive sex stycken, följda av recensioner och årsöversikter. I den första recenserar Verlyn Flieger The Fall of Arthur, och bland mycket annat recenseras även Arda Philology 3 av John Garth.  I den andra recenserar Michael Drout Beowulf: A Translation and Commentary together with Sellic Spell, och bjuder då även på en katalog över Beowulf-materialet i Bodleian Library.

Tolkien: Redescubriendo el lenguaje del mito y la aventura (2014) inleder Pensamientos & Perspectivas, en serie temavolymer som fortsätter med Orwell, utopism, Mishima och Jünger. På drygt 275 sidor samlar redaktören Manuel Quesada inte mindre än tjugufyra texter om mannen och verket, bland annat i relation till traditionalism, distributism och ekologi.

En annan spansk samling som vi tittade på var J.R.R. Tolkien: El árbol de las historias (2015), redigerad av Pablo Gutiérrez Carreras, María Isabel Abradelo de Usera och Ignacio Armada Manrique: 230 sidor med sjutton artiklar om högst olika aspekter på ämnet. I en av dem dyker även här det ekologiska upp.

Och det ekologiska är också vad Susan Jeffers behandlar i den sista av böckerna på bordet, Arda Inhabited: Environmental Relationships  in The Lord of the Rings (2014). En beskrivning finns här.

I skrivande stund finns uppgiften om deltagarantalet vid detta möte inte till hands. Men ett icke föraktligt antal publikationer att bese var i alla fall på plats.

Tolkiens bilder och kartor

The Art of The Lord of the Rings av Wayne G. Hammond och Christina Scull som vi talat om vid föregående seminarium låg nu på bordet. Att fördjupa sig i dess rika innehåll, inte minst vad gäller Midgårds geografi, skulle kunna fylla flera seminarier!

Ett foto av Tolkiens Beleriand-karta hade vi också framför oss; det fanns i weekendbilagan till Le Monde lördagen 7 juli 2012, där kulturdelen innehöll tre sidor om Christopher Tolkien och hans fars verk.

Böcker om Tolkien

• J.R.R. Tolkien: Codemaker, Spy-master, Hero: an unauthorised biography (2015) bär författarnamnet Elansea, vilket även förlaget heter, och det syftar egentligen vidare på de två namn som anges som ”consultants”, Alex Lewis och Elizabeth Currie (varav ”L ’n C”). Denna bastanta bok (630 sidor inklusive register) ägnas åt den tes som framgår av första undertiteln: att Tolkien i ett okänt dubbelliv tjänstgjorde som brittisk hemlig agent. Eftersom det då ligger i sakens natur att alla spår sopats igen underbyggs tesen endast negativt, enligt modellen ’vad Tolkien gjorde de och de dagarna är okänt, så det var säkert något hemligt’ eller ’vad kan Tolkien annars haft för sig som gjorde att han inte blev fortare klar med The Lord of the Rings’? Resonemanget blir därmed svagt, men är klart och tydligt, och letar energiskt igenom Tolkiens tid och omvärld för att hitta indicier.
• Ungefär lika spekulativ är Steve Ponty i Middle-earth in Magic Mirror Maps: . . . of the Wilderland in Wales . . . : . . . of the Shire in England . . . (2014; originalets ellipser). Om man alltså spegelvänder Tolkiens kartor så att öst blir väst och tvärtom, och helt bortser från skalan, ska man kunna finna att Tolkien hämtat sin geografi från England och Wales. Eller något i den stilen — Pontys framställning är inte alls klar.
• För att växla till det mer gedigna så innehåller The Hobbit and History (2014), en antologi redigerad av Janice Liedl och Nancy B. Regin, tolv bidrag om olika element i The Hobbit och paralleller till dem i både historia och legender. Naturligtvis rör det sig mycket om medeltiden, men ”Dreaming of Eggs and Bacon, Seedcakes and Scones” av Kristen M. Burkholder citerar recept från senare århundraden (däribland ett på just seedcakes från 1747, som i kraft av sin ålder kanske ger ett auktoritativt svar på hur den termen bäst ska tydas?). ”Berserkers, Were-Bears and Ursine Parents: Beorn the Skin-Changer and His Ancestors” av Stefan Donecker ger referenser till artikeln om Beorn i Arda 1987.
• Den 34e volymen i Cormare-serien från Walking Tree är en antologi redigerad av Martin Simonson, Representations of Nature in Middle-earth (2015). Sammanfattning av innehållet finns här.
• Hither Shore 11 ([2015] för 2014) hade ett liknande tema, ”Nature and Landscape in Tolkien”. Sammanfattning av dess innehåll finns här.
• Ett metaforiskt steg därifrån står E.L. Risden med sin monografi Tolkien’s Intellectual Landscape (2015). Det landskap han målar upp består både av texterna Tolkien forskade i och hans samtida litteratur — som Heart of Darkness och The Waste Land — men också de omgivningar han kan hamna i hos en nutida läsare, som filmen Excalibur och Edward Saids Orientalism.
• I antologin Tolkien among the Moderns (2015), redigerad av Ralph C. Wood, är det litet oväntat Platon som är först ut att jämföras med Tolkien, och längre fram är det Cervantes tur. Mer modernt blir det dock med Nietzsche, James Joyce, Iris Murdoch och Emmanuel Levinas. Innehållsförteckning här.
• Maria do Rosário Monteiro kom 1992 ut med J. R. R. Tolkien The Lord of the Rings: A Viagem e a Transformação. Nu förelades hennes nyare bok A Simbólica do Espaço em O Senhor dos Anéis de J. R. R. Tolkien (2010). (Elektroniskt kan man hämta bägge verken på Academia.edu.)
• J.R.R. Tolkien: A Life Inspired (2014) är en mycket kondenserad biografi av Wyatt North, som driver ett eget katolskt förlag, men inte betraktar Tolkien genom några konstlat fromma glasögon.
• The Hobbit Novel Literature Unit Study and Lapbook (2009) av Teresa Lilly innehåller övningar och aktiviteter utifrån The Hobbit för elever i årskurs 2 till 6.

Böcker delvis om Tolkien

• Den kunnige Colin Duriez har skrivit boken Bedeviled: Lewis, Tolkien and the Shadow of Evil (2015). Det är stor övervikt för Lewis i innehållet, men ett av de tolv kapitlen handlar om The Lord of the Rings och det sista utforskar salighets- och paradisteman i Lewis böcker om Narnia och Tolkiens om Midgård.
• Bidragen i antologin Baptism of Fire: The Birth of the Modern British Fantastic in World War I (2015), redigerad av Janet Brennan Croft, delas upp i två avdelningar, en om Inklingarna och en om övriga. Sex av de tio bidragen i Inklings-avdelningen ägnas åt Tolkien, och ett åt Lewis och Tolkien.
• Lykke Guanio-Uluru (professor i Bergen) har skrivit Ethics and Form in Fantasy Literature: Tolkien, Rowling and Meyer. Det hon vill studera är etik i bästsäljande litteratur, men hon kastar också ett öga på struktur och stil.
• Studies in Arthurian Literature from its Origins to the Present är en antologi helt på japanska och har egentligen ett japanskt namn, men titeln citeras här från en sida med en översatt innehållsförteckning. Det för oss relevanta bidraget, skrivet av Yoko Hemmi, heter där ”Arthurian Romances and J.R.R. Tolkien: Aval(l)on and Eressëa”.